Många irakiska kvinnor som kidnappats av Islamiska Staten hamnar ur askan i elden då de vinner sin frihet. I det patriarkala klansamhället blir många paria efter sina upplevelser av våldtäkt, sexslaveri och därpå följande barnafödsel. Ny Tid reste till Irak för att träffa några av dem som kämpar för kvinnornas rättigheter.
Kvinnor har inga rättigheter i Irak. Vi har tretusen kidnappade kvinnor som fortfarande är försvunna och inget görs.
Det säger säger Vian Dakhil, yazidiernas första parlamentsledamot.
Det har gått över fyra år sedan IS-soldater attackerade Nobelfredspristagaren Nadia Murads hemby Kocho utanför staden Sinjar, inte långt från Mosul i nordvästra Irak. Runt 7 000 yazidier, främst kvinnor och barn, tillfångatogs när IS intog Sinjar och de intilliggande byarna under några dagar i början av augusti 2014. Pojkar och män separerades från kvinnorna och mördades och kvinnor och flickor såldes som sexslavar. De blev systematiskt våldtagna, slagna, sålda och inlåsta.
Uppskattningsvis 3 000 kvinnor och barn saknas fortfarande. Lika många kvinnor och barn har lyckats ta sig ur fångenskapen. Av dem har över tusen fått hjälp med att ta sig till Tyskland för att bearbeta sina trauman. De som sedan återvänt efter psykologbehandling i Europa har, liksom de andra som kommit tillbaka, återförenats med sina familjer i flyktingläger.
De svåra levnadsvillkoren och bristen på fortsatt stöd och vård samt sysselsättning i lägren gör att förutsättningarna för att kvinnorna ska återhämta sig är dåliga. Studier visar att de alla lider av posttraumatiskt stressyndrom och att mer än hälften av dem har allvarliga och långvariga psykologiska men, som kräver behandling under lång tid.
Tvingas överge barnen
I Lalish, det yazidiska folkets heliga stad, har den andliga ledaren, kallad Baba Sheikh, tagit emot kvinnorna som varit IS fångar med öppen famn. Många av dem har döpts på nytt som en symbolisk gest av välkomnande tillbaka in i gemenskapen. Det har varit viktigt för kvinnorna att ånyo bli accepterade in i det traditionellt slutna samhället, där giftermål utanför gruppen inte ses med blida ögon.
Desto svårare har det varit för dem som har fött barn under fångenskapen. Som mödrar till barn födda utanför den yazidiska gruppen har de inte känt sig välkomna tillbaka tillsammans med barnen.
Jihan Mustafa Ibrahim, advokat och grundare till en av landets största kvinnorättsorganisationer, Women rehabilitation organization, berättar att det en dag kom en ung yazidisk kvinna till dem och bad om hjälp. Hon hade ett barn på två år, som fötts under hennes tid i fångenskap. Trots att hon välkomnats tillbaka till familjen behandlades barnet illa och det gick så långt att hon fruktade för den lilla pojkens liv. Hon ville rädda barnet, men såg inte själv någon möjlighet att lämna den yazidiska gemenskapen och valde därför att adoptera bort pojken.
Jihan Mustafa berättar att de flesta andra barn som fötts av yazidiska kvinnor under IS fångenskap har omhändertagits på barnhem.
Då och då händer det att familjerna till de tretusen flickor och kvinnor som fortfarande är försvunna kontaktas av någon som kräver pengar för att släppa deras dotter.
– Kvinnor fortsätter att räddas genom att de smugglas ut eller genom att familjer betalar lösensummor till IS, säger Mustafa.
Den kurdiska regionala regeringen har ett kontor för att hjälpa de drabbade familjerna ekonomiskt, så att de kan köpa tillbaka sina barn, men det är osäkert hur länge resurserna räcker.
Jihan Mustafa Ibrahim.
Farligt hjälparbete
Mustafa menar att kvinnornas ställning i Irak är mycket svag.
– I ett klansamhälle med patriarkal samhällsstruktur och inslag av extrem islamism har kvinnors rättigheter ingen plats.
De många åren av krig och kaos som landet har genomlevt har dessutom gjort att våldet mot kvinnor har eskalerat, både som vapen i krig och i hemmen.
Det finns inte ens en lag som förbjuder våld mot kvinnor, flickor, eller barn i hemmet.
Därtill kan läggas korruptionen som finns överallt.
– Att stärka kvinnors rättigheter stärker hela samhället, vilket leder till hållbar utveckling, säger hon.
Men det är inte lätt att arbeta med frågan i Irak. Mustafa berättar att hon grundade kvinnorättsorganisationen i Mosul 2003. Tre år senare försvann en av hennes medarbetare och återfanns aldrig. De misstänker ett arbetsrelaterat brott, och det blev för farligt att ha kvar kontoret i staden. I dag finns de i Erbil, den hittills säkraste staden i det kurdiska självstyret i norra Irak.
