Picum
All migration sker inte på frivilliga grunder. Människohandel är ett stort problem i dagens Europa och något som både klassiska kriminella och vanliga familjer ägnar sig åt. Det handlar om allt från lågavlönade säsongarbetare till regelrätta sexslavar.
– Vi måste se människohandel ur ett vidare samhällsperspektiv, säger Eve Geddie på PICUM, Plattform för internationellt samarbete kring oreglerad invandring, i Bryssel. PICUM för samman flera hundra organisationer och experter som kartlägger oreglerad invandring till EU och följer med EU:s politiska ansatser att stävja fenomenet.
– De odokumenterade invandrarna har inte de rättigheter som vi haft de senaste hundra åren! Det underminerar vårt arbetarskydd. Offer för människohandel betraktas först som illegala invandrare, utan att man primärt ger dem rätt till skälig ersättning. Den här samhällsgruppen har inte någon rättssäkerhet. Men vissa sektorer i vår ekonomi är beroende av oreglerad arbetskraft, säger Geddie och hänvisar då till säsongarbetare.
– I Finland och Sverige är det bärplockare, Irland har svampplockare och i Holland plockas tulpanerna av oreglerad arbetskraft. Ofta tänker vi bara på folk som fraktas till EU, men till stor del exploateras folk som redan är här eller som förs vidare internt.
Också i fall där offer för människohandel har lyckats ta sig ur sin situation blir det svårt att få upprättelse och ersättning. Rättsprocesserna är långa och om offren inte får någon ekonomisk ersättning så löper de risk att utsättas igen.
– Även i helt klara fall blir det ofta överraskande milda domar, berättar Geddie.
Vissa länder har principen om att tilldöma ersättning, men särskilt i fall av sexuellt utnyttjande är det komplicerat.
”Helt vanliga familjer”
Geddie varnar för att vi ofta har en för begränsad syn på vem det är som handlar med människor.
– Det kan vara vanliga familjer! Vi har haft fall där folk utnyttjats för att ta hand om en familjs barn eller handikappade. I Belgien utnyttjar lantbrukare och hästgårdar illegala invandrare. Till och med EU-byggnader har byggts av odokumenterad arbetskraft, utbrister Geddie.
– För kvinnor handlar det ofta om att tvingas bli sexarbetare eller så blir de utnyttjade av en partner. De är speciellt utsatta och sårbara för att de är illegala invandrare.
Geddie nämner de strukturella problemen kring gränsöverskridande verksamhet; människor forslas via de mest svårforcerade och farligaste rutterna eftersom inga tryggare transportrutter upprätthålls för persontrafik från Nordafrika. En annan dimension är korruption bland gränsbevakare och polis; bland annat har det förekommit att folk slussats fram och tillbaka mellan människosmugglare och polis i Libyen. Även en polischef på Cypern har nyligen häktats misstänkt för delaktighet i människosmuggling.
EU och Balkanrutten
Det är svårt att greppa verkligheten kring människohandeln ur Brysselperspektivet. Det hålls högtravande konferenser och politiska brandtal om hur förkastligt det är med människohandel, men det är oklart huruvida engagemanget konkretiseras i handling som skulle försvåra verksamheten för de organiserade kriminella rörelserna som omsätter ofantliga penningsummor. EU-kommissionär Cecilia Malmström är snabb att skyffla över ansvaret på nationella myndigheter istället. För några veckor sedan utfärdade EU ett direktiv om förebyggande och bekämpande av människohandel och skydd av offer. Man konstaterar att människohandel är ett allvarligt brott och en grov kränkning av de grundläggande rättigheterna. Vidare är det nu ”en prioriterad angelägenhet för unionen” att förhindra och bekämpa människohandel. Direktivet är en del av EU:s strategi att i ursprungsländerna bekämpa de bakomliggande orsakerna till människosmuggling.
Men ursprunget till människohandeln ligger inte i fjärran land. Många Europaparlamentariker engagerar sig mot fenomenet och kräver att EU-kommissionen reagerar, bland annat på uppgifterna om att 700 000 kvinnor och barn årligen faller offer för organiserad brottslighet och att över 40 procent av dem utnyttjas sexuellt. I samband med en konferens om människohandel i Belgrad förra hösten uppskattade EU:s Seribienambassadör Vincent Degert att antalet kvinnliga offer som årligen transporteras via den så kallade Balkanrutten, uppgår till till 100 000 personer, vilket i sig är chockerande.
EU-kommissionen medger att man är medveten om de här uppskattningarna av antalet personer som utsatts för människohandel. Kommissionen säger sig också känna till rutterna som används och uppmanar länderna på västra Balkan att sätta mål för att göra något åt fenomenet. ”Organiserad brottslighet är en utmaning”, heter det vidare, och att berörda länder borde uppvisa resultat i form av åtal och domar mot människosmugglare. Men inte heller medborgarorganisationerna har några exakta uppskattningar kring hur många odokumenterade invandrare som uttnyttjas; antalet illegala invandrare i Europa uppskattas nu till 3,8 miljoner men hur många som exploateras är oklart.
alltfler Barn
utnyttjas
EU:s polissamarbete Europol utredde under vintern hur organiserad brottslighet uttnyttjar barn från Sydösteuropa för ”lukrativa affärer”, där barn säljs enligt hur mycket pengar de kan tänkas tjäna in. Bortrövade, sålda och smugglade barn betingar upp till 20 000 euro i de hårresande transaktioner som skett i London. De organiserade kriminella uppskattar nämligen att varje barn genom att tigga och stjäla kan få in 160 000 euro om året.
Alla ”rörliga organiserade kriminella grupper” – den politiskt korrekta benämningen på tiggande rumänska romer – har haft mellan tio och hundra barn med sig. Barnen har utnyttjats sexuellt, misshandlats och torterats. Många av dem kommer från mindrebemedlade familjer som ger ifrån sig barnen för att betala av skulder till förövarna. Mellanhänder ”hyr ut” barnen till olika grupper så att de inte kan spåras och garanterar ”tillgången” till flera barn. Äldre barn som skolats i att snatta och stjäla är väl medvetna om att de undgår kriminellt ansvar. I Rumänien anhölls förra året tjugosex personer från ett kriminellt nätverk som åtalas för att ha utnyttjat 181 barn som man kunnat spåra, men det är bara en början.
Europol varnar för att de här rörliga grupperna som redan etablerat sig över hela Västeuropa nu investerar i permanenta baser för sin verksamhet över hela EU-området, men mest i stora städer. Nya trender inom människohandeln alltså, men med syfte att utnyttja vår godtrogenhet och vårt sociala samvete å det grövsta.
Anna-Karin Friis
