Divan stjäl showen

av Emma Rönnholm

Grupputställningen ”Mitt i allting” i Bildkonstakademins nya galleri på Sjömansgatan är en stilig om än rätt förutsägbar helhet, skriver Emma Rönnholm.

Kuva/Tila, Konstuniversitetets / Bildkonstakademins nya galleri, slog upp dörrarna i oktober med vernissageutställningen ”Mitt i allting”, en grupputställning med både nuvarande och före detta akademistuderande.

Det gemensamma temat, så som det beskrivs på väggen vid ingången, är hur en konstnärlig gnista oväntat kan slå upp mitt i vardagen.

Tankegångarna resonerar väl med många av verken, men blir aldrig någon bärande melodi. Tydligare känner man av en strävan mot representativitet, en vilja att få med så många olika medier och språk som möjligt. Hur omöjligt det än är att fånga all mångfald i en konstakademi i ett svep, måste curatorer alltid få försöka. Också den här utställningen vill lite för mycket och bjuder på fina enskilda verk som inte riktigt vill samarbeta sinsemellan.

I nedre våningen är stilen avskalad. Erno Enkenbergs och Riikka Ahlfors målningarna rör sig i svalt urbana, folktomma miljöer. Anssi Pulkkinens asfaltloop ekar liknande stämningar; vägen som traditionellt symboliserar utveckling är här ett ekorrhjul, en återvändsgränd. Nio Rautiainen Toikkas installation av olikfärgade fiskelinor är så stilig att den nästan upplöses i luften. Också Nestori Syrjäläs dokumenterade talperformance är närapå immateriell, men desto mera effektiv. Det utskrivna vernissagetalet behandlar det offentliga talandets konventioner och ordens makt, men handlar lika mycket om konstens funktion och värde.

I den småskaligare övre våningen är stämningen mera kreativt kaotisk. Oskari Tolonens installation är som en arbetsprocess, med allt vad det innebär av anhopningar av råmaterial och halvfärdiga tankar. I skrubben intill kan man följa Tuuli Saarekas fritt irrande funderingar. Videon är lång, men charmfaktorn är hög.

Bland all denna svala elegans och rörande virrighet stjäl Reija Meriläinens och Megan Snowes ”The Pickup Center” uppmärksamheten som en diva på ett party. I videohelheten följer konstnärerna Neil Strauss bok The rules of the game om hur man får ett bättre social- och sexliv. Det är en stark egen helhet, med förföriskt effektiv discoestetik. Läser man chatcitaten på väggen inser man att många av Strauss lärjungar är genuint borttappade, de vill inte förföra en ny kvinna varje kväll, de vill få ett meningsfullare liv. Det bitterljuva i soppan är att vägen dit går under en täckmantel av beräknande, nonchalans och diskodunk.

I sitt tal nämner Nestori Syrjälä, att allt meningsfullt vi upplever, upplevs i en social kontext, medan det vi presterar som individer är rutinerna, tomgången. Där ligger en mycket intressantare ingång till utställningen. Många av verken känns påfallande ensamma. Det känns såväl i den avskalade estetiken, som i det intensivt subjektiva tonfallet i många verk. Detta balanserande på den existentiella tomhetens brant, ensam inför stora djup, är en position som kännetecknar en stor del av bildkonsten (i dag? I Finland?). Det hör till konstens styrkor att kunna tala med en sådan rak, subjektiv ärlighet. Samtidigt är det just på grund av detta som The Pickup Center så ledigt snappar uppmärksamheten: Meriläinen och Snowe vill förföra publiken, dra in den i sin och Neil Strauss värld. De vill kommunicera, istället för att öppna ett titthål mot ännu en subjektiv ensamhet.

Kuva/Tila är väl värt ett besök, för den pågående utställningen och de nya utrymmena, men framför allt för alla ännu otänkta studentutställningar som komma skall. När studenterna släpps loss på riktigt, det är då det riktigt roliga börjar.

 

Emma Rönnholm

 

Mitt i allting. Bildkonstakademins galleri Kuva/Tila, Sjömansgatan 36, Helsingfors. Till 10.11. Öppet ti-sö 11–18.

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.