”Väst borde ta emot Ryssland med öppna armar”

av Peter Lodenius

Vad händer efter att Putins sista presidentperiod tagit slut år 2024? Andreas Umland blickar framåt och diskuterar i en färsk artikel på nättidningen openDemocracy hur väst kan bidra till att kursen i Ryssland går mot ökad demokrati.

Andreas Umland är född i DDR, men har studerat ryska och forskat kring historia och politologi i USA och England. De senaste åren har han verkat vid Mohyla-akademin i Kiev och skrivit mycket om Ukrainas situation i skuggan av sin egen historia och av Ryssland. Han är medlem av Valdaj-klubben, som samlar en del av den ryska eliten, också Putin, och har skrivit om rysk extremhöger.

Ryssland kommer 2024 att stå inför ett avgörande vägskäl och också om det är tänkbart att landet fortsätter på den av Putin utstakade vägen ser Umland det som möjligt att politiken förändras tydligt och exempelvis att en demokratisering inleds.

En ny chans

Umland medger att utsikterna för Ryssland inte är så muntra, han har själv bidragit med pessimistiska funderingar kring till exempel postsovjetisk nationalism och den sköra geopolitiska gråzonen mellan den Kremldominerade zonen och Nato.

Men det läget behöver inte fortsätta i all evighet, allra minst efter 2024. I väst har man ändå inte varit beredd på grundläggande förändringar i öst. Mer omfattande projekt, som EU:s Strategiska och Moderniserande partnerskap med Ryssland, introducerades först efter att ”Putinsystemet” hade börjat ta form, och då var det för sent – det ser Umland som ett allvarligt misstag i Bryssel, Berlin och Washington.

Nu kan man räkna med att en ny chans att bjuda in Ryssland till den västliga gemenskapen uppstår. Andra vägar framåt finns förstås också. ”I värsta fall kan i stället för den nuvarande aggressiva kleptokratin en ännu farligare fascistisk rysk ideologi få överhanden.”

Umland tror ändå att det finns en chans att Ryssland återgår till kursen före Putin och medverkar till att skapa ”det gemensamma europeiska hem”, som Michail Gorbatjov i tiden drömde om.

Ekonomisk konkurs?

Den ekonomiska krisen till följd av sjunkande olje- och naturgaspriser försvårar situationen – ”om inte priset på råoljan på nytt skjuter i höjden kommer den bristande konkurrensförmågan och underprestationen hos Rysslands nuvarande socioekonomiska system att bli ännu mer uppenbar”. Det blir mindre att dela mellan olika intressegrupper. Rysslands ekonomiska dynamik, internationella tyngd och utländska inflytande minskar på ett alltmer synligt sätt. Stödet till annekterade områden och satellitregimer blir allt svårare att upprätthålla.

Därför har många medlemmar av det ledande skiktet i Moskva redan börjat fundera över utvecklingen efter 2024 och hur den kommer att påverka deras egen situation. Det gäller till och med medlemmar av Putins inre cirkel. Detta kan leda till konflikter mellan olika grupper inom den ryska eliten, något som eventuellt har en demokratiserande effekt. En utveckling i denna riktning kan dock i stället för en demokratisering medföra en fascistisering av systemet eller till ett handelskrig med väst.

En förutsättning för en positiv utveckling är att Ryssland drar sig tillbaka från sina olika expansiva äventyr i Abchazien och Sydossetien (Georgien) samt Donetsk-regionen (Ukraina) och tar tillbaka annekteringen av Krim. Detta skulle vara en svår process – territoriefrågor är alltid prestigefyllda.

På lite längre sikt tror Umland ändå på ett närmande till väst, eftersom det inte finns några andra hållbara geoekonomiska alternativ och eftersom de flesta ryssar utgående från sina europeiska traditioner förr eller senare vill driva Kreml tillbaka i västs armar.

När så sker bör väst stå redo, i motsats till det som skedde 1991. Man borde erbjuda Ryssland medlemskap i Nato, och därmed ”lindra den av historiska skäl djupa rädslan för utländsk invasion i den ryska kollektiva själen”. Man borde också erbjuda Ryssland ett associeringsavtal med EU, parallellt med Ukraina, Moldavien och Georgien.

Umland medger att mycket långtgående planer av detta slag lätt framstår som vilda spekulationer, men anser att det geopolitiska läget i det postsovjetiska rummet blivit så komplicerat, att det kan behövas också komplicerade planer för att lösa det.

Umland är inte ensam på plan. Carnegiestiftelsen har till exempel startat ett enormt projekt om hur USA ska förhålla sig till ett Ryssland i nedgång. Av det förberedande materialet framgår klart att man ser det som naturligt att Ryssland ser upp till USA som det internationella samfundets ledare. I dessa tider när USA har en ledare som det är svårt att se upp till verkar utgångspunkten inte speciellt fruktbar och det projektet känns inte heller annars meningsfullt, men mycket amerikanskt. N

Översättning och referat av Peter Lodenius. Nättidningen openDemocracy innehåller numera mycket intressant material om Ryssland, med bidrag från lokala oppositionella rörelser.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.