Folkrepubliken Kina firar 70 år

av Gordana Malešević

Kina är diplomatiskt, ekonomiskt och militärt starkare än någonsin tidigare i modern historia. Men det tidigare mer tillåtande klimatet är som bortblåst. Kommunistpartiets grepp om statsmakten har stärkts, statens övervakning av medborgare har intensifierats och godtyckliga frihetsberövadende av jurister har ökat markant sedan 2015. Denna utveckling oroar många både i och utanför Folkrepubliken.

Den 1 oktober firar Folkrepubliken Kina sitt 70-årsjubileum. Kinas kommunistiska parti med Xi Jinping i spetsen har anledning att fira. Kina är diplomatiskt, ekonomiskt och militärt starkare än någonsin tidigare i modern historia. Landet har gått från att vara slutet under Mao Zedong, till att öppnas under Deng Xiaoping och utvecklas till världsmakt under Xi. Men den politiska öppning som den amerikanske, republikanske presidenten Bush och den svenske, socialdemokratiske statsministern Persson påstod skulle komma i spåret av handel med och investeringar i Kina har uteblivit, till många kinesers besvikelse.

Vid slutet av andra världskriget antog Kinas kommunistiska parti en resolution där man fastslog att om partiet någonsin vann makten skulle partiet söka rättvisa för det Kina som hade behandlats orättvist av omvärlden. Den 1 oktober 1949 utropade Mao Zedong Folkrepubliken. Maktövertagandet avslutade enligt partiet ett århundrade av imperialistisk förnedring, inre stridigheter och krig. Modernisering gavs första prioritet. Sovjetunionen tjänade till en början som en modell, men en växande önskan att följa en väg till modernisering som inte dikterades av Sovjetunionen ledde till en splittring 1962.

PARTIETS KONTROLL ÖVER POLITISKA MAKTEN STÄRKS

1981 antog kommunistpartiet en andra resolution där det fastslog att den svältkatastrof och politiska förföljelse som hade karakteriserat Mao-eran hade varit ett försök att åstadkomma rättvisa för Kina i enlighet med dess första resolution från 1945. Kommunistpartiet beskrev sig även som ett lärande och experimenterande organ, med unik kunskap om Kinas specifika förhållanden.

Kring sekelskiftet myntades ”socialism med kinesiska förtecken” och ambitionen om en större internationell roll i förening med mer globalt inflytande utvecklades. Kommunistpartiets nuvarande narrativ är en nationalistisk berättelse om ett Kina som för första gången i modern tid har vunnit kampen om modernisering och vitalisering. Detta synsätt återfinns i president Xis Kinesiska dröm (齌国梦) – en programförklaring som säkerställer partiets fortsatta legitimitet och befäster ambitionen om Kinas globala inflytande. Säkerställandet av enpartisystemet finns även i säkerhetslagen som antogs 2015, då Xi Jinping suttit halva tiden av sin första mandatperiod på presidentposten. I lagen är kommunistpartiets monopol på den politiska makten explicit omnämnt som en del av den nationella säkerheten, och nationens säkerhet likställs med partiets kontroll över medborgarna och nationen.

CIVILSAMHÄLLETS PÅVERKANSUTRYMME MINSKAR

Studentdemonstrationerna 1986 på universitet runt om i Folkrepubliken var starten på ett kinesiskt civilsamhälle, men dåtidens mer tillåtande klimat är som bortblåst i dag. Lokala protester och petitioner är inte ovanliga, men till skillnad från i Hongkong är det i Fastlandskina inte tillåtet att kritisera enpartisystemet och den rikstäckande politiken – de beslut som som fattas av centralkommittén.  Sådan kritik uppfattas som ett potentiellt hot mot rikets säkerhet och går stick i stäv med den ”sociala stabilitet” som statsmakten eftersträvar.

Medvetenheten om FN:s Allmänna förklaring om mänskliga rättigheter har ökat bland folk i gemen under de senaste decennierna. Samtidigt har statsmakten under de senaste tio åren bland annat intensifierat sin övervakning av medborgare, gjort det svårare för icke-statliga organisationer att finansiera sin verksamhet genom att se privat och utländsk finansiering av föreningsverksamhet som ett potentiellt hot mot landets säkerhet, stängt ned feministiska webbplatser och fängslat feministiska aktivister.

