Aktiveringsmodellen floppade – nu börjar omplaneringen, trots skeptiskt fack

av Janne Wass

Den här veckan inleder den trepartsarbetsgrupp som ska se över den kritiserade aktiveringsmodellen sitt arbete. Facket och vänstern utbrister i ett unisont ”vad var det jag sa?” då rapport efter rapport visar att modellen inte fungerar som regeringen hoppats.

Regeringens aktiveringsmodell för arbetslösa är för en stor del av de arbetssökande omöjlig att genomföra. Det framgår av två olika undersökningar gjorda av fackcentralen FFC och Industriförbundet. Av de tillfrågade arbetslösa uppger endast 30 procent att de lyckats uppfylla de krav som aktiveringsmodellen ställer. Över 6 000 personer i olika branscher svarade på enkäterna.

– Enligt de svarande lyckas de inte uppfylla aktiveringsmodellens krav, eftersom det helt enkelt inte erbjuds något jobb, fast de hur skulle skicka in ansökningar. Sysselsättningstjänster och fortbildning finns det heller inte tillräckligt av, säger Saana Siekkinen, som basar för FFC:s projekt för utvecklingen av arbetslöshetsskyddet.

Enligt den aktiveringsmodell som regeringen Sipilä införde i fjol, införs en karenstid  på tre månader för utbetalning av fullt arbetslöshetsunderstöd om en arbetslös person inte uppfyller vissa villkor, till exempel fått ett jobb eller deltagit i sysselsättande eller fortbildande aktivitet. Under dessa tre månader skärs stödet ner med 4,65 procent. Modellen har kritiserats hårt från vänsterhåll, eftersom den möjliggör att en arbetslös person kan bli av med en del av sitt arbetslöshetsunderstöd trots att hen i princip gjort allting rätt – finns det varken kursplatser eller arbete att erbjuda, blir det nedskärningar i arbetslöshetsunderstödet.

Med facit i hand är detta också precis vad som hänt, utgående från fackets utredning. Värst är situationen enligt enkäterna i norra Finland och för personer över 55.

– De över 55 berättar att de inte får något jobb, inte heller antas de till utbildningar, eftersom arbetsgivarna anser att de är för gamla. För dem är aktiveringsmodellen i praktiken en automatisk nedskärning av en redan liten inkomst, säger Siekkinen enligt FFC:s pressmeddelande.

73 procent av de som svarat på enkäterna anser att aktiveringsmodellen inte är aktiverande. Tvärtom anser många att det är fråga om onödig och tidskrävande byråkrati, samt ett förnedrande förfarande som förminskar de drabbade människovärde.

FFC:s och Industriförbundets enkäter talar samma språk som tidigare utredningar. Enligt en gjord av de specialutbildades arbetslöshetskassa Erko, ansåg endast två procent av de 1 400 tillfrågade att aktiveringsmodellen skulle ha hjälpt dem i sysselsättningen. Hälften av de tillfrågade ansåg att modellen snarast haft en negativ effekt, eftersom den var moraliskt nedslående.

– Det här resultatet visar än en gång att arbetsmarknadsorganisationerna hade rätt då de inte förband sig till den förslagna modellen, säger Erkos chef Eero T. Anttila till Vänsterförbundets språkrör Kansan uutiset den 14.12.

Aktiveringsmodellen utarbetades ursprungligen som ett trepartssamarbete mellan regering, fack och arbetsgivare, men facket godkände inte den modell som arbetsgivarna och regeringen föreslog. Regeringen körde då över facket, och drev trots protesterna igenom modellen i riksdagen.

– För oss på arbetslöshetskassorna framstod aktiveringsmodellen från första början som den nedskärningsautomat för äldre och svårsysselsatta som den också har visat sig vara, säger Anttila.

Enligt Ilta-Sanomats artikel den 13.12 drabbar aktiveringsmodellens nedskärningar kring 160 000 arbetssökande, eller runt 40 procent av alla arbetssökande. Enligt FPA:s siffror har ändå effekten av nedskärningarna varit liten: bara en dryg tiondedel av de personer som som fått sitt stöd nedskuret uppfyllde efter tre månaders karens aktiveringsmodellens villkor.

Hufvudstadsbladet skrev den 16.12 att FFC:s utredning ”visar vem som kan klara aktiveringsmodellen – de som har kontakter och bor i stan”. FFC frågade i sin enkät hur de som lyckats uppfylla arbetstimmarna hittade sina jobb: 32 procent hittade arbete via egna kontakter och ytterligare 27 procent fick arbetstimmar hos en tidigare arbetsgivare. Endast 7 procent hittade jobb via arbets- och näringsbyråer.

Aktiveringsmodellen drevs igenom med överraskande lite samhällelig debatt. Från vänster- och fackhåll höjdes då och då protester, men medierna tog inte tag i diskussionen.

– Sällan stöter man på ett lagförslag som så tydligt visar hur fjärmad regeringen är från den verklighet som tusentals finländare lever i, sa Vänsterförbundets ordförande Li Andersson, enligt Kansan Uutiset.

