De gestaltar texten

av Mira Berndtson

Visuellt ljud är ett av Sveriges ledande produktionsbolag för ljudböcker. Enligt vd:n Anders Brisling behövs tre saker för att en ljudbok ska bli bra; en bra text, en bra inläsare och en bra studio.

Visuellt ljud håller till i en ljus takvåning på Södermalm i Stockholm. Här råder en avslappnad och gemytlig stämning och skulle man behöva en uppfriskande paus är det bara att gå ut på altanen en stund och njuta av den vackra utsikten över Mariatorget. Dramaten-skådespelaren Jonas Malmsjö, som bland annat har läst in Lars Keplers böcker, är klar för dagen men hänger kvar.

Produktionsbolaget är ett av Sveriges ledande för ljudböcker och producerar runt 250 titlar per år. Innan jag ens har hunnit påbörja intervjun med vd Anders Brisling har producenten Andreas ”Andi” Cederholm redan entusiastiskt delat med sig av flera intressanta detaljer från arbetet med ljudboksproduktion.

– Du vill ju få en så bra ljudupplevelse som möjligt, som det är skönt att lyssna på. Då ska det inte finnas en massa konstiga ljud som stör, säger Cederholm och berättar att de till exempel tar bort vassa s-ljud ur talet. Det finns till och med lämpliga rums- och andningsljud att lägga in vid behov.

– Men det är svårt att få något som låter dåligt från början att bli bra senare, konstaterar han.

Producenten fungerar som regissör

Det är producenten som kontrollerar att orden sitter som de ska och korrigerar inläsaren när det behövs. Under en inspelning sitter inläsaren och producenten i varsin del av studion med texten framför sig på en platta. Medan inläsaren, vanligtvis en skådespelare, läser upp texten följer producenten med och markerar eventuella korrigeringar. Cederholm visar mig en text på sin platta som är full med röda streck. Det är korrigeringar som ska göras i inspelningen och kan bestå av allt från att man har tagit om en mening, kommit in för hårt eller harklat sig. Ibland går det inte att rädda allt i efterhand och då är inläsaren tvungen att komma in på nytt.

– Producenten fungerar som en sorts regissör, därför kallas de också för producenter och inte tekniker, säger Brisling. Det är en ständig dialog mellan producent och inläsare om betoningar och tonfall. Folk ska ju förstå vad som sägs.

– Som producent måste du vara noggrann, ha en bra språkkänsla och våga korrigera när det behövs.

Anders Brisling.

Allt ska vara korrekt

Visuellt ljud är väldigt noggranna med att uttalet ska vara korrekt. Brisling berättar att de söker upp de rätta uttalen på till exempel utländska ortsnamn och om det behövs tar det även in någon som kan läsa in orden korrekt, vare sig det är på persiska eller finlandssvenska. Sedan sparas de i datorn för framtida bruk.

– Det viktigaste är att det blir autentiskt, dialekter får till exempel inte bli buskis eller komik, säger Brisling.

Att man inte får använda sig av musik hur som helst utan att bryta mot upphovsrätten är rätt självklart, men enligt Brisling får inläsaren inte heller sjunga enstaka rader ur en låt  utan tillstånd. Skulle det förekomma sångtexter i en berättelse får texten istället formuleras om. Istället för att sjunga med i Sommartider kan inläsaren berätta att Gyllene Tider spelas på radion. Det här kräver förstås författarens tillstånd, eftersom det annars är förbjudet att ändra ett enda ord i texten.

En del författare har väldigt bestämda åsikter om vem som ska läsa in deras bok medan andra litar på förlaget och produktionsbolaget. Författaren och skådespelaren kan också ha en dialog innan inspelningen kör i gång.

– Författaren kan sin text väldigt bra, hen vet var stämningen ska ligga i texten. Dialogen brukar uppskattas av alla. Författaren blir lugn, skådespelaren blir lugn och producenten vet att skådespelaren har koll på betoningar och uttal.

– Allt handlar om förtroende, konstaterar Brisling.

Inne i studion

I den ena av de två små studiorna sitter skådespelaren Mirja Turestedt (bilden högst upp) en stor grå munkjacka med en kudde i famnen och läser in En oväntad- förälskelse av författaren Julia Quinn. Boken är andra delen i en serie, som också kommer att bli tv-serie på Netflix. Turestedt har en lugn och behaglig röst som skapar en mysig och intim stämning, perfekt för en romantisk berättelse. Jag känner att jag vill fortsätta att lyssna. Gärna uppkrupen i soffan under en filt med en kopp te.

– Mirja har 16 års erfarenhet av att läsa in ljudböcker, hon behöver inte regisseras, säger Cederholm om Turestedt som bland annat läst in –Stephenie Meyers Twilight-böcker.

Brisling berättar att det är en akustiker som ritat studiorna. Det är viktigt att ljudet studsar rätt för att det ska bli en bra klang. Mjuka sidor som absorberar ljudet och hårda sidor där ljudet studsar är därför utplacerade med precision.

– Studion är som en gitarrs kropp, konstaterar Brisling.

Skådespelare har de rätta färdigheterna

Visuellt ljud har en röstbank på ungefär 150 röster, men det händer även att man ordnar provinspelningar eller att skådespelare själva hör av sig, som då får lämna in ett ljudprov på en skönlitterär text. Tillsammans med bland annat Teateralliansen har de också ordnat kurser för skådespelare i konsten att läsa in ljudböcker.

– Skådespelaren ska göra en gestaltning av texten. Det går till exempel inte att läsa in en deckare glatt. Som inläsare ska man dessutom tala tydligt, vara noggrann och vilja göra saker rätt, säger Brisling.

– Fördelen med skådespelare är att de har rätt andnings- och röstteknik, utan det går rösten sönder.

Robotröster tror han däremot inte på.

En inläsare gör ett eller två tretimmarspass per dag. Producenten och inläsaren jobbar i 45–60 minuter innan de tar paus. Under en arbetsdag produceras vanligtvis 90 minuter inspelat ljud vilket motsvarar 40–50 sidor text. En bok på 400 sidor tar således åtta till tio dagar att spela in.

Fransk marschmusik till Napoleon

Vanligtvis läser endast en skådespelare in en bok. Undantagen är för det mesta barn- och ungdomsböcker, men det rör sig inte om mer än någon produktion om året. Brisling är inte heller så pigg på idén om att använda sig av ljudeffekter eller flera röster i ljudböcker för vuxna.

– Dels är det en kostnadsfråga, men det måste också bidra med något, göra något bättre. Ljudböcker i Sverige lever på traditionen från talböckerna som aldrig är färgade av dramatiseringar. Det är där vi är i dag.

I populärhistorikern Herman Lindqvists bok Napoleon, som Lindqvist själv läste in, använde man emellertid sig av musikstycken.

– Fransk marschmusik illustrerade stämningen väldigt bra, säger Brisling. N

Foto: Mira Berndtson

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.