Den 9 juli 2015, endast några veckor efter det att den nya säkerhetslagen röstats igenom, frihetsberövades eller försvann över 300 jurister och människorättsaktivister i ett landsomfattande polistillslag. Några är fortfarande spårlöst försvunna och flera har fått långa fängelsestraff. Andra har släppts men lever under begränsad frihet. Godtyckliga frihetsberövanden av jurister har fortsatt. Det har i sin tur lett till att allt fler jurister avstår från att åta sig fall som är politiskt känsliga och öppet tala å utsatta gruppers vägnar. Denna utveckling oroar många fastlandskineser och, sedan i somras, även många Hongkongbor.

En gata i Yan’an i centrala Kina 1947, strax innan det kommunistiska partiet drevs ut ur staden. Alla byggnader jämnades med marken i en japansk flygräd under andra världskriget, och under en tid tvingades invånarna att inrätta bostäder i områdets många grottor.

DEMOKRATISKA VÄRDEN STÅR PÅ SPEL

1997 överlämnades Hongkong från Storbritannien till Folkrepubliken Kina och därmed trädde det avtal i kraft som ska garantera principen om ”ett land, två system”. Återtagandet av Hongkong utgör en viktig symbol för partiet i dess bearbetning av kolonialtiden och dess berättelse om att vara en stormakt i dag. Hongkong blev brittiskt 1842 efter att Storbritannien hade vunnit det så kallade första opiumkriget mot Kina. Som en del av fredsavtalet avstod det militärt svaga Kina Hongkong-ön till Storbritannien.

Även om Hongkong inte var en demokrati vid överlämnandet, hade dess medborgare markant fler deltaganderättigheter än medborgarna i Fastlandskina. Hongkong hade ett av de mest kapitalistiska systemen i världen – i ett statsdrivet och protektionistiskt ekonomiskt system – och ett oberoende rättsväsende baserat det brittiska rättssystemet. Fastlandskina var och är å sin sida mer orienterat mot ekonomiska rättigheter, håller sig med begränsade civila fri- och rättigheter och har ett rättssystem som saknar oberoende från statsmakten.

Vid det brittiska överlämnandet av Hongkong lovade Folkrepubliken Kina ”en hög grad av autonomi” för Hongkong, med ett eget politiskt, ekonomiskt och juridiskt system till och med 2047. Detta utgör ”ett land, två system”-principen, som ingår i det bilaterala avtal som lyder under internationell lag och är registrerad hos FN.

Under de gångna åren har principen utsatts för flera prövningar. Till skillnad från den påtvingade ”glömskan” i Fastlandskina, håller upp till hundratusentals Hongkongbor en minnesstund varje år den 4 juni för protesterna och offren på Himmelska fridens torg 1989. 2003 demonstrerade närmare en halv miljon människor mot den nya nationella säkerhetslagen som många Hongkongbor menade att begränsade deras juridiska och politiska rättigheter. Lagförslaget drogs tillbaka. Den 9 juni i år protesterade mellan 330 000 och 2 miljoner av de totalt 7,5 miljoner invånarna mot en lag som skulle tillåta att kriminella skulle utlämnas till domstolar i Fastlandskina, för att nämna några exempel.

Massprotesterna mot utlämningslagen vittnar om rädsla för allt större inflytande från Fastlandskina. De protesterande ifrågasätter nu även ”ett land, två system”-principen samt kräver en reell demokratisering av Hongkong. Protesterna har stort folkligt stöd, bortsett från det våld som polis och de protesterande använder. De undergräver också statsmaktens berättelse om en lycklig nation under ledning av Kinas kommunistiska parti.

