Prekariatets nya fanbärare

av Elis Karell

Arbetsvägrarförbundet kräver mindre arbete och mera pengar åt alla. Varför väcker det så starka motreaktioner?

Två händelser i slutet av år 2017 ledde till grundandet av Arbetsvägrarförbundet.

I oktober gav författaren Ossi Nyman upphov till massiv offentlig indignation, efter att han i en intervju med Helsingin Sanomat berättade att han undviker arbete och taktikerar till sig bidrag. TE-byrån inledde en utredning och hotade med att slopa Nymans bidrag.

Under samma tider drev regeringen igenom sin aktiveringsmodell, som möttes av stort motstånd och resulterade i ett medborgarinitiativ och en FFC-organiserad politisk strejk.

I början av året grundades Arbetsvägrarförbundet, som nu består av ett tjugotal personer. Förbundet ser FFC:s strävan efter full sysselsättning både som omöjlig och icke-önskvärd, och kräver istället minimering av lönearbete och slopandet av arbetslöshetsförmåners krav på motprestationer.

På sin webbsida delar förbundet bland annat med sig av tips på hur man kan undvika karens från arbetskraftsbyråerna, och varnar om arbetets skadeeffekter genom att göra parodi på förebyggande drogupplysning.

Att vägra arbeta är inte ett nytt fenomen. Arbetsvägran har spelat en central roll i samhällsutvecklingen under 1900-talet, bland annat i form av strejker. Redan i slutet av 1800-talet krävde den franska socialisten Paul Lafargue minimering av arbetstiden, och på 1930-talet uppskattade John Maynard Keynes att arbetsveckan kunde förkortas ner till 15 timmar inom hundra år tack vare högre levnadsstandard.

– Automatiseringen får gärna befria oss från arbete, men det förutsätter att det välstånd den producerar fördelas jämnt, säger Eetu Viren, aktiv i förbundet, under en diskussionskväll på Nya Studenthuset.

Sedan arbetarrörelsen för hundra år sedan drev igenom åttatimmarsdagen har produktiviteten ökat mångfaldigt, men arbetsdagens längd har inte minskat. Tvärtom förlängdes den i fjol med sex minuter för de offentligt anställda.

Samtidigt produceras en växande del av mervärdet utanför traditionella arbetsförhållanden. Dels skapas det av automatiserade processer som är under kapitalägarens fullständiga kontroll, dels i vardaglig interaktion mellan människor, vilket storföretag som till exempel Facebook och Google bygger sin affärsmodell på.

– Ny teknologi kommer inte ensam att befria oss från arbete, utan även aktivt vägrande krävs, säger Viren.

Som svar på frågan om hur den basinkomst på 1 400 euro som förbundet kräver ska finansieras, föreslår förbundet på sin webbsida en 99,9 procents skatt på vinster skapade av automatisering, till en början.

Trots det estetiska nytänket låter många teman i Arbetsvägrarförbundets målsättningar bekanta.

För ungefär tio år sedan väckte den så kallade prekariatrörelsen diskussion om arbetslivets förändring och växande osäkerhet. Rörelsen krävde att det mervärde som produceras under allt mer obestämda former skulle fördelas jämnt, och att arbetarna skulle befrias från så kallade ”skitjobb”.

Delar av fackrörelsen och den traditionella vänstern rusade till försvar av lönearbetet, och menade att det inte finns något skitjobb, bara dåliga arbetsvillkor.

– Våra målsättningar är väldigt liknande, men till exempel miljöfrågor är mycket mera centrala nu än för tio år sedan, vilket vi tar i beaktande, säger Johannes Ekholm, aktiv i förbundet.

Minskning av arbete bör tas med som en del av den internationella strategin för att bekämpa klimatförändringen, skriver förbundet i sin programförklaring.

– Jag ser också vår politisering av begreppet arbete som en tydligt feministisk fråga, säger Mia Haglund, aktiv i förbundet.

– Tidigare har det funnits skilda diskussioner, men vi vill föra dem samman.

Många av de teman som prekariatrörelsen lyfte upp i diskussionen har sedermera förts in på partipolitisk nivå, till exempel diskussionen om basinkomst. Enligt Arbetsvägrarförbundet drivs dessa frågor nu väldigt starkt av högern.

– Det som prekariatrörelsen menade med basinkomst har urvattnats totalt och istället blivit en teknokratisk fråga. Det vi gör nu är att på ett nytt sätt bli ägare över diskussionen. Basinkomst för oss handlar om frigörelse från lönearbete, om att ha tid till annat och verktyg att använda mot arbetsgivaren, säger Haglund.

För att skapa nya öppningar till diskussion använder sig förbundet av humor och satir, utan att ändå förlöjliga själva saken.

Exempelvis besökte förbundets ”konsultföretag” TKL Consulting i februari Kampens TE-byrå i Helsingfors utrustade med våfflor, ballonger och blädderblock. I en presentation (som kan ses på Youtube) rekommenderar de svartklädda konsulterna att skuldbeläggning och moraliserandet av arbetslösa bör upphöra omedelbart.

– Vi talar tillbaka till institutioner på samma sätt som de talar till oss för att synliggöra att det inte handlar om några oföränderliga system. Att vi exempelvis hotar med karens mot arbetsgivare är en slags parodi på hur absurt det vi blir utsatta för är, säger Ekholm.

Besöket hos TE-byrån resulterade i stor mediesynlighet, som kulminerade i Ekholms uppträdande i MTV3-programmet Huomenta Suomi.

– Skapar ni med samma någon sedelpress som möjliggör allt detta? frågar programledaren Nina Rahkola  genast i början av diskussionen.

– Det där är på sätt och vis en dum fråga. Det finns nog jättemycket pengar i världen (…) frågan är hur de fördelas, svarar Ekholm.

Så gott som varje fråga som ställs till Ekholm under resten av diskussionen handlar ändå om samma sak: varifrån pengarna kommer.

Finns det en risk att förbundets målsättningar är för svårtillgängliga, att de hamnar i skymundan bakom den polemiska retoriken?

– Nästan alla feedback vi har fått via mejl har varit positiv, och den kommer just från de som är utsatta för aktiveringspolitiken, säger Ekholm.

– Jag trodde inte själv att vi skulle få så mycket uppmärksamhet, men samtidigt tyder det på att det finns behov för det vi gör, säger Haglund.

– Det nuvarande politiska systemet tvingar oss att tävla mot varandra. Vi vill bryta ner motsättningen mellan arbetare och arbetslösa, och skapa gemensamt utrymme, säger Haglund.

TEXT & FOTO Elis Karell

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.