Anna Wiik – en kvinna i rött

av Tom Karlsson

Anna Lindholms bok om socialisten och pacifisten Anna Wiik är en otroligt intressant biografi som inte bara presenterar läsarna för en fascinerande kvinna utan också för en dramatisk tid i Finlands historia. Och som alla goda böcker väcker den många frågor, skriver Tom Karlsson.

Under arbetet med sin bok Projekt Ines. Fem kvinnor i inbördeskriget 1918 stötte Anna Lindholm på svårigheten att finna dokument om de rödas upplevelser. Då hon sedan upptäckte Anna­ Forsströms dagbok i Riksarkivets gömmor, öppnades en helt ny värld för henne. Anna, som senare kom att heta Anna Wiik, visade sig vara en otroligt fängslande person – och inte enbart som hustru till socialisten ­­K. H. Wiik, trots att också han är en intressant person i den finländska arbetarrörelsens historia.

Jag kan mycket väl förstå att Anