Att vara ung vänsterkvinna på Åland kräver skinn på näsan

av Jan Rundt

Jessy Eckerman som hör till de åländska socialdemokraternas vänsterflank fick i riksdagsvalet 2019 näst mest röster i öriket. Att driva vänsterpolitik i ett finlandssvenskt samhälle där alla känner alla och nyhetströskeln är låg har ändå sina avigsidor.

– Känner du hur bilen nästan skakar sönder? frågar Jessy Eckerman skämtsamt när vi kör över gatstenarna som föregår övergångsstället på den nyligen restaurerade Ålandsvägen mitt i Mariehamn. Vi gör en runda genom staden för att ta en titt på den gata som har satt en alldeles speciell prägel på hennes tid som ordförande för stadens nämnd för infrastruktur. Underlaget känns inte särskilt gungigt att köra över, men det är bara en liten del av alla de detaljer som har väckt ett ramaskri bland en liten men ihärdig grupp kritiker.

– Jag är den första kvinnliga ordföranden för den här nämnden i historien, och jag tror det är en sak som har fått många att söka efter fel i allt vi gör. Det har bland annat påståtts att hundratals ton giftig asfalt skulle ha dumpats ute i skogarna i stället för att ha förts till en uppsamlingsplats för problemavfall, berättar Eckerman och tillägger att den officiella dokumentationen av projektet inte stöder de här anklagelserna.

– Jag har också fått läsa i tidningen att jag sitter i famnen på tjänstemännen och är så ung att jag blir manipulerad av dem. Överhuvudtaget är det mycket anklagelser jag hör om först genom att läsa om dem i tidningen.

Politiker under stenkoll

Jessy Eckerman är inte ensam med sina erfarenheter. Pensionerade professorn i statsvetenskap Göran Djupsund berättar att fenomenet är ganska typiskt inom politiken på Åland. Det är å ena sidan ett kort avstånd mellan politiker och väljare, men å andra sidan finns det mycket media per capita – det finns två dagstidningar och två radiokanaler för en befolkning som uppgår till knappt trettiotusen. Nyhetströskeln är alltså låg.

– Det är många politiker och potentiella politiker som är starkt skeptiska till det politiska uppdraget, eftersom man anser att det på sätt och vis kostar för mycket. Som politiker på Åland är du liksom i skottlinjen. Många är tveksamma till det här, för de vet att man får en medial och annan synlighet som man inte har annanstans, säger Djupsund.

Eckerman upplever att en del av kritiken hon får utstå beror på att hon är kvinna, tror du att det kan stämma?

– Generellt har jag en viss benägenhet att hålla med. Nog tror jag att det finns en extra barriär och extra motstånd och kritik när det kommer till kvinnliga politiker. Jag vågar inte säga att det här skulle vara specifikt på Åland, utan samma fenomen finns också annanstans.

Varför våga satsa på politiken?

Redan under studietiden började Eckerman engagera sig i samhällsfrågor. Hon gick på Finns folkhögskola och träffade andra som tänkte mera vänster.

– Vi organiserade oss och var med på ganska mycket demonstrationer. Vi försökte påverka folk att tänka efter ännu en gång innan det skulle byggas saker och förstöras miljö.

Eckerman utbildade sig inom det sociala området och har jobbat mycket med ungdomar. Hon berättar att många ungdomar hon träffade i sitt yrke mådde dåligt.

– Jag kände att jag inte kunde förändra tillräckligt mycket för de här ungdomarna via mitt jobb, så då blev jag mer politiskt arg och aktiv. Man skulle kunna satsa mera på förebyggande arbete i lägre ålder, istället för låta de här barnen må jättedåligt. Och då måste man jobba med hur systemet ser ut.

Vilka problem såg du då särskilt bland ungdomarna?

– Dels har vi samma problem här som annanstans med mental ohälsa och drogproblem. Sen har vi också problem som hänger ihop med att Åland är litet och att alla känner alla. Kraven på att passa in är stora och ungdomarna förväntas ofta följa i sina föräldrars fotspår och till exempel skaffa sig ett likadant yrke som de har. Om du misslyckas så vet alla om det. Jag tycker att det borde vara lättare att välja en sådan väg som känns rätt för en själv och därför skulle jag vilja satsa på fler utbildningar på högre nivå på Åland som ger jobb, vi har till exempel ett skriande behov på utbildningar inom det sociala området.

Mer vänster med åren

Eckerman är aktiv inom Socialdemokraterna på Åland, som precis som alla partier på öriket är ett fristående parti, om än det håller tät kontakt med SDP på fastlandet.

– Ett problem med politiken på Åland är att den är så högercentrerad. Ju mera högerpartier det kommer desto mera går mitten högerut. Därför är jag också med i socialdemokraterna – det finns inget parti längre till vänster här. Som yngre tänkte jag att det var oviktigt att placera sig på en skala, men ju äldre och mer upplyst man blir om skillnaden mellan vänster och höger, desto mer känner man ju var man hör hemma.

Eckerman oroar sig för en tendens som hon tycker är särskilt stark på Åland, att man lätt i vardagligt tal vill släta över skillnaderna inom politiken och inte prata om de konsekvenser som följer på olika värderingar.

– Jag tycker nästan det har blivit mitt kall att få människor att fundera noggrannare på vad de egentligen röstar för eller emot, så att de inte röstar emot sina egna intressen. Det finns en seglivad myt om att Åland är borgerligt, men när jag pratar om grundläggande värderingar med människor märker jag ofta att de inte är så höger som de själva kanske skulle påstå.

Vilka skillnader tycker du då att man försöker släta över?

