Demokratifrågor dominerade EU-debatten

av Fredrik Österblom

Lissabonfördraget, arbetslösheten, klimatet,  migrationen och TTIP-avtalet. Det blev de huvudsakliga frågorna på Ny Tids EU-valdiskussion förra veckan.

Diskussionen ordnades i samarbete med Åbo Nation och modererades av Sylvia Bjon, journalist och tidigare aktiv vid Åbo Nation. I diskussionen deltog Silvia Modig från Vänsterförbundet, Saara Ilvessalo från De gröna, Thomas Wallgren från Socialdemokraterna och Alina Böling från Svenska folkpartiet. Niklas Andersson från Kristdemokraterna skulle också delta men fick på kort varsel förhinder.

Inledningsvis diskuterade kandidaterna sina respektive gruppers roll i EU-parlamentet. Modig konstaterade att Vänsterförbundet varit lite förlamat under den senaste mandatperioden då partiet saknat EU-representation och att en direkt kontakt i parlamenten är väldigt viktig, Böling betonade den liberala ALDE-gruppens vågmästarroll medan Ilvessalo konstaterade att De gröna på grund av sin starka europeiska orientering varit parlamentets enhetligaste grupp när det kommit till voteringar. Thomas Wallgren menade å sin sida att det har stor betydelse för den ”råa, dagliga makten” i parlamentet om det är Socialdemokraterna eller konservativa EPP som blir den största gruppen. Han sade att vänstern misslyckats med sin politik då valet ser ut att bli jämt.

– Hur är det möjligt att vänstern efter 5-6 år av eurokris inte vinner stort? Nog är det något jävla fel på vad vi har gjort.

Demokratiunderskottet, Lissabonfördraget och parlamentets makt

Modig: Nog tycker jag att utvecklingen har gått åt rätt håll, Lissabonfördraget har förstärkt parlamentets roll. Men det är inte tillräckligt. Det är helt vansinnigt att parlamentet inte har rätt att ställa lagmotioner.

Ilvessalo: Jag tycker lika – det är bra att parlamentet fått en större roll, eftersom det är det enda organet i EU som väljs av befolkningen, men vi borde rösta mera direkt om innehållet i olika fördrag.

Böling: Lissabonfördraget var en bra början, men eurokrisen har på många sätt visat vilka problem som finns i EU när det gäller den ekonomiska politiken. All krishantering har skett långt utanför EU:s formella strukturer och fungerat mellanstatligt. Kommissionen är en tjänstemannaregering, och det är ett stort problem att den inte har en starkare politisk styrning när den gör saker som skulle kräva demokratisk legitimitet. Parlamentet borde ha en större roll, speciellt när det gäller EU:s ekonomi. Problemet är att EU är en hybrid mellan en federation och en mellanstatlig organisation.

Wallgren: Jag tycker att Lissabonfördraget är fruktansvärt. Våren 2005 var en vändpunkt i den europeiska demokratiutvecklingen. Vi hade ett förslag till konstitution för Europa och folkomröstningar i bland annat Spanien, Frankrike och Holland. Klart ja i Spanien, men klart nej i både Frankrike och Holland. Tre år senare var fördraget ändå i kraft – med samma jävla innehåll! Nu lever vi i en värld där 550 miljoner människor har en översta lag, i praktiken en konstitution, som vi vet att folk har sagt nej till. Det om själva processen… Men vad saknas i grundfördragets innehåll? Efter franska revolutionen har grundstenen i alla konstitutioner varit att makten tillhör folket. Den paragrafen saknas i Lissabonfördraget. Vad säger Lissabonfördraget om gröna frågor? Att EU ska ha ”hållbar tillväxt”. Vad säger det om fredsfrågan? Det innehåller en klausul som tvingar alla medlemmar ska öka sin militärbudget. Europeiska centralbanken? Vi har fortfarande en centralbank som inte har sysselsättningsmål… Men det finns ett par bra saker: att man införde medborgarinitiativ till exempel.

