1,3K

Vill du anställa en kvinnlig DJ eller en helikopterpilot med utländsk bakgrund? Då kan Peppe Öhman och resten av Rättviseförmedlingen i Finland hjälpa dig.

Rättviseförmedlingen, ett koncept som redan nått framgång i sitt hemland Sverige, gör nu entré även i Finland. Förmedlingen, som kombinerar effektivt användande av sociala medier med en praktisk, simpel approach för att åstadkomma konkreta resultat leds i Svenskfinland av Jeanette ”Peppe” Öhman, journalist och bloggare som även är känd för sin nyligen utgivna debutbok Livet och Barnet.

Öhman jobbar till vardags som journalist på Hufvudstadsbladet, föreläser om sociala medier och har tidigare bland annat arbetat på Finska ambassaden i Buenos Aires. Hon inspirerades till att vara med och grunda Rättviseförmedlingen i Finland efter att hon i diverse bloggar läst om Lina Thomsgård, kvinnan bakom Rättviseförmedlingen i Sverige.

Thomsgård fick idén om Rättviseförmedlingen då hon genom sitt jobb inom mediebranschen fick en särskilt tydlig inblick i ett gammalt samhällsmönster; runt 80 procent av alla dem som hörs, syns och bestämmer i samhället är vita män.

Fenomenet sträcker sig längre än till politiken, medierna och affärsvärlden. Det var på en nattklubb som Thomsgård gjorde sin första rättviseförmedling. Då hon en kväll slogs av faktumet att DJ:n liksom varenda gång tidigare var en man, gick hon fram till båset och frågade varför kvinnliga DJ:s aldrig spelade på klubben. Då hon fick svaret att det inte finns tillräckligt med kvinnliga DJ:s lovade hon att inom 24 timmar ta fram en lista på 100 namn via Facebook. Ett dygn senare hade hon 133. Rättviseförmedlingens verksamhet är egentligen bara en förlängning av samma grundidé.

Öhman själv har varit intresserad av jämställdhets- och genusfrågor så länge hon kan minnas. Hon är sedan tre år tillbaka ordförande för Gamma, en jämställdhetsarbetsgrupp som hör till Marthaförbundet. Då hon läste om Rättviseförmedlingen i Sverige tyckte hon att Gamma lät som rätt arbetsgrupp att jobba med ett liknande projekt i Finland, och gruppen sköter nu om den administrativa delen av Rättviseförmedlingen i Finland. Verksamheten har en svensk- och en finskspråkig sida, drivs med frivilliga krafter och har fått ekonomiskt stöd av Svenska kulturfonden.

Sociala medier viktiga

Öhman framhåller betydelsen av sociala medier i Rättviseförmedlingens arbete.

– Säga vad man vill om Facebook, men eftersom det är så enormt stort är det också supereffektivt för att nå ut till människor.

Efterfrågan har hittills varit uppmuntrande, bara den svenskspråkiga delen har i genomsnitt fått en anmälan per dag sedan sidan öppnades.

Konceptet är enkelt, praktiskt och rakt på sak. Genom Facebook lägger förmedlingen ut efterfrågningar på underrepresenterade grupper inom normdominerade branscher, till exempel kvinnliga kärnfysiker eller helikopterpiloter av invandrarhärkomst. Målet är att framställa ett register med namn som sedan kan presenteras för allt från journalister på jakt efter expertuttalanden till arrangörer på jakt efter musiker eller DJ:s. Kort sagt alla arbetsgivare på jakt efter kompetent arbetskraft.

Positiv attityd viktig

– Det är viktigt att hålla en positiv attityd i vad vi gör, vi försöker inte med våld bestämma vem folk ska anställa, bara presentera nya alternativ, säger Öhman och poängterar också att Rättviseförmedlingens verksamhet inte bara riktar sig till kvinnor utan till alla grupper som i olika sammanhang är underrepresenterade i samhället, också män.

– Finländska män är till exempel sämst i Norden på att ta ut sin lagberättigade pappaledighet.

Det här ser Öhman som ett av bevisen på att Finland har längre kvar att gå än vi låtsas om då det kommer till jämställdhet.

– Det finns en vanföreställning att Finland, i och med att vi var först med kvinnlig rösträtt, har ett försprång då det kommer till jämställdhet, som resten av världen inte ännu knappat in på.

Öhman förundrar sig också över att många män, särskilt på internet, har en tendens att se rött då en kvinna nämner ordet jämställdhet men samtidigt ändå själva anser sig följa samma ideal. Då Rättviseförmedlingen lade upp bilder från sitt lanseringsseminarium på Facebook undrade beska kommentatorer varför det bara fanns kvinnor på bilderna och beskyllde Rättviseförmedlingen för hyckleri. Och även om Öhman avråder från att ägna anonyma internetkommentatorer allt för mycket tanke och uppmärksamhet konstaterar hon ändå att den kvinnofientliga trenden precis som främlingsfientligheten också hittat en lukrativ grogrund bland bloggar och internetfora.

– Det är underligt, det är alltid dom gynnade som blir som mest upprörda då man påpekar skeva normer, man skulle ju anta att de missgynnade skulle bli mest upprörda då man påpekar missförhållanden.

Öhman ägnar ändå ingen stor del av av sin tid åt att tänka på osaklig kritik från anonyma källor. Framtidsplanerna går i första hand ut på att färdigställa Rättviseförmedlingens arkiv, på längre sikt att fortsätta som journalist men eventuellt byta medium från tidning till tv. Att i något skede arbeta utomlands lockar också efter den lyckade erfarenheten från Argentina. Dessutom upptas en del av rättviseförmedlarens tid av den egna familjen; mannen Magnus och sonen Vidar.

Otto Ekman