Inte ett gram av egenkärlek

av Fredrik Sonck

Jag kom till Ny Tid 2010, först som vikarierande chefredaktör, sedan som ordinarie. I det skedet hade Peter redan varit ”pensionär” i ett par år. Citationstecknen är sällsynt befogade, för han var fortfarande ytterst engagerad i tidningen, som skribent men också som bakgrundskraft, minne och kunskapskälla. Ny Tid var – och är – hans livsverk.

Många gånger, både då och senare, har jag tänkt att det måste vara ovanligt med eldsjälar av hans slag. Sådana som frikostigt fortsätter att dela med sig av tid och kraft och kärlek, men som samtidigt är tillräckligt kloka för att inte börja styra och ställa i kulisserna. Många stora personligheter har kvävt sina skötebarn med den sortens kärlek. Men åtminstone jag upplevde aldrig något annat än en bärande tillit från Peters sida. Hans kärlek till Ny Tid innehöll inte ett gram av egenkärlek. Det är jag tacksam för.

Och han ställde alltid, alltid upp. En gång tittade han förbi redaktionen med några ganska oviktiga bilder strax innan han skulle resa till Turkiet. Redan då var han ganska skröplig. Hade svårt att gå. Med sig hade han två enorma resväskor fulla med böcker. De måste ha vägt närmare 40 kilo. Men Peter, som ogillade bilism, vägrade ta en taxi till flygfältet trots att redaktionssekreteraren My Lindelöf gjorde ett tappert övertalningsförsök.

Lite mer av sin stora generositet hade Peter gärna fått visa sig själv, men det mått av egensinne han också besatt var nu en gång för alla av det här slaget. Till Turkiet kom han, och resebiblioteket med. Småningom landade en mastodontartad artikelserie på kanske sextiotusen tecken i min inkorg.

Efter att jag lämnade Ny Tid i juni 2014 har jag då och då sprungit på Peter på olika seminarier. Senast var det på bokmässan i Helsingfors. Vi hamnade bredvid varandra i publiken och växlade några ord om Saudiarabien, som han höll på att fördjupa sig i. Efteråt ville jag hjälpa honom upp från stolen, men Peter avböjde all annan hjälp än väsk-hållning. Han kom på fötter, men med en kraftansträngning. Vi sade adjö och Peter lufsade vidare. Det var sista gången vi sågs.

Fredrik Sonck
är kulturchef på Hufvudstadsbladet och var chefredaktör för Ny Tid 2010 samt 2012–2014

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.