Böling: Vi har diskuterat Lissabonfördraget med Thomas förr, och jag tenderar att tycka att du ibland läser fördraget som djävulen läser Bibeln

Wallgren: Jag har i alla fall läst det!

Böling: Jag håller med om att vi har ett demokratiunderskott, men jag vågar påstå att det delvis beror på att vi har nationalstater som har förbundit sig till en gemensam valuta och ett europeiskt samarbete, men man vill lite plocka russinen ur kakan. Vi vill ha nyttan av valutasamarbetet, utan att bygga sådana institutioner och ge ifrån oss sådan makt som ett valutasamarbete de facto skulle kräva. Om vi vill ha ett valutasamarbete – och det tycker jag att vi borde ha – då borde vi också bygga det kring demokratiska federala strukturer… Bankunionen är ett viktigt steg framåt. Det var en dyrköpt erfarenhet att vi med skattemedel måste stöda banker som kraschar och att vissa banker är så stora att de hotar hela vår ekonomi. Att se till att bankerna och finanssektorn tar sitt ansvar är jätteviktigt. Jag ser ett grundläggande problem i att vi har byggt ett system där kommissionen får straffa medlemsstaterna om deras budgetar blir för stora.

Ilvessalo: Jag håller med. Jag stöder bankunionen och jag stöder också ett starkare och mera demokratiskt samarbete inom EU. Jag tycker att parlamentet måste ha makt över kommissionen, enskilda kommissionärer och olika arbetsgrupper, till exempel trojkan. De borde först ha mandat, för att sedan kunna lösa till exempel ekonomiska kriser. Problemet har varit att vi haft en gemensam valuta, men egentligen ingen gemensam finanspolitik… Ekonomin måste vara under demokratisk kontroll.

Modig: Det var jättebra sagt av Saara. Vi har valuta utan en stat. Då måste vi ju ha någonting gemensamt genom vilket vi fattar beslut. Men bankunionen och krishanteringsmekanismen är helt odemokratiska. Därför kan man inte stå för dem. Det kommer inte att fungera som man vill för de bygger på idén om att problemet är offentlig skuld, vilket inte stämmer.

Wallgren: Bankunionen är ett skämt. Jag är med i en kampanjorganisation som heter Corporate Europe Observatory och forskar i företagsmakt i EU. I en rapport vi gett ut i vår visar vi att bankunionens första steg var att ställa högre krav på bankernas soliditet, men att beräkningsgrunden för soliditeten är så oklar och i händerna på bankernas egna räknenissar, att vi inte kan tänka oss att kraven skulle ha substans.

Sysselsättning och minimilön

Ilvessalo: Det som Gröna i parlamentet har pratat om i fem år är en så kallad ”re-new deal”, en grön ny giv. Tanken är att vi borde investera i grönt arbete – förnybar energi, tjänstearbete, IT och cleantech – då ekonomin går dåligt. Det skulle vara lätt att åstadkomma en grön förändring nu när folk är arbetslösa… Ungdomsarbetslösheten är annars ett stort problem som går hand i hand med arbetslösheten överlag. Men det är viktigt att komma ihåg att en om ung person inte har jobb eller studieplats, så kan det bli väldigt svårt att få den unga människan i arbete senare. Därför måste vi satsa mera på ungdomsgarantin – den uppgår till 6 miljarder för tillfället, men specialisterna har sagt att 21 miljarder skulle vara tillräckligt för att den skall fungera på riktigt.

Modig: Jag är nog för en minimilön, och jag är också för någon slags harmonisering av företagsskatten. Om man skulle harmonisera företagsskatten så skulle vi ha färre skatteparadis i Europa. Med ungdomsarbetslösheten tror jag att botemedlen är de samma som för all arbetslöshet. Och där gör budgetnedskärningar bara att köpkraften minskar, vilket leder till arbetslöshet.

