Etikettarkiv: Installation

Förlorad potential för femtio miljoner

Otso Harju
Otso Harju.
Kommer femtiomiljonersmuseet Amos Rex att sätta Helsingfors i framkanten av Europas konstscen? frågade sig The Guardian häromveckan. Ja-a hörni, det var då en extra slapp kommentar, till och med för en tidning som i sin iver att porträttera Helsingfors som något slags progressivt Mecka på sistone specialiserat sig på journalistisk slarvighet. Än underligare byggde artikeln upp en vag opposition mellan det tack och lov begravda Guggenheim och det mera nytänkande Amos. Alltså visst, hundra gånger hellre Amos Rex än Guggenheim, men faktum kvarstår att det nya Amos är allt som är fel med konstvärlden.

”Gäsp”, tänker ni nu, ”vad borde man ha gjort i stället för att anlita finska klädmärket R/H att skräddarsy retrofuturistiska guldrockar för museet? Kanske såg de bättre ut på Riff Raff och Magenta i Rocky Horror Picture Show än på Amos personal, men hej inhemsk design! Se bara på första utställningen: Virtuell verklighet med dussintals projektioner, konst som kostar en massa att göra, det om något är väl riktig konst? Alltid är det någon som klagar! Är det inte fint att någon vill investera miljoner i samtidskonst i denna dystra och brutala samtid? Dessutom får vi ju PR och turistpengar till staden.”

Förstå mig inte fel, att någon vill satsa femtio miljoner på konst är underbart. Jag har inget emot att Konstsamfundet tar plats och får erkännande för sitt arbete. Marknadsför stort, för all del, ta turisternas pengar. Men om man brytt sig om att vara i första ledet av samtidskonsten, eller ens brytt sig om att skapa hype för Helsingfors, kunde man ha gjort mycket bättre ifrån sig. Med summan man hade till förfogande kunde man ha fått varje hippa konsttidskrift i världen att kissa på sig av iver.

Femtio miljoner. Det låter så abstrakt. Låtom oss dela upp det. Vi, ingen av oss, ingen stad i hela världen behöver ett enda till femtiomiljonersprojekt. Tänk er i stället femtio gallerier med en miljons budget. Hyr femtio små lokaler, Eriksgatan från ända till ända. Ge varje lokal 50 000 euro per år; på så sätt räcker miljonerna till att trygga åtminstone tjugo års verksamhet. Skapa femtio team av unga konstnärer. Ge varje grupp fem år av total konstnärlig frihet, blanda sedan om kortleken, repetera. 

Femtio gallerier, tjugo år, total konstnärlig frihet: detta i sig vore antagligen det största installations- eller performanskonstverket världen någonsin skådat. Hyllningarna till Amos skulle aldrig ta slut. Kan redan tänka mig rubrikerna: ”How a Finnish foundation rewrote the rules of art”. Bidraget till världens samtidskonst och Helsingfors som stad skulle vara omätbart. Det enda som skulle ha behövts var att ge makten åt konstnärerna själva, hur svårt kunde det vara? Vi skulle inte vara ”på framkanten” av någon scen, vi skulle vara hela jävla scenen.

På hemmaplan skulle stadens konstnärer och konstintresserade dra en suck av lättnad då de inte längre vore tvungna att se galleriet Hippolytes löjeväckande månadshyra som ”normal”, eller behöva höra Riiko Sakkinen tala på Galerie Forsblom. Men nej, så roligt ska vi inte ha det. I stället har vi en alienerande bunker som bygger upp långt fler hierarkier än den någonsin kan riva.

Otso Harju
är genusvetare och konstskribent

Speglingar i mörka rum

Helena Hietanen Teknospets 1997Konsthallen är, sin ståtliga arkitektur till trots, inte det lättaste utrymme att göra sitt eget. I detta har paret Helena HietanenJaakko Niemelä bättre förutsättningar än de flesta. De två konstnärerna har arbetat både tillsammans och separat sedan 90-talet, med rumsliga verk där ljuset spelar huvudrollen. I deras händer blir konsthallen scenografin för en drömsk vandring genom olika stämningar och nästan religiöst färgade visioner. Fortsätt läsa Speglingar i mörka rum

Ny realism i klassorienterad konst

När ett museum som Amos Anderssons ramar in arbete i konsten möts besökaren både av de urvattnade ljusblå definitionerna av arbetare och nutida konstnärers fräna syn på arbete och arbetets djävlighet, skriver Fred Andersson.

När temat ”kulturelit och vanligt folk” debatteras glöms det ofta bort att det finns många fler konstnärer nu än förr. Flertalet är aldrig i närheten av att försörja sig på sin konst. Många är ”kända” och ibland högutbildade men måste ändå, för att betala mat och hyra, arbeta i låglöneyrken. Kristian Lundbergs självbiografiska kortroman Yarden (2009) vittnar om detta. Förutom att vara ett huvudverk i en ny klassorienterad svenskspråkig litteratur formulerar den också en social estetik. Författaren Lundberg arbetade verkligen på ”yarden” (ett område för omlastning av bilar i Malmö hamn) och han kunde förklara för sina arbetskamrater varför han var där. Det var inte av något antropologiskt intresse utan av ren materiell nödvändighet. Samtidigt beskriver Lundberg i sin bok hur förtroende och solidaritet uppstår mellan människor när de arbetar under samma villkor och försvarar varandra mot samma överhet.

Fortsätt läsa Ny realism i klassorienterad konst

Bländad av ljus

I installationen ”Nduwayezus tystnad” lyser en vit rad text från väggen. Medan man läser, om folkmordet i Rwanda och en liten pojke konstnären träffade på ett flyktingläger, leds man in i ett rum. På ett ljusbord ligger ett berg av diabilder och när man kommer närmare ser man att de alla är samma bild, av pojkens, Nduwayezus, ögon. Den personliga tragedin multipliceras och en långväga katastrof av svårbegripliga mått blir nästan förståelig.

Fortsätt läsa Bländad av ljus

Nakna masker

 

Heli Ryhänen (f. 1971) är årets konstnär på Konsthallen i Helsingfors. Ryhänen har skapat sina kännspaka människogestalter i tyg- och konstläder i över femton år. Människans art är hennes största separatutställning hittills och innehåller både plock från karriären och helt nya verk.

På vandringen genom Konsthallen möter man fladdermusmänniskor, vålnader, madonnor, gubb-bebisar och en människokrabba. I den stora salen finns ett svepande plastlandskap, på vars vågor de sydda skulpturerna rör sig. En del samlar plast på vågtopparna medan andra balanserar i små roddbåtar.

Fortsätt läsa Nakna masker