Black Rock: Företaget som äger världen

av Jon Weman

Investeringsbolaget Black Rock är ett av ett halvdussin gigantiska privata långivare som håller det djupt skuldsatta Argentina i ett skruvstäd. Jon Weman belyser hur de privata investeringsfonderna stigit fram som kungamakare i den globala kapitalismens era.

Historien upprepar sig i Argentina, och det är en historia landet inte gärna vill återuppleva. 2001, under en djup ekonomisk kollaps, tvingades det ställa in betalningarna på statsskulden till alla privata fordringsägare. I maj förföll återigen betalningarna på vissa argentinska statsobligationer – nu hoppas landet undvika en liknande katastrof.

Omständigheterna är inte förmånliga. Redan mot slutet av förra året stod det klart att de skulder landet dragit på sig under den föregående högerregeringen under Mauricio Macri var ohållbara, officiellt tillkännagivet när såväl regeringspartierna som oppositionen i december röstade igenom en lag om omförhandling. Valutan har fallit kraftigt såväl enligt den officiella kursen som på svarta marknaden, tillväxten är negativ och inflationen har dragit ifrån löneökningarna rejält.

I det läget slog covid-19 till med full kraft. Argentina var tidigt ute med en strikt karantän och har hittills kommit undan med runt 500 döda, men paralyseringen av den ekonomiska aktiviteten samtidigt som extra utgifter tillkommit, som ett bidrag på runt 100 euro per månad till familjer utan andra inkomster har skapat missnöje i samhället. En majoritet stödjer fortfarande karantänpolitiken, men de senaste månaderna har oron växt bland de stora grupper som förlorat sina inkomster – dels småföretagare, dels fattiga i den stora informella sektorn.

Inte IMF denna gång

Något överraskande är det den här gången inte Internationella Valutafonden IMF, tidigare känd för sin hårda attityd mot skuldsatta länder, som står ivägen. IMF har – som för flera andra fattiga och plötsligt överskuldsatta länder – accepterat anstånd med betalning och signalerat att man accepterar en framtida nedskrivning. Istället är det de privata långivarna som hårt stretar emot och, fast man i princip försonats med tanken på nedskrivningar, vill hålla dem på en nivå väl över vad den argentinska regeringen hävdar är hållbart. De privata intressenterna är här inte i någon större utsträckning småsparare som investerat i ett par hundra obligationer; faktiskt är långivarna inte ens banker i någon högre grad, utan istället gigantiska investeringsfonder som under det senaste årtiondet vuxit fram som den internationella finansvärldens dolda makthavare.

Om 75 procent av fordringsägarna accepterar en uppgörelse, är övriga tvungna att följa efter. Det innebär, konstaterar den lokala affärstidningen Ambito Financiero, att Argentinas öde i praktiken vilar i händerna på ett halvdussin investeringsfonder. Tre av dem, Black Rock, Templeton och Fidelity, har tillsamans en omsättning 30 gånger så stor som Argentinas BNP; Black Rock ensamt på 20 gånger landets BNP.

Pengarna flyr landet

De skilda attityderna har sin förklaring: IMF försöker framför allt trygga sin politiska överlevnad. Organisationen är ifrågasatt sedan årtionden tillbaka, och ännu mer så för sina insatser under finanskrisen där särskilt Grekland drevs in i en hopplös spiral av omöjliga återbetalningar, påtvingade åtstramningar och krympande ekonomi. Fonden gav det största lånet i sin historia till Macris regering – som på bara fyra år lyckades dubblera landets statsskuld i förhållande till BNP. Det var inte bara ett ekonomiskt misslyckande, fonden kan rentav ha brutit mot sina egna statuter genom att fortsätta betala ut pengar trots att det var tydligt att de försvann ut ur landet igen via valutaflykt. Dess egen ansvarige för södra Sydamerika medgav i en intervju i början av juli att ”jag tror få skulle säga att programmet var lyckat”. IMF vill därför stänga kapitlet så snabbt som möjligt och inte hållas ytterligare ansvarigt för en ekonomisk katastrof. Speciellt inte nu när landet med trovärdighet kan hävda omständigheter omöjliga att förutsäga.

En lång rad ekonomer, bland annat Joseph Stiglitz och Thomas Piketty, publicerade i april ett öppet brev i Financial Times till stöd för Argentinas krav på nedskrivning.

De privata fonderna bryr sig ändå inte speciellt mycket om de politiska resultaten. De vill ta så små förluster som möjligt och helst nå en uppgörelse som bara med nöd och näppe undviker full ekonomisk kollaps, vilket innebär betydligt mindre eftergifter – avskrivning, betalningsuppskov och sänkta räntor – än vad den argentinska regeringen kräver. Och hittills tycks det enligt vad som läckt ut av förhandlingarna fortfarande vara en bra bit kvar mellan parternas positioner. De är inte ens oroade för opinionens reaktion, eftersom de hittills förblivit nästan okända för den breda allmänheten runtom i världen och inte alls lika hårt ifrågsatta som bankvärlden efter finanskrisen.

Rådgivare i egen sak

Likväl har exempelvis Black Rock, av den tyska ekonomijournalisten Heike Buchter som granskat dem i en bok, kallats ”företaget som äger världen”. De hanterar tillgångar för 7,4 biljoner dollar, och indirekt en ungefär lika stor summa till via ett finansrådgivningsprogram. De är största ägare på exempelvis svenska och tyska börserna.

När covid-19 och den åtföljande krisen slog till, gav bland annat de amerikanska och kanadensiska centralbankerna Black Rock ansvaret att administrera respektive stödprogram för företag. Att de samtidigt har stora egna intressen i det näringsliv de ska fördela stöd till har knappast alls uppmärksammats som problematiskt.

Ändå har exempelvis organisationen Investigate Europe uppmärksammat många situationer där deras vidsträckta inflytande lett till intressekonflikter. Black Rock utformade sålunda ett privatiseringsprogram för nära 600 miljarder dollar åt Mexikos förra regering – och köpte sedan andelar i flera nyligen privatiserade företag. De gav också under finanskrisen råd om de spanska och irländska bankräddningarna – medan de själva hade betydande intressen i respektive lands finanssektor.

Black Rock är den främsta representanten för en ny generation finansjättar som i tysthet blivit en allestädes närvarande kraft i världsekonomin. Samma enorma investeringsfonder är stora fordringsägare också i Ecuador och Libanon, som liksom Argentina redan ställt in betalningar, liksom i en rad andra länder i Syd som hotar att göra det framöver – under epoken med räntor nära noll i de flesta rikare länder var de nämligen ett alternativ som erbjöd högre avkastning.

När världen nu går i en trolig ny djup lågkonjunktur, spelar alltså Black Rock och dess likar en tung roll ur flera aspekter.

Foto: US State Department

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.