Böling: Precis som Saara sade är problemet att ungdomsarbetslöshet har en katastrofal effekt på en individs hela levnadsbana, men också om ungdomsgarantin skulle få tillräckligt med medel så är den bara till för att släcka en brand. Sen måste vi ha en längre strategi för hur vi skapar arbeten i Europa. Jag tror att gröna arbeten delvis kan skapas genom små och medelstora företag och då kommer vi tillbaka till bankunionen: ett problem som vi har är att bankerna, som förut gav mycket krediter, har stängt sina kranar, vilket gjort det jättesvårt att få medel för att starta företag.

Wallgren: Systemet vi har är inte det bästa möjliga, men vi kan göra saker åt det. Ungdomsgarantin är ett exempel – på europanivå är det sossarnas valtema nummer ett. En annan viktig grej vi kan göra för sysselsättningen är den rättvisa omställningen, de ekologiska investeringarna, de gröna jobben.

Ilvessalo: Jag är kanske inte hemskt övertygad om behovet av en minimilön. Den löser inte själva problemet – att det finns sådana jobb där det inte betalas tillräckligt. Det som jag däremot stöder mycket, också på EU-nivå, är en grundinkomst – så att det alltid skulle löna sig att jobba.

Wallgren: Det där med att det måste löna sig att jobba låter mycket farligt i mina öron. Flitfällor, har ni hört det ordet? Det finns inga flitfällor. Det finns orättvisa arbetsmarknader.

Energi- och klimatpolitik

Wallgren: En energiunion? Om den är demokratisk, ja. EU:s stora misslyckande i energipolitiken är utsläppshandeln, som har gett oss snabbt växande koldioxidutsläpp. En koldioxidskatt är ett steg i rätt riktning, men det vi egentligen behöver är mera lokal självtillit. Vi behöver bryta vårt beroende av den globala fossilkapitalismen. Vi måste stärka energisnåla lokalsamhällen.

Modig: Jag håller med om koldioxidskatten. Vi borde gå mera mot lokala källor istället för stora, centrala system. Förnybar energi sysselsätter dessutom betydligt fler människor än kärnkraft.

Böling: Vår energiförsörjning är en så stor utmaning. I och med Ukrainakrisen har den dessutom blivit en utrikespolitisk het potatis – vill vi vara beroende av den ryska energin? Jag ser inte något fel i handel med Ryssland, i längden är den ett sätt att upprätthålla stabilitet, men i det här läget borde vi fundera på om vi vill vara så beroende som vi är… Jag talade tidigare om att det är konstigt att kommissionen kan straffa medlemsländer som överskrider sina budgeter. Hellre borde man se till att kommissionen kan straffa de medlemsstater som överskrider våra gemensamma utsläppsmål. Det är ett mycket farligare budgetunderskott.

Båtflyktingar, migration och Frontex

Modig: Jag är inte för Dublinkonventionen. Det är helt vansinnigt att några få länder tar emot alla invandrare som kommer – samma länder som för tillfället har det ekonomiskt allra svårast. Man borde mera jämlikt sprida bördan… Sen skulle jag gärna se ett humanitärt visum, så att människor inte skall behöva sätta sitt liv på spel då de försöker komma hit.

Ilvessalo: Problemet är att det inte finns lagliga vägar att komma till EU. Det måste ske olagligt, och då dör människor. Vi kan inte bara säga att ”nå, ingen tvingade er att komma”. Människor har tusentals olika orsaker att flytta till ett annat land. De som kommer hit över Medelhavet har vanligen enorma problem i sina hemländer. Vi kan inte bygga murar runt EU. Vi har en global värld och måste ha solidaritet också utåt. Den fria rörligheten måste i viss mån också gälla in i EU. FN har beräknat att det finns ungefär 200 000 människor i världen som snabbt behöver ett nytt hemland. Bara någon procent får det i EU – USA tar in tio gånger fler människor. Det är bra också för sysselsättningen i EU att det kommer människor som vill jobba här och kanske ta emot sådana jobb som vi av någon orsak inte gör. Människor som kommer hit skapar också nya jobb.

Wallgren: Det här är ett politikområde där det skulle behövas mer regler från Bryssel. Det skulle behövas en gemensam flyktingpolitik så att man gemensamt skulle bestämma att vi tar emot flera än vi gör nu, och att ansvaret skulle fördelas mera rättvist än dag. Humanitära visum är en väg, fler kvotflyktingar och ökade möjligheter till arbetskraftsinvandring är andra… En tumregel som vi inte alls lever upp till är att människor alltid borde få röra sig friare än kapital. Nu är det tvärtom.

Publiken/Bjon: Ska Finland delta i Frontex, den europeiska gränsmyndighetens, arbete? Borde Frontex läggas ner?

Böling: Frontex är kanske inte världens mest sympatiska organisation, och mera övervakning är inte svaret. Men vi måste komma ihåg att Frontex också har spelat en roll i att ta fast de människohandlare som utnyttjar dem som försöker komma över.

Modig: Problemet är att Frontex inte gör någonting åt människohandeln. De far ut på Medelhavet och skrämmer människor så att de inte vågar sätta foten i land, vilket är det första man måste göra för att kunna ansöka om uppehållstillstånd. Jag är livrädd för Frontex, det är en hemsk organisation.

TTIP, investerarskyddet och slutna förhandlingar

Wallgren: På 1980-talet lärde jag mig att när EU och USA vill plåga u-länderna så pressar man fram så kallade frihandelsavtal, som gör det lättare för våra företag att plundra u-länderna. Och nu inför man samma mekanism i relationen mellan EU och USA, man gör det lättare för företagen i EU och USA att samarbeta för att plundra skattebetalare och vanligt folk. ”Frihandel” är ett kodord som man använder när man vill förstärka kapitalets, företagens, marknadens makt på bekostnad av miljö, konsumentskydd, arbetslagstiftning, social rättvisa, välfärdsstaten, och så vidare.

Ilvessalo: Ingen vet egentligen vad som står i avtalet, det har varit en så sluten process. Inte ens parlamentarikerna vet. Det finns några få som via utskott har en viss insyn, men de får inte säga något. Däremot finns det 600 lobbyister från storföretag som är med i förhandlingarna, och de vet absolut vad där står. Det finns enorma problem med öppenhet, med demokrati och med Investor-State Dispute Settlement (Investerarskyddsmekanismen red.anm.) – att företag i praktiken kan ha makt över vår lagstiftning. Att vi ger vår demokratiska makt över lagstiftningen åt storföretag.

Böling: Det är sant att investeringsskyddet inte är oproblematiskt. Det intressantaste är att man från kommissionens sida har fört fram att TTIP-avtalet skulle vara speciellt viktigt för små och medelstora företag. Men jag har svårt att se att ett litet företag skulle anlita ett stort internationellt skiljemannaförfarande mot amerikanska staten som rättskyddsmetod då när de anser att de blivit diskriminerade… Men det är parlamentet som i slutändan godkänner avtalet. Och parlamentet godkände till exempel inte ACTA (handelsavtal som reglerar immaterialrätt red.anm.), fast kommissionen hade fört långa förhandlingar.

Wallgren: Det är en gammal del av handelsavtalssystemet att avgöra handelstvister utanför det offentliga domstolsväsendet. Det har vi vetat i 20 år, och nu är det plötsligt skandal. Det visar bara hur otroligt efter demokratin är i de här frågorna. Det finns en mångmiljardbusiness, där företag ger i uppdrag åt specialiserade advokatbyråer att välja ut länder som de kan stämma för att de infört lagstiftning som sägs försvåra företagens verksamhet.

Fredrik Sonck

Fredrik Österblom

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.