Tunga toner i svenska öknen

av Emma Ekstrand

Tre dagar av tung musik, skön gemenskap, många skratt och väldigt mycket sand. Det bjuder festivalen Krökbacken i Leksand i Sverige på. Vi har kommit till den svenska öknen.

Krökbacken, en lagom stor stonerfestival i en sandgrop i Leksand i svenska Dalarna. Det är vårt mål, sju Åbobor som är på väg dit i en minibuss som inte direkt spinner som en katt. Fyra av killarna spelar i Craneium som ska stå på scen i sandgropen, så vi hoppas vi kommer fram. Efter en natt på Östersjön och en ryckig bilresa genom Sverige kommer vi så småningom osannolikt nog fram! Och där breder den ut sig i sandtaget, festivalen vi fått höra att är så bra.

Det är sjätte gången som Krökbacken ordnas. Här samlas likasinnade människor från hela Sverige, jag stötte också på några norrmän, för att tillsamman lyssna på skön musik. Festivalen är ett hem för 70-tals fixerade människor som gillar stoner, doom, psykedelia och desert rock. När man traskar runt i sanden hälsar folk på varandra och för en som växt upp i det introverta Finland (för att vara lite stereotypisk) känns detta aningen främmande, men jättefint och man känner sig välkommen.

Åbobandet Craneium uppträdde på Krökbacken.

Åbobandet Craneium uppträdde på Krökbacken.

Sandgropen är festivalens tungt pulserande hjärta. Här står scenen som är öppen baktill vilket gör att bakgrunden är en sandvägg som mot kvällen lyses upp. På kanterna runt sandgropen breder tälten och husvagnarna ut sig. Här bor man tätt inpå varandra, hälsar på grannarna och stannar kvar en stund för att tala och ta det lugnt. Så fast man kanske drar sig tillbaka till ett tält, eller partytält, när regndropparna blir för många, så hör man ändå musiken nerifrån gropen. Och känner musiken i kroppen genom sanden.

Några meter från vårt halvplutonstält, Camp Craneium, står det Mary Jane and the Flying Shoes på ett stort tält. Därifrån hörs djembe, gitarr och sång. När man stiger in i värmen möts man av folk som sitter i soffor i ring och jammar. Ett annat tält med mycket musik finns nere i gropen. Där har Stockholmsbaserade Klubb Undergången PA-system och mysiga soffor.

Truckfighters var festivalens huvudband.

Truckfighters var festivalens huvudband.

På torsdagen spelar det tyngsta namnet Truckfighters. Under den här spelningen har de med den tidigare trummisen Pezo, eller Oscar Johansson, vilket många ser framemot. Det är mycket energi på scen som alltid när Truckfighters hjärta bestående av gitarristen Dango och basisten Ozo fuzzar loss inför en stor publik.

På fredag dag spelar psykedeliska postrockbandet Pershagen skön musik att återhämta sig till. Några timmar senare är det Craneiums tur att ta plats på scen. Här blandas tungt och långsamt med snabbt och fuzzigt. I låten Witch Coven gästas de av stonerprofilen Gidon Tannenbaum, sångare i Mother Kasabian. Tannenbaum hittade också upp på scen under Skrackoedlans spelning, och till slut på lördag kväll när sista bandet spelat drog Mother Kasabian ett spontangig i tält Undergången.

Mysigheten förkroppsligad, det är Krökbacken.

Mysigheten förkroppsligad, det är Krökbacken.

När Snowy Dunes står på scen är det tajt psykedelisk stoner som ljuder. Sångaren får en att tänka på Cristo Redentor, Kristusstatyn, och visst känns det som att publiken tillber honom där han Janis Joplinskt rycker omkring på scenen.

Fredagens dragplåster är fuzzience-fiction rockbandet Skraeckoedlan. De börjar bli något av Krökbackens husband, då de återvänt till festivalen varje år sedan dess start. Skrackoedlan har trots att de sjunger på svenska nått ut till internationell publik. Också här på hemmaplan märks det att publiken älskar dem då många sjunger med i låtar som Äppelträdet och Cactus.

Skraeckoedlan är något av ett husband på festivalen.

Skraeckoedlan är något av ett husband på festivalen.

Här i öknen finns så klart kaktusar även om de är mer platta och träiga än runda och taggiga. I år är den svenska öknen lite fuktigare och svalare än vad öknar i allmänhet är, men det drar inte ner på humöret. När hungern gör sig påmind eller kaffetanden värker är det bara att sticka in till Håkans bodega. Där serverar gladlynt personal allt från frukostpåsar till falafel. Alkoholhaltiga drycker däremot serveras inte på området, utan det får var och en förse sig med själv.

Krökbacken är en festival som följer med hem i hjärtat, men också i skorna och väskan. Ett stort tack till arrangörerna för att de ordnar en så skön, trevlig och mysig festival! Krökbacken kunde beskrivas som mysighet definierad.

Text och foto: Emma Ekstrand

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.