Den senaste nationella studien om våldets utbredning i Irak som finns tillgänglig är från 2012 och där framkommer att 36 procent av alla gifta kvinnor har utsatts för fysiskt våld. Men alla kvinnorättsorganisationer menar att våldet är mycket mer utbrett än så: mörkertalet beräknas vara högt. En annan studie visar att lika många kvinnor anser att det är acceptabelt att utstå våld i äktenskapet och att 63 procent av våldet mot kvinnor utförs av familjemedlemmar.
Mammor är rättslösa
Förutom hemmet är flyktinglägren en plats där flickor och kvinnor är utsatta. Det finns över en miljon internflyktingar och runt 250 000 syriska flyktingar i det kurdiska självstyret i Irak. Resurserna är små och behoven är enorma.
– Risken för att flickor och kvinnor ska utsättas för våld och sexuellt våld samt utnyttjas för sexuell exploatering är större i flyktingläger och andra platser där människor lever under provisoriska förhållanden, säger Mustafa, vars organisation arbetar med att stötta flickor och kvinnor som utsatts för övergrepp i flyktinglägren. De har även ställt förövare inför rätta.
Mustafa säger att efter det senaste kriget mot terrorgruppen IS har en ny grupp kvinnor kommit att stigmatiserats, nämligen de som varit gifta med män som krigat för IS eller kvinnor som fått barn tillsammans med män från IS.
– De kvinnorna sitter fast i flyktinglägren, i vissa fall under fängelseliknande förhållanden, eftersom samhället inte accepterar dem längre.
Kvinnor som har fått barn under IS-tiden och där fadern är okänd kan inte registrera sina barn och därmed har de inte heller rätt till id-handlingar.
– Att inte ha några id-handlingar är som att inte existera, säger Mustafa.
Kvinnor som har barn och där fadern är okänd eller en kvinna som har barn och skiljer sig har inga rättigheter alls.
– Många av dessa kvinnor har aldrig arbetat och nu när de måste göra det accepteras de inte ute i samhället. Det finns inte heller någon som helst finansiell hjälp att få från staten.
Familjevåld är lagligt
Sedan förra året har regeringen efter påtryckningar från det internationella samfundet försökt ta tag i frågan och göra en insats. Den 25 november 2018 lanserades en nationell kampanj för att få slut på våld mot kvinnor i den kurdiska regionen.
Sedan dess har den irakiska regeringen tillsammans med FN tagit fram en nationell strategi för att bekämpa våld mot kvinnor. Det handlar om att konkret agera för att förebygga våld mot kvinnor och flickor och insatser för att skydda dem som har drabbats av våld i familjen. Det anses vara ett viktigt första steg.
Men landet saknar en lag som förbjuder våld mot kvinnor och barn inom familjen. Ett sådant lagförslag presenterades för parlamentet år 2015, men har sedan dess inte kommit vidare.
– En lag som innebär att våld inom familjen klassificeras som brottsligt skulle ge kvinnor rättsligt skydd, markera respekten för kvinnors mänskliga rättigheter samt ha en positiv inverkan på fredsbygget och den hållbara utvecklingen i landet, säger Mustafa.
Sexuella övergrepp är brottsligt men åtalet läggs ner om förövaren gifter sig med den utsatta flickan eller kvinnan. Ett annat problem är barnäktenskap. Flickor så unga som 12 år gifts bort.
Tidigare parlamentsledamoten Vian Dakhil.
Den yazidiska politikern och tidigare parlamentsledamoten Vian Dakhil var den enda kvinnliga representanten för en religiös minoritet från det kurdiska folket i Iraks parlament under åtta år 2010–2018, säger att jobbet inte var lätt med hennes bakgrund.
– Du ser knappt några kvinnor på höga positioner i politiken i Irak. Men jag jobbade hårt för att visa att jag, en yazidisk kvinna utan slöja kan klara det, och jag var framgångsrik i mitt arbete.
Skilsmässa bara med faderns välsignelse
Jihan Mustafa säger att i den kurdiska delen av Irak stöder alla kvinnor, oavsett religion och partitillhörighet, och alla förslag som syftar till att stärka kvinnors rättigheter.
Men för att bryta våldspiralen krävs mer än så, eftersom allt i samhället bygger på att du lever som gift. Allt annat gör dig socialt utsatt. Dessutom är det i praktiken omöjligt att skilja sig om man som kvinna inte har ett välbetalt arbete.
– Det finns inga statliga bidrag för den här gruppen eller någon social välfärd överhuvudtaget i samhället, säger Mustafa.
Enligt henne är det därför är känsligt att försöka hjälpa en kvinna som vill skilja sig eller uppmuntra henne till att göra det.
– Det har hänt att jag måste blunda för situationen, säger hon och fortsätter:
– I de fallen känns det tungt att först ha gett information om rättigheter och om hur kvinnan kan skydda sig, och sen tvingas inse att dessa kvinnor inte har någonstans att ta vägen om de lämnar hemmet.
Hon konstaterar krasst att det bara är kvinnor som hon själv, som har en förstående och stöttande fader med god ekonomi, som kan skilja sig. Kvinnor har för övrigt inte heller någon arvsrätt.
– Det är vanligt att familjen förskjuter kvinnan och inte längre hjälper till att ta hand om barnen ens.
Foto: Christin Sandberg
