”Det här är så satans onödigt”

av Janne Wass

Rubrikcitatet har jag lånat av en av mina Facebookbekanta, och det fälldes i samband med en diskussion om förra veckans turer kring statsminister Antti Rinnes avgång. För nu då korten är lagda, Rinne har avgått och ministerportföljerna kommer att skyfflas runt – vilka är följderna av denna så kallade ”regeringskris”? Inga som helst.

Nu skriver jag denna ledare onsdagen 4.12 då Ny Tid skickas till tryckeriet, och det kommer att ta över en vecka innan prenumeranterna får den i postlådan. En vecka kan vara en mycket lång tid i politiken. Men jag vågar påstå att Finland då du läser denna tidning har en socialdemokratiskt ledd regering med antingen Antti Lindtman eller Sanna Marin som statsminister, att de övriga ministerposter som påverkats kan räknas utan att använda ena handens alla fingrar och att den politiska dagordningen plockats upp ungefär exakt där den lämnades för två veckor sedan. Om inte den nya regeringen ren tillträtt, vågar jag förutspå att den gör det nästa vecka.

Den här fabricerade regeringskrisen visar politiken från dess allra sämsta sida. Förvånade kommentarer på sociala medier undrar vad det egentligen är Antti Rinne gjort som tvingat honom att avgå. Svaret blir ofta något grumligt, men det handlar om att statsministern inte gjort det fullkomligt tydligt vad han visste och när angående omstruktureringarna i statsägda Posten, som utlöste poststrejken. En strejk som regeringen och arbetsmarknadsparterna sedermera redde ut, till regeringens fördel, kan påpekas. Allt tycktes vara frid och fröjd i regeringslägret, tills Centern plötsligt meddelade att partiet hade förlorat förtroendet för statsministern. Centern hotade inte med att dra sig ur regeringen, ville inte ha några förändringar i den förda politiken och tyckte i princip inte att Rinne gjort något större fel i behandlingen av poststrejken.

Orsaken till regeringskrisen står klar för alla att se: Detta var ett sätt för Centern att skaffa sig uppmärksamhet och knäppa SDP på näsan. Centern har redan från början varit en obekväm partner i den så kallade folkfrontsregeringen och har tvingats se SDP & Co nedmontera det mesta som den tidigare Centerledda regeringen arbetade sig fram till under konstant kritik. Från de egna leden har det också hörts kritiskt muttrande om partiets medverkan i den rödgröna regeringskoalitionen. Till råga på allt har den nya ordföranden Katri Kulmuni inte lyckats höja partiets katastrofalt låga opinionssiffror. I en dyster situation framstod det utan tvivel som en möjlighet att sätta en fjäder i hatten att kunna vippa Antti Rinne från statsministerpallen.

Att ett regeringsparti fabricerar en regeringskris av den enkla orsaken att det vill ha lite positiv uppmärksamhet är ett svek mot väljarna och allmänheten, och gör inte mycket för att stärka förtroendet för politiken. Centern har satt käppar i hjulet för regeringssamarbetet och tvingat politiker, tjänstemän och medier att ödsla tid och energi på ett meningslöst image-projekt.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.