2,3K

Buddhister har sedan gammalt varit främmande för att engagera sig i politiska rörelser, men under det förra århundradet skedde en förändring: dels genom kampen mot kolonialismen, dels genom revolutioner och reformrörelser i buddhistiska länder.

I flera av Sydostasiens länder har buddhistiska munkar deltagit i kampen för nationellt oberoende. Vi minns munkarna som brände sig själva till döds i Vietnam. I Tibet fortsätter självbränningarna som uttryck för folkets desperation inför den kinesiska övermakten. Och på Sri Lanka blev den buddhistiske munken Walpola Rahula känd för sin lärdom och sitt starka socialistiska budskap. Enligt honom ingick det i en munks plikter mot samfundet att vägleda människorna i politiska frågor och hans skrifter spelade en stor roll i den nationella kampen för oberoende från den engelska kolonialmakten. Efter självständigheten blev kloster delaktiga i olika program för välfärd och utbildning.

Också i Burma har munkarnas roll länge varit av både politisk och andlig natur. Under kolonialtiden tog munkarna initiativet i den nationalistiska rörelsen. En av befrielserörelsens stora nationella hjältar var munken Ottama, född i Rakhine, platsen för dagens oroligheter. Han fängslades upprepade gånger av kolonialmakten och dog efter en långvarig hungerstrejk 1939. Han var den förste i raden av politiskt orienterade munkar i Burma och betraktas som fadern till den nationella rörelsen i Rakhine. Politiseringen av buddhismen verkar ha djupa rötter i denna del av landet. Våld har däremot inte tidigare förekommit i munkarnas budskap.

 

Gunilla Karsten