Ungefär samtidigt som aktiveringsmodellen slutgiltigt skulle klubbas igenom i riksdagen i december av 2017, tog regeringen också upp frågan om en förnyelse av alkohollagen – bland annat föreslogs att mataffärerna skulle få sälja starköl. Oppositionen anklagade regeringen för att på så sätt försöka avleda uppmärksamheten från aktiveringsmodellen. Oberoende av om det var avsiktligt eller ej, var det just så det gick: både traditionella och sociala medier fylldes av debatt om alkohollagen, medan aktiveringsmodellen blev i skymundan.

Då riksdagen den 8.12 höll en diskussion om aktiveringsmodellen var ingen av de ansvariga ministrarna på plats. I själva verket var knappt en enda representant för regeringspartierna närvarande, utan oppositionen fick framföra sina farhågor mer eller mindre internt. Det som av oppositionen uppfattades som den ultimata förolämpningen, var att den ansvariga ministern, Pirkko Mattila från De blå, mitt under diskussionen från annan plats skrev ett inlägg på Twitter om hur hon ”tar veckoslut och ska gå i rökbastu”.

För många i oppositionen kom detta att symbolisera regeringens ointresse för att lyssna på den kritik mot lagförslaget som hade framförts, till exempel av en stor mängd experter på arbetsmarknad, juridik och förvaltning. Trots kritik från bland annat grundlagsutskottet, klubbades aktiveringsmodellen igenom den 19.12, och då först vaknade allmänheten i stort till situationen.

Ett medborgarinitiativ mot modellen initierades, som på kort tid samlade över 140 000 underskrifter. Men på grund av brådskan inom de ansvariga utskotten, har initiativet inte hunnit förberedas för riksdagsbehandling. Enligt grundlagen förfaller lagförslag – inklusive medborgarinitiativ – då en ny riksdag väljs, vilket med största sannolikhet betyder att medborgarinitiativet (som samlat näst mest underskrifter i historien) kommer att omintetgöras utan att ens tas upp till behandling.

En annan följd av aktiveringsmodellen var grundandet av Arbetsvägrarförbundet, som vill se en radikal förändring i synen på arbete i samhället. En av grundarna, författaren och aktivisten Johannes Ekholm, sa i en intervju för den svenska tidningen Arbetaren den 24.10 att vissa av de åtgärder som finns inskrivna i modellen inte ens är avsedda att på riktigt höja sysselsättningen.

– Samlingspartisten Juhana Vartiainen, som varit projektets primus motor, skrev nyligen i en tweet att de här arbetskraftsutbildningarna inte i huvudsak syftar till att få fler i jobb utan i första hand till att avskräcka människor från att bli arbets­lösa. Det är ju förnedrande både för dem som håller i utbildningarna och för dem som deltar.

Aktiveringsmodellen har naturligtvis inte heller uppstått i ett vakuum, utan är en i raden av flera regeringsåtgärder som stramat åt situationen för arbetslösa och låginkomsttagare. Det omtalade konkurrenskraftsavtalet förlängde arbetstiden för offentligt anställda utan kompensation. Personer som fått sitt utkomststöd nedskuret har tiofaldigats sedan början av 2017. En så kallad ”Aktiveringsmodell 2” drevs på regeringens anmodan igenom i utskotten, och skulle läggas fram i plenum i novemver 2018 – alltså en modell som ytterligare skulle ha stramat åt villkoren för arbetssökande. Då regeringen under hösten 2018 ville luckra upp uppsägningsskyddet blev det droppen som fick bägaren att rinna över för fackförbunden, och strejk efter strejk utlystes. Efter förhandlingar med regeringen, avblåstes strejkerna, delvis på grund av att också ”Aktiveringsmodellen 2” avblåstes – för stunden. Regeringen gick med på att till sist lyssna på kritiken mot modellen, och ta upp den till trepartsförhandling på nytt. Arbetsminister Jari Lindström (Blå) har utnämnt en arbetsgrupp som ska behandla ärendet, och dess arbete inleds alltså denna vecka. Enligt arbetsgruppens ordförande, Kimmo Ruth från arbets- och näringsministeriet, kommer gruppen ändå inte att fokusera på problemen med den redan existerande modellen, utan arbetet kommer att utgå från den omdiskuterade nya modellen. Tanken är att gruppen ska vara klar med sitt arbete i februari 2019.

Arbetsminister Jari Lindström säger ändå till Yle att regeringen har lyssnat på kritiken, och att det är klart att det behövs korrigeringar av den nuvarande modellen.

– Korrigeringar måste åtminstone göras i det missförhållandet att om en människa gör allt som står i hens makt, och ändå faller offer för nedskuret stöd … så det har ju – helt berättigat – upplevts som orättvist.

Facken är ändå inte särdeles hoppfulla inför den nya förhandlingsrundan. FFC:s ordförande Jarkko Eloranta sa den 29.11 till tidningen Uusi Suomi att han inte förväntar sig några stora förbättringar i modellen.

– Arbetslöshetsunderstödet och -servicen behöver en totalreform.

– Vi accepterar inte aktiveringsmodellen. Det är frustrerande att vi redan från början sa att modellen är en orättvis nedskärningsautomat. Regeringen brydde sig inte om de här utlåtandena, men nu har de visat sig vara sanna.

Den ansvariga ministern för arbetet är fortfarande social- och hälsovårdsminister, samt rökbastuentusiast, Pirkko Mattila.

Janne Wass

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.