Kremls senaste manöver för att trygga president Putins maktställning väcker internationell bestörtning. Coronakrisen har samtidigt trasslat till den ryska statsledningens manuskript för maktövertagandet, vilket kan underblåsa oroligheter.
Den ryska författningsdomstolen meddelade i mitten av mars att landets president Vladimir Putin får möjlighet att bibehålla makten till 2036. Författningsdomstolens innovativa förslag går ut på att nollställa Putins tidigare mandatperioder, vilket innebär att Putin skulle kunna sitta kvar som president under två nya mandatperioder.
– Landets samhälleliga kontrollmekanismer och politiska vakthundar är väldigt svaga. Därför avancerar det här märkliga förslaget, säger äldre forskaren Jussi Lassila på Utrikespolitiska institutet.
Putin har tjänstgjort som Rysslands president 2000–2008 innan han övertog jobbet som premiärminister fram till 2012. Nu är Putin inne på sin andra förlängda period som president, vilket enligt grundlagens bestämmelser innebär att det vore dags att stiga åt sidan. Tack vare författningsdomstolens lagförslag får Putin nu en chans att hänga kvar i maktens boningar till 2036. Förslaget ska godkännas i en nationell folkomröstning som först skulle hållas den 22 april, men som preliminärt har skjutits upp till den 12 juni på grund av coronakrisen.
– Diktatorer brukar inte pensionera sig. De klamrar sig fast vid makten. Putin litar inte heller på statens förmåga att trygga en reträttpost för honom eftersom de statliga strukturerna i Ryssland är så svaga och oberäkneliga, säger Lassila.
Resignation och undertryckt ilska
Det auktoritära maktspelet och trixandet med grundlagens paragrafer pågår i ett samhälle som är tudelat och splittrat.
– Vi har än så länge inte sett några demonstrationer eftersom författningsdomstolens meddelande sammanföll med coronapandemin. Ingen hann organisera protester innan rörelsefriheten begränsades, säger ordförande Jarmo Mäkelä på Reportrar utan gränser.
I det som kvarstår av den oberoende ryska pressen har reaktionerna hittills varit rätt tandlösa och tama.
– Mediernas reaktioner präglas av resignation. Många verkar anse att författningsdomstolens beslut var väntat och att det finns väldigt lite som en vanlig medborgare kan göra för att stoppa maktmissbruket, säger Mäkelä.
Trots de uppgivna reaktionerna jäser det under ytan. Allt fler ryska medborgare är öppet kritiska mot Putins maktmissbruk samtidigt som hans popularitet har dalat sakta men säkert. Enligt färska opinionsmätningar uppger endast 35 procent av befolkningen att de litar på Putin och bara 27 procent kan tänka sig att rösta på honom i presidentvalet 2024, uppger Lassila.
– Det är framför allt befolkningen i städerna som vill bli av med Putin. Den popularitet som han åtnjöt i samband med annekteringen av Krimhalvön har nu förbytts i frustration och missnöje.
Oljan trasslar till det
Det är inte enbart den unga generationen och de oppositionella som uttrycker kritik mot Putins maktutövning.
– Många tidigare kärnväljare som har det knapert och är besvikna på statsledningens planer att höja pensionsåldern har också kommit på andra tankar och förhåller sig kritiskt mot Putin.
Lassila tror ändå inte att missnöjet kan urarta i våld eller kuppförsök.
– Den politiska och militära eliten är tills vidare lojal mot Putin. Så länge som de politiska passionerna lyser med sin frånvaro inom regeringen så torde man hitta en fredlig utväg.
Förutsättningen för en fredlig lösning är att den ekonomiska situationen inte förvärras i Ryssland. Det sjunkande världsmarknadspriset på olja och den försvagade ryska rubeln i kombination med västvärldens ekonomiska sanktioner kan i det långa loppet underblåsa ett djupare folkligt missnöje som försätter Putin i trångmål. Coronakrisen och en exceptionellt varm vinter i Europa har minskat efterfrågan på olja, vilket har sänkt priserna med upp till 30 procent.
– Det föreligger en risk att den ryska statens ekonomiska reserver sinar och att Putin-administrationen inte kan infria sina löften eftersom den ryska statsbudgeten bygger på antagandet att priset på olja ska ligga kring 42 dollar per fat, säger Lassila.
Ryssland försökte i mars övertyga de övriga oljeexporterande länderna inom Opec att gemensamt minska på oljeproduktionen för att driva upp världsmarknadspriset på olja, men framstötarna fick inget flankstöd. Följden är att oljepriset fortsätter att sjunka samtidigt som Rysslands intäkter urholkas.
Hur tror du det går med folkomröstningen i juni?
– Om valdeltagandet blir lågt så tär det ytterligare på den politiska legitimiteten och trovärdigheten. Jag utgår från att det blir omfattande demonstrationer i storstäderna, säger Lassila.
Jarmo Mäkelä på Reportrar utan gränser tror att coronakrisen utgör- en större risk för den demokratiska utvecklingen i Ryssland. Den ryska ledningen har bland annat skärpt övervakningen och kontrollen av ryska journalisters rapportering i mars.
– Det är helt uppenbart att myndigheterna mörkar information om coronaepidemin i Ryssland. De siffror som ges ut om antalet smittade och döda kan inte stämma överens med verkligheten. Om landets hälsovårdssystem krackelerar på grund av det stora antalet coronasmittade patienter kan det utbryta tumult, säger han.
Folkomröstningen i juni kan också undergräva regimens maktställning.
– Tilliten till Putin-administrationens förmåga att hantera coronakrisen kan försvagas under våren, vilket kan påverka valresultatet och Putins legitimitet, säger Mäkelä.
