Bästa Jussi,
Först en fråga till din chef: Ärade Utrikesminister Timo Soini, uttrycker Er politik en ”insats för de fattiga”?
Så, till saken: Jussi, jag såg dig sitta ensam vid ett bord i matsalen i Europaparlamentet. Jag förstår att en finsk man bör få sitta ensam ibland, men ändå. I din position måste man i alla fall sitta ensam bredvid någon, så det inte ser så illa ut. Jag pekade ut dig åt ett par franska och spanska Europaparlamentariker, och de skrattade. Jag hade inte tänkt berätta det här åt någon, men din chef gav mig anledning. För politik har och måste ha konsekvenser.
Det kommer som en överraskning för dig, då du huvudsakligen ”gjort politik” genom att trolla på nätet, men politik har sina konsekvenser, en av vilka är att du inte har någon att sitta med. Utan andra människor sitter du, vid en självbetjäningsbricka, utan någon som fyller på ditt vattenglas. Du sitter ensam för att du är rasist, och för att du är ett nättroll.
Det gick ju inte så bra med hela er rasistiska ”Stäng gränserna”-rörelse. I fjol talade du på Narinken i Helsingfors på ett evenemang organiserat av ”nationalanarkisten” och en av de galnaste människorna på högerkanten, återgrundaren av Lapporörelsen, Susanna-fucking-Kaukinen. Hon hade skaffat busstransport åt alla alkoholiserade medelålders rasister hon hittat, och de par hundra utgjorde hela publiken när du talade. Du är beroende av sådana som hon ifall du vill hålla tal, och henne vill ingen sitta bredvid, det förstår jag. Så du sitter hellre ensam.
Med ditt nättrollande ser det på ytan ut att ha gått litet bättre. Du har inspirerat en ny generation inom Sannfinländarna som bryr sig om verkligheten ännu mindre än du. Tack vare dig har ni nu ungdomspolitiker som Sebastian Tynkkynen, er före detta vice partiordförande och bisexuell i #Twinks4Trump-anda, som leder ungdomsorganisationen och gör sin politik genom att trolla sönder allt han når. Jag antar att han lärt sig det av dig. Att se er två kommunicera känns som att av misstag vandra in på en pågående orgie där någon idkar riktigt dåligt oralsex: ni använder bara naglar och tänder, och ingen verkar ha så hemskt roligt. Helst skulle man knuffa er åt sidan och visa hur det egentligen skall göras, men det skulle väl vara ohyfsat.
Nej, jag förstår att du inte vill sitta med Sebu Tynkkynen heller, kanske ännu mindre än bredvid Kaukinen, och de är ju dina alternativ. Men det är något problematiskt i just din ensamhet som finsk man, ett maskulinitetsproblem. Ni i Sannfinnländarna har väl inga positiva mansförebilder över huvud taget. Ni har ett par döda krigsbrottslingar och lönnmördare vars gravar era ministrar och riksdagsmän besöker.
Jag vill ervjuda er nåt mer positivt. Jag behöver bara se till min morbrors man, Kenneth: bergsjägare och bergsbestigare, och den coolaste läderbögen jag känner. Lever utomhusliv, har en naturlig sexualitet som han inte måste pressa på andra, och lägger mindre tid på att neurotiskt stirra på datorskärmar. Rent politiskt kan jag föreslå en av dina före detta kolleger som modell: en annan bergsbestigare, Reinhold Messner. Han var Grön Europaparlamentariker 1999–2004, och är en man som gick upp på Nanga Parbat tillsammans med sin bror men kom ensam ner. En man som vet att bergsbestigning, likt politik, har sina konsekvenser. Jag hoppas ni kan lära er av honom.
Och så tillbaka till din chef. Utrikesminister Soini, ännu en gång: uttrycker den politik Ni gör en ”insats för de fattiga”, i det sinne som påven Franciskus avser i sin apostoliska uppmaning Evangelii Gaudium? Jag frågar eftersom Ni i frågor om abort hänvisat till vår gemensamma teologi som basen för Er position. Vi måste få veta vilka andra delar av teologin Ni tänkt göra politik av.
Markus Drake
är medlem i partifullmäktige i De Gröna