Ny Tid synar den åländska politiken och vänstern inför lagtingsvalet den 20 oktober.
Vad har det för betydelse för oss? Den frågan har jag fått inte bara en eller två gånger då jag under den gångna månaden har berättat för folk att vi gör ett temanummer om lagtingsvalet på Åland. Och visst är det lite så? För ”oss” finlandssvenskar på fastlandet är ”deras” förehavanden på Åland intressanta bara om de på något sätt berör ”oss”. Chipstillverkaren Taffel och penningautomatföreningen PAF är fenomen som fastlandsfinlandssvenskarna kan förhålla sig till. Tax free-shoppingen på Sverigebåtarna. Hembygdsrätten har vi hört talas om, även om vi inte riktigt alltid är på det klara med vad den innebär.
Men handen upp, hur många av våra läsare visste om att det är lagtingsval på Åland den 20 oktober innan ni läste intervjun med Mats Löfström ett par uppslag tidigare? Kan du säga vilket styrkeförhållandena är mellan partierna på Åland? Eller ens vilka partier som finns på Åland? Hur många åländska politiker kan du räkna upp? Och hur ser den åländska vänsterrörelsen ut?
Svarade du lite tvekande är du inte ensam. För trots att vi finlandssvenskar gärna retar upp oss på hur dålig koll både Sverigesvenskar och finsktalande finländare har på den finlandssvenska minoriteten, finner man bland oss också ett ofta förvånansvärt stort ointresse för åländska frågor.
Som i Finland, fast mindre
Ålands självstyrelse blev officiellt 1921 efter ett beslut i Nationernas förbund. I det skedet hade Finlands riksdag redan formellt godkänt den åländska självstyrelselagen, som slog fast att Åland var en del av Finland, men åtnjöt en viss grad av autonomi med rätt att stifta vissa lagar och sköta vissa politiska och administrativa åligganden utan inblandning från finländska myndigheter. I samband med NF-beslutet slogs också fast att Åland skulle vara demilitariserat och att ögruppen är enspråkigt svensk.
Bakgrunden till beslutet var en segdragen tvist om Ålands statstillhörighet. Geografiskt var det hugget som stucket. Språkligt och kulturellt låg Sverige närmare till hands, men ur en närhistorisk synvinkel var det Finland som hade ett starkare anspråk på Åland, eftersom Åland, liksom resten av Finland, var en del av det ryska riket i närmare 110 år.
Ålands 30 000 invånare väljer vart fjärde år ett lagting, motsvarigheten till riksdagen. Lagtinget består av 30 ledamöter, och har den högsta beslutande makten i frågor som faller under ramen för det åländska självstyret. Lagtingets beslut verkställs av landskapsregeringen, som liksom andra regeringar består av ett varierande antal ministrar och tjänstemän.
De åländska frågorna bevakas på riksplan i första hand av den åländska riksdagsledamoten, se intervjun med den nuvarande åländska riksdagsmannen Mats Löfström på sid 8.
Splittrat politiskt fält
Det finns i dag ett halvdussin aktiva politiska partier på Åland, varav Liberalerna på Åland och Åländsk center är de största, med 7 mandat var i lagtinget.
– Historiskt sett har det funnits två stora partier på Åland, Liberalerna och Centern, sa Löfström till Ny Tid i samband med intervjun.
– Men liksom i resten av världen har det skett en fragmentering inom den åländska politiken, och därför är det politiska fältet i dag mer splittrat än det var tidigare.
Centern och Liberalerna har egentligen sedan början av 1980-talet varit jämnstarka och helt dominerande på den åländska politiska kartan, men 2003 började fältet jämnas ut, i första hand på grund av att Socialdemokraterna började hota högerhegemonin, men också för att de två stora partierna tappade röster till mindre och nya högergrupperingar som Frisinnad samverkan, senare känt som Moderaterna på Åland, i dag som Moderat samling, samt Obunden samling, Ålands framtid, och det nya Åländsk demokrati. De två senare kan snarast klassas som populisthöger.
Bakom Centern och Liberalerna sticker i dag två partier upp, Socialdemokraterna och Moderaterna, båda med 5 platser var i lagtinget.
Splittringen som Löfström talar om har nästan uteslutande skett inom högern. Själv tror han inte att det ligger några specifikt åländskt fenomen bakom splittringen, utan att det till stora delar beror på vad han kallar för en allmänt utbredd personcentrering inom politiken.
Den pensionerade professorn i statsvetenskap, Göran Djupsund, säger ändå i en intervju på sidan 16 att det åländska politiska fältet är speciellt utsatt för att politiken blir personcentrerad, eftersom det är ett litet samhälle med ett proportionellt sett livligt mediefält – på Åland finns två dagstidingar, egen tv- och radiokanal, samt i dag dessutom olika digitala alternativ. Löfström är skeptisk till att det lilla samhället där ”alla känner alla” skulle vara speciellt mottagligt för den här typen av politisk utveckling.
– Inte har det ju hindrat samma utveckling i rikspolitiken att ”alla” inte är kompis med Timo Soini eller Jussi Halla-aho.
Växande vänster
Vänstern på Åland har tvärtom vuxit och lyckats hållas enig. Anmärkningsvärt är att det bara finns ett rödgrönt parti i landskapet, det vill säga Socialdemokraterna, där allt från ”miljövänstern” till ”gråsossar” och ”blekrosa välfärdskramare” samlas, enligt minister Nina Fellman, som uttalar sig i en krönika på sidan 20. Något utpräglat miljöparti har aldrig lyckats etablera sig på Åland, utom under en kort period i slutet av 1980-talet då Gröna på Åland lyckades få in två ledamöter i lagtinget. Idag finns också en ny blågrön uppstickare vid namn Hållbart initiativ.
Fellman skriver att denna vida vänsterkoalition inte är oproblematisk, och Socialdemokraternas röstmagnet i förra riksdagsvalet, Jessy -Eckerman, ger också i den här tidningen uttryck för att det kan vara svårt att driva en radikal vänsterlinje i ett parti med en så bred omfamning. Men arbetet har burit frukt och Socialdemokraternas popularitet och politiska inflytande har stadigt stigit under de senaste 20 åren.
I det här temanumret försöker vi ge en liten inblick i den åländska politiken, vänstern och det åländska medborgarsamhället.
Illustration: Otto Donner
Rättelse: I pappersversionen av artikeln står det att den åländska penningautomatföreningen PAF heter RAY, vilket den ju bevisligen inte gör.
EDIT 13.9.2019: En tidigare version av artikeln gjorde gällande att Ålands framtid heter Åländsk framtid.