Statsmaktens strategi – att ömsom vänta ut, ömsom fördöma och förminska protesterna, genom att beskriva de protesterande som en mindre grupp ligister – tycks inte fungera. Ledningen har gjort stora satsningar på militär upprustning av Folkets befrielsearmé de senaste åren. Några politiska experter i Fastlandskina menar att statsmakten kan komma att använda armén för att ingripa vid protesterna i Hongkong. Andra hävdar att ledningen kommer att avstå från att låta armén ingripa och menar att det finns mindre iögonfallande sätt för statsmakten att ta itu med de protesterande.

En kabelfabrik i Shanghai 1965. I bakgrunden syns kommunistiska slagord som bland annat hyllar Stora språnget och kommunistpartiets politik.

FOLKREPUBLIKENS GLOBALA INFLYTANDE ÖKAR

Om nationens säkerhet och kommunistpartiets kontroll över den politiska makten är den ena viktiga delen av Xis programförklaring, är den andra ambitionen om en större internationell roll i förening med mer globalt inflytande. Detta förverkligas bland annat genom Bälte- och väginitiativet, ett utrikespolitiskt koncept för att öka handel och sätta Kina i centrum för den globala utvecklingen. Utbyggnad av infrastrukturen utgör grunden för denna transnationella länk som ska integrera den kinesiska marknaden med de europeiska och asiatiska marknaderna, vilket i sin tur kommer att skapa ”en känsla av gemensam framtid”, enligt Xi. Statsmakten hävdar också att Kina ska ”vara en globalt etablerad mjuk makt 2020”, med andra ord ha märkbart inflytande på områden som kultur, utbildning och vetenskap, som ett komplement till den ”hårda makt” som den utövar via militära och ekonomiska påtryckningar.

Initiativen påverkar ekonomin, politiken, säkerhetsdynamiken och mer än så i Eurasien. De samarbetsprojekt som inleds inom ramen för Bälte- och väginitiativet riskerar att dikteras av Kinas ledning, som i värsta fall kommer att vara den enda parten med full insyn. Vilken ”gemensam framtid”, vilka normer och värderingar, som kommer att växa fram i spåren av Bälte- och väginitiativet och ur ambitionen att vara en globalt etablerad mjuk makt, och hur det kommer att påverka den euroasiatiska regionen avgörs i detta nu – av EU:s, enskilda länders, civilsamhällets, fackliga organisationers och Kinas politiska lednings agerande.

Statsmakten hävdar att den socio-ekonomiska utveckling som initiativet medför är en garant för social stabilitet och att Kina efter en tid av fattigdom och internationell marginalisering nu genomgår en fredlig förändring. Men de senaste årens omskolningsläger i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang samt stora antal arresteringar av människorättsaktivister och jurister visar att Kinas ledning väljer ett alltmer repressivt maktutövande för att nå sina mål och väcker oro hos alltfler i och utanför Folkrepubliken.

Det återstår således att se om Kina under president Xis ledning kommer att följa det avtal som landet har ingått med Storbritannien och framgent avstå från att påverka Hongkongs politiska, ekonomiska och juridiska system till och med 2047.

Det återstår även att se om finska, och andra länders, folkvalda och näringsliv kommer att försvara demokratiska värden i de samarbeten med Folkrepubliken Kina som formar vår gemensamma framtid. N

Foto: Mark Gayn

1 kommentar

Jack 7 oktober, 2019 - 10:04

Säkert har Kina sina fel och brister, vem har inte det förresten. Det finns ju de som anser att det är endast Jesus som är helt utan fel. Utan att på minsta sätt påstå att jag är någon expert på Kina så imponeras jag nog väldeliga om det är sant att år 1960 var medellivslängden i Kina 36 år och i dag är den 75 år.
Vad jag vet så har Kina en mycket stark krigsmakt, men vad jag vet har inte Kina deltagit i krigsoperationer utomlands mera än en gång och det var i Nordkorea på 1950 talet och det var väl för att Amerika inte skulle komma så nära Kina med sin militär.
Om detta inte är sant kan någon då godhetsfullt berätta vad som är sant. Förvånande är också att demonstrationerna i Hongkong där ingen verkar ha dödats slås upp mera än demonstrationerna i Irak där 100 lär ha dödats och 4000 skadats.

Reply

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.