– Klasskillnader till exempel, man vill att människor ska tänka att de får skylla sig själva om de är fattiga. Att man talar om barnfattigdom, i stället för att ta tag i orsakerna till varför föräldrarna inte har något jobb eller inte får den hjälp de behöver för att ta sig ur en ond cirkel.

Tvåa i riksdagsvalet

Eckerman berättar att viljan att vara ett rött och miljöinriktat alternativ inom politiken var en drivkraft bakom hennes riksdagsvalskampanj. Från Åland väljs alltid en ledamot till riksdagen och i år ställde Mats Löfström upp för omval och precis som väntat fick han en stor majoritet av rösterna – men Eckerman fick trots att hon är rätt ny inom politiken näst mest röster i valet. Hennes personliga valresultat var det bästa som någon socialdemokrat nått i de tre senaste riksdagsvalen.

Barbro Sundback, som under hela sitt yrkesverksamma liv har varit förtroendevald och bland annat partiledare för Socialdemokraterna på Åland, satt med i kampanjgruppen och tyckte också att valet gick bra.

– Jessys prestation i riksdagsvalet var över alla förväntningar, med den lilla budget och valorganisation som hon hade. Hon är bra på att lyssna och hon har gått genom en del tuffa erfarenheter som gör att hon kan föra till exempel löntagares och ensamförsörjande mammors talan.

Sundback känner igen sig i Eckermans kamp med många och högljudda kritiker, speciellt äldre män. Hon konstaterar att man som politiker måste känna en passion för sitt uppdrag för att orka ta debatten. På grund av politiskt spel fick Eckerman inte heller ersättarplatsen till riksdagen, trots det goda resultatet.

– Jag fick fler röster än alla de andra kandidaterna tillsammans, förutom vinnaren förstås. Men helgen före listorna för valet skulle lämnas in fick vi reda på att de borgerliga partierna till skillnad från förr inte lät socialdemokraterna vara med på samma lista, eftersom man inte ville riskera att en icke-borgerlig kandidat fick ersättarplatsen. Men att få så mycket röster var ändå roligt.

Kampanj utan pengar

Jessy Eckerman beslöt sig för att ställa upp i riksdagsvalet i sista ögonblicket och någon valbudget att tala om fanns inte. Mats Löfströms kampanjbudget var närmare 25 000 euro, medan Eckerman och hennes kampanjchef Lasse Welroos satte sprätt på drygt 800 euro.

– Vår kampanj gick mycket ut på att skriva insändare och inlägg på nätet, och att delta i debatter. Sen fanns det ett team med frivilliga inom partiet som trodde på mig och hjälpte till med att till exempel dela ut valreklam. Det var jättebilligt, men arbetsamt. Jag tycker det är viktigt att man inte ska behöva vara rik för att komma någonvart. Det att vinnaren lade ut lika mycket som en årslön på sin kampanj känns inte alls rätt.

Eckerman är mycket aktiv på sociala medier och hon säger att det ofta fungerar bra att diskutera direkt med väljarkåren.

– Det är det som folk gillar eller hatar med mig, att jag vågar ta det där. Om folk beter sig illa ger jag ett sakligt svar och förklarar hur det är och sen lämnar jag diskussionen. Men samtalsklimatet på nätet har blivit helt fruktansvärt under de senaste fyra åren, det har förändrats jättemycket. Det finns hatsajter och Facebookgrupper med högerextrema förtecken också på Åland och anonyma påhopp och hot har blivit vardagsmat.

Siktet på lagtinget

Göran Djupsund ser vissa moln på socialdemokraternas himmel inför lagtingsvalet i oktober. Dels är det några namnkunniga lagtingsledamöter som inte kommer att ställa upp till omval och dels har socialdemokraterna en allt tuffare utmanare inom klimat- och miljöfrågor i Hållbart initiativ, som ställer upp med flera kandidater som Djupsund tror kan locka väljare.

– De har lite press från olika håll, så i den meningen behöver de säkert nya, fräscha och aktiva människor som Jessy Eckerman, som ändå ställde upp i riksdagsvalet och har blivit känd i en viss mening.

Eckerman har samma team bakom sig som i riksdagsvalet. Hon talar mycket om miljöfrågor och låter sig inte nedslås av utmaningen från Hållbart initiativ, som ställer upp med främst borgerliga kandidater.

– Jag vill jobba för tuffa beslut gällande klimat och miljö. Miljömässig och social hållbarhet går hand i hand och jag vill att politiken bygger på just hållbarhet. Vi kan inte tillåta att marknadskrafterna går före miljön eller vår gemensamma framtid, där tror jag att ett vänsterperspektiv kan vara viktigt för att vi ska våga genomföra de åtgärder som är nödvändiga.

Ut bland folket

Vi parkerar bilen och fortsätter rundturen i Mariehamn till fots. Det är en solig sommardag och det ser ut att vara mycket turister som strosar omkring på gågatan. Utanför en matbutik står en gråhårig kostymklädd man och talar i telefon. Vi väntar en stund på avstånd men tvingas konstatera att hans telefonsamtal inte tar slut i första hand.

– Det där var Ålands rikaste man Anders Wiklöf. Jag hade ett ärende till honom som gäller ett projekt vi jobbar med i en kommitté. Jag får ringa honom en annan dag istället.

Vi går vidare och en kvinna som kommer emot oss stannar upp och rycker Eckerman i ärmen. Hon har känt igen henne och noterat att Eckerman bär på en tygkasse med en slogan mot skadlig porr och vill prata om det. En tredje person sällar sig till diskussionen och jag går åt sidan för att låta dem prata mer fritt. Medan jag betraktar sällskapet kan jag konstatera att det verkligen är kort väg mellan politikerna och väljarna på Åland, på gott och ont. N

Foto: Susanna Hagman

1 kommentar

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.