Alla behövs i klimatarbetet

av Amanda Pasanen

Klimatdebatten är igång på allvar. Knappt en enda finländare kan undgå att fundera över den egna eller samhällets påverkan på den största människoskapade krisen någonsin. Reaktionerna som klimatdebatten väcker skiljer sig däremot mycket beroende på vem det är man frågar. Debatten kretsar för tillfället mycket kring vardagsvanor. Medborgarinitiativet om flygskatt och beslut om att minska på kött och mjölkprodukter i offentliga måltider av klimatskäl har väckt starka motreaktioner hos dem som upplever att klimatåtgärder hotar deras invanda livsstil och vardagsval.

Klimatkrisen är en enorm utmaning för mänskligheten eftersom orsakerna till problemet handlar mycket om vår nuvarande överflödiga livsstil. Den rika, västerländska människan konsumerar i medeltal mer naturresurser än vad våra ekosystem klarar av att förnya eller cirkulera under samma tid. Nu står mänskligheten inför svåra val. Är vi redo att förändra våra levnadsvanor för att bromsa upp de ödesdigra händelseförloppen med stigande havsnivåer och ökande extrema väderförhållanden?

De starka motreaktionerna i klimatdebatten kommer från en rädsla för förändring. Det är svårt att möta den egna klimatskammen då det innebär att ifrågasätta hela sin livsstil. Samtidigt är klimatproblemet så enormt att en del människor hellre förnekar dess existens än möter själva problemet. Klimatdebatten i media präglas starkt av sökandet efter skyldiga och dem som bär ansvaret. Vem bär ansvaret för klimatkrisen; politikerna, företagen eller vanliga människor? Vem är skyldig till klimatkrisen; köttproducenterna, industrierna eller de rika som flyger för ofta?

Den polariserade debatten har börjat handla om att skilja på de goda och de dåliga människorna i kampen mot klimatkrisen. Det är oroväckande, eftersom alla måste vara med i den stora förändringen till ett klimathållbart samhälle. Polariseringen är heller inte en slump. Det är en uttänkt strategi av extremhögern, Sannfinländarna, som för tillfället är det populäraste partiet i Finland. Situationen görs inte lättare av att regeringspartierna SDP och Centern är rädda för att mista en ännu större del av sina anhängare till Sannfinländarna. Det gör att deras inställning till kraftfulla klimatåtgärder är försiktig, ibland även motvillig.

Klimatförändringen är ett typiskt lömskt problem (wicked problem) som är svårt att lösa eftersom att det är svårt att veta exakt vilken åtgärd som fungerar. Det finns helt enkelt ingen patentlösning på klimatkrisen och det går inte heller att peka ut någon enstaka part som borde bära ansvaret och skulden. Därför är klimatförändringen svår att hantera för både medierna och partipolitiken – det finns inga enkla svar. Det som ändå alla politiska partier borde inse är att det inte tjänar någon annan än Sannfinländarna att förneka problemet och förhålla sig kritiskt till de nödvändiga åtgärderna. Alla behövs i kampen mot klimatförändringen och högerpopulismen.

Foto: Mira Berndtson

1 kommentar

Profilbild
Ernst Mecke 19 december, 2019 - 01:09

(a) I do fully agree that it would be very good if more people could adopt an environment-friendly way of life (also am trying myself). But …
(b) If one ONLY demands that everybody should live environment-friendly on her/his own initiative, one invites from the political Right the comment that it will really not make much of a difference for the climate if the ridiculously few (5,6 mio) people in Finland now try to save the world by this their private initiative (and how many will actually even try that?). And this comment would not even be very wrong. Thus, some other approach will have to be tried.
(c) One answer to the Rightist comment would already be that Finland is an industrialized country which economically depends rather much on the export of products (and also ideas) which can compete on the market with those of other countries. With its very good school system and the relatively large number of armchair (and other) inventors which Finland is reportedly producing, Finland is in a rather good position to make even some tidy profit in the competition between environmental solutions (always presupposed that it does not let itself be talked into inaction by the political Right).
(d) The line of thought presented under (c) would mean that the government (or some political party/parties – what about Green ones and/or Vasemmisto?) should invite ideas from those armchair and other inventors and initiate some government-financed program to develop the more promising ones of those ideas. In summer this year Jan Vapaavuori was announcing that Helsinki city would do just this (about the problem how to make Helsinki carbon neutral by 2035), but meanwhile I was informed that this initiative has been postponed by about a year. – Which I think a SERIOUS mistake, because such an initiative should be ready and running before there is some new election which could well bring the political Right to power, with Perussuomalaiset as the dominating party (which would be the end of the initiative – certainly the political Right will NOT invite anybody to think …).
(e) In order to encourage the suggested (and VERY desirable) above initiative it would help very much if one would present some not too complicated technical solutions of the (up to now very large-looking) problems which the climate is facing – it might encourage those who want to do something and see something done, might even give our politicians (who VERY mostly have studies other things than technology) some helpful and encouraging new ideas. I could even myself give, e.g., some presentation how all the big economies (EU, USA, Canada, etc. – with the one possible exception of Russia) could cover all their energy needs without harming the climate. – If anybody should be interested, the redaktion of Ny Tid certainly will know how to contact me.

Reply

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.