Vita mormor och röda morfar året 1918

1,7K

Två motsatta familjeöden under inbördeskriget 1918 har inspirerat två kvinnor från samma generation, finländska Inger Jägerhorn och svenska Maria-Pia Boëthius, att skriva var sin bok med personliga perspektiv på vad som hände för 100 år sedan.

I Det brinner en eld berättar Jägerhorn om sin morfars liv, egentligen under de tjugo år som ledde fram till den nationella och personliga tragedin 1918. I Vitt och rött beskriver Boëthius sin mormor Evas, då 33, upplevelser i Björkö (Koivisto) i Karelen under det hon alltid kallar frihetskriget. Den har undertiteln ”Billies första krig” men författarens mor Billie-Brita var då två år gammal. Det är genom mormor Evas skriftliga anteckningar och mamma Britas muntliga hågkomster som Boëthius i andra och tredje hand återberättar historien.

Boëthius har fått kritik för sin vinkling. Hon säger sig inte vilja upprepa misstaget att skriva Finlands historia för att hon träffat tillräckligt ”rasande och arga eller sårade finnar, som fått nog av att ha blivit approperierade av svenska språket”.
Citatet riktar sig inte direkt mot finlandssvenskarna, men när Boëthius senare säger sig vänta på att en ”sverigefinne, som talar finska, gärna utan släktingar i det gamla Finland” och inte ättlingar till finlandssvenskar skall berätta om Finlands historia för svenskarna dissar hon av dunkla motiv finlandssvenskarna. Ändå har hon i källförteckningen Sture Lindholms Röd galenskap – vit terror från 2005, men inte hans senare verk.

Att fånglägren skulle ha förtigits ännu 60 år senare, alltså 1978, jävas av Jaakko Paavolainens bok Punainen terrori (1967), Väinö Linnas romaner och Johannes Salminens essäer före det.
”Alternativa fakta” är lätta att upptäcka i boken, också för icke-historiker. Häpet läser man att Mannerheim i januari 1918 ”upprättat militärhögkvarter i S:t Michel, utanför Vasa”. Dagens raseborgare får läsa om ”lägret i Taamisraari, ett slags Finlands Djursholm”.

Att ”den tyska interventionen säkrade den vita segern” blir väl förenklat utan att nämna den geopolitiska bakgrunden och freden i Brest-Litovsk den 3 mars 1918 som gjorde slut på bolsjevikernas stöd till de finska röda.
Sådana fel kunde vara förlåtliga i en pratig familjebiografisk essä där tredjedelen eller de första 50 sidorna är pratig släkthistoria, men när Boëthius mot sitt tidigare löfte säger att ”min idé är att skriva Finlands historia, så okänd i Sverige” så har man rätt till kritik, i synnerhet med tanke på hennes anspråksfulla källförteckning.

Lägger man till att felstavningarna på finska kunde rättas till i den utlovade fortsättningen av Billies historia så är jag färdig med kritiken. Det positiva som blir kvar är tillräckligt för en läsning, helst förbehållsam. Den behövliga dramaturgin skapas av en fälla för röda fiender som gillras i en krutkällare av Boëthius morfar. Texten är en livfull berättelse om en familjs öden på den vita sidan, vars naturliga ”vita tråd” Boëthius vill motsäga. Sympatin för krigets offer är påtaglig, liksom avskyn för våldet, uttryckt med Ciceros ord: “Allt är sorgligt i inbördeskrig.” Frågan är om Vitt och rött informerar svenska läsare mera än den vilseleder. Kunskapen om inbördeskriget är viktig, skuldbördan dock minerad mark.

Om Boëthius inspirerats till sin bok av sin egen familjs bakgrund och dess anekdotiska minnen av sitt frihetskrig så har Inger Jägerhorn tvärtom satt sig vid datorn lockad av sin brist på kunskap om sin morfar Georg W. Johansson och omständigheterna kring hans död. Den finlandssvenska socialdemokratens dokument brändes upp efter att han avlidit år 1919, av orsaker som förblir okända. Jägerhorn synliggör den finlandssvenska arbetarklassen och socialdemokratin där Boëthius åtminstone halvblundar för dess existens: ”Hela eliten var inte svensktalande och alla fattiga bönder var inte finsktalande”.

Georg W. Johansson föddes 1877, gick mellanskolan i Svenska Reallyceum, blev sedan målare vid Statens järnvägar men var mest intresserad av att läsa och att skriva. Hans stolthet var att medverka i svenskspråkiga vänstertidningar. Han var aktiv i arbetarrörelsen och initiativtagare till Svenska Arbetarinstitutet. Johansson invaldes i lantdagen år 1908 som representant för Nylands svenska arbetare och återvaldes 1916 och 1917.

I sin ”berättelse med verklighetsbakgrund” om sin morfar och hans hustru Sascha ger Jägerhorn, tidigare ledande journalist bland annat på Hufvudstadsbladet och Dagens Nyheter, en samhällsinitierad bild av utvecklingen fram till självständighet och medborgarkrig. Den är i motsats till Boëthius bok brett underbyggd trots att den inte gör anspråk på historieskrivning. Boëthius styrka i den färgstarka detaljautenciteten får Jägerhorn kompensera med starkare analys av bakgrundsfaktorerna. När Georg tillfrågas om var makten ligger när det skall beslutas om revolutionen svarar han att ingen bryr sig om vad man gör i lantdagen. Makten ligger någon annanstans: ”Hos demonstranterna, hos rödgardister och skyddskårer. Eller kanske hos strejkande arbetare och ryska soldater. På gatorna struntar man i vad som händer i Heimola.”

Också sambandet med världsbranden observerar Jägerhorn: ”Denna brasa fick sitt bränsle av korkade och högmodiga ledare och göddes av dåraktiga drömmar och orealistisk krigsromantik.” Finland var perifert, men inte opåverkat.

Den boëthiuska krutkällaren motsvaras hos Jägerhorn av ett gåtfullt uppdrag som Johansson får av president Svinhufvud: ”… att verkställa en undersökning angående ärendenas handläggning och öfriga tjänsteåtgärder vid länsstyrelsen i Nylands län samt anställa därvid nödiga förhör…”. Där Boëhtius är broderande och provocerande är Jägerhorn stramt vardaglig och saklig. Den enas morfar kommer till Helsingfors med von der Goltz´ trupper, iklädd tysk uniform, den andras morfar tar tveksamt emot det gevär som trugas på honom av de röda.

Enligt Cicero: ”Värst av allt är segern. Även om den ´bättre sidan´ segrar gör segern den grymmare och besinningslösare”.

Per-Erik Lönnfors

Maria-Pia Boëthius:
Vitt och rött. Billies första krig.
Leopard förlag, 2018.

Inger Jägerhorn: Det brinner en eld. Oy Nord Print Ab/Opus Liberum, 2018.