I ett historiskt beslut har globala investeringsfonder skrivit ner Argentinas skulder, något som ekonomer menar att kan bli nödvändigt på en global skala.
För mindre än ett år sedan betraktades det som orealistiskt, oansvarigt och populistiskt. När den blivande presidenten –Alberto Fernandez bedrev valkampanj på att Argentinas statsskuld var ohållbar och krävde nedskrivning avfärdades det av affärspressen och internationella bedömare.
Men i början av augusti, efter ett halvt års förhandlingar, tillkännagav den argentinska regeringen att den nått en överenskommelse med de största privata fordringsägarna om en kombination av uppskov, räntesänkningar och avskrivningar som tillsammans minskar de framtida avbetalningarna med nästan hälften. Motparterna bestod till stor del av enorma globala investeringsfonder; Blackrock, som uppskattas kontrollera 5 procent av världens börsvärde, var också den största fordringsägaren och en av dem som in i det längsta stretade emot en uppgörelse.
Uppgörelsen innebär inte, trots att den kallas ”55 cent per dollar”, en avskrivning på 45 procent; långivarna kommer, till slut, fortfarande att ha fått tillbaka runt 95 procent av vad de lagt ut. Men de hade förstås kalkylerat med en betydande vinst – den tidigare högerregeringen tog krediter med 8–10 procents ränta, när den i stora delar av övriga världen låg nära noll. Det är framför allt de räntorna som nu reducerats betydligt, tillsammans med räntefria uppskov. Under de närmaste två åren blir betalningarna mindre än en femtedel av vad de varit utan uppgörelse – vilket är tänkt att ge Argentina en avgörande paus för att återhämta sig från coronakrisen och få igång tillväxten igen tills amorteringarna återigen börjar bli betungande. Sammanlagt sparar landet runt 30 miljarder dollar.
Ett ”sammanflöde av intressen” besegrade ”långivarlobbyn”, skriver –Alfredo Zaiat, en av Argentinas mest kända ekonomijournalister. IMF ville så snabbt som möjligt dra ett streck över sin egen oansvariga utlåning till Argentina, som nära dubblerade sin statsskuld under den tidigare regeringens fyra år, och pressade på för en uppgörelse. Samtidigt ville de stora långivarna också komma ut ur affären och var inte intresserade av att driva rättsprocess mot ett bankrutt Argentina.
En intressant fråga är om denna uppgörelse nu kommer bli förebild för en våg av skuldnedskrivningar till fattiga länder. Den internationella fackföreningsfederationen ITUC krävde i juli ”genomgripande globala skuldlättnader” – och fick överraskande stöd av sin motpart, den internationella handelskammaren ICC. Världsbankschefen David- -Malpass menade i en intervju i Guardian i augusti att en ”systematisk skuldnedskrivning” kan vara nödvändig när konjunkturen nu går från ”recession till depression”. Tanken tycks vara att alternativet skulle kunna vara ett fullständigt sammanbrott för det globala finanssystemet och världsekonomin.
