Ingen nu levande poet med svenskan som arbetsspråk har så genomgripande i sitt författarskap använt kärleksmotivet som Eva-Stina Byggmästar. Behandlingen av motivet är tämligen fokuserat med små variationer. I Kärlekens trilogi (Älvdrottningen, Men hur små poeter finns det egentligen och Vagga liten vagabond) får själva miljön erotikfnatt medan förra årets diktbok Barrskogarnas barn har en vuxnare, mer stillsam ton.
Årets diktbok I tvillingarnas tecken innehåller kärleksdikter till Marilyn Monroe i första delen, och till Emily Dickinson i andra delen. Titeln anspelar både på avståndsförälskelsens systerskap och på att Monroe är född i tvillingarnas tecken. Den ton som Byggmästar anlagt i sin kärlek till de två kvinnorna är komplex. I den halva där Marilyn Monroe används som klangbotten och kärleksobjekt är tonen stillsam och vuxen. Antiteserna styrka och skörhet brukas och får här, liksom i Joyce Carol Oates och andras försök att skriva ut Monroe till människa, gestalta den dubbla personligheten, vilken är kännetecknande för någon som fötts i stjärntecknet tvillingarna. I en dikt sitter Monroe i en mjuk soffa, hon läser dikt av Heine och blir iakttagen av jaget som undrar vad Monroe tänker på medan hon läser: ”Jag försöker förstå / varför du berör det starkaste / och sköraste inom mig”. Förhållningssättet till filmstjärnan blir på det här sättet det mogna kärleksfulla parets förhållningssätt till varandra. I det finns en fin paradox i förhållande till den vilda myten som spunnits runt Marilyn Monroes liv.
Direkt elegant blir det när stilen förändras i den andra delen och den viktorianskt tillbakadragna Emily Dickinson används som kontrast mot den lekfulla tonårsförälskelsen i texten. Här är vi tillbaka i Kärlekens trilogi och en gestaltning av förälskelsens fnattighet.
I femton år
stod du och knackade
på min dörr,
innan jag öppnade –
bara för att säga mig
att poeterna
är livets
äppeltjuvar
Språkrytmen skruvas upp genom den här delen, och ysterheten mynnar ut i en rad briljanta bilder: ”Hur älskar jag dig? / Som tekannan en flaska gin!” och längre ner i samma dikt: ”Liksom sjöjungfrun / som lyfter nätet in i ekan / där mitt hjärta / lyckligt sprattlar!”.
Mellan bokens två delar finns också bryggor. Miljön är genomgående den finlandsvenska, och jag föreställer mig ett hem med mjuk soffa, läsvråer och skrivutrymmen där karaktärerna vistas. Liksom i tidigare verk är de konkreta substantiven många, vilket ger Byggmästars diktning en stark grund. Det konkreta broderas sedan ut i surrealistiska bilder: ”Jag önskar / att jag var en pärluggla / i en rosa skog”.
I tvillingarnas tecken går att se som en form av sammanfattning och höjdpunkt på Eva-Stina Byggmästars poesigärning. Men boken är också en ingång om läsaren vill ha smakprov på diktarens olika sidor. Efter hand får jag för mig att de metapoetiska dikterna tillsammans med dörrarna som öppnas och stängs i texten är en signal om att det kanske inte blir så många fler diktböcker från Byggmästar i framtiden. Men jag är inte säker och dubbeltydigheten passar bra in i kärleksmotivets flirtighet:
Varför skulle jag
inte stänga dörren
om dikten och mig?
Det är ju bara naturligt,
att man drar sig undan,
för att vara allena
med sin hjärtanskära.
Text: Peter Nyberg
Foto: Jan-Anders Broo
Eva-Stina
Byggmästar: I tvillingarnas tecken.
Schildts &
Söderströms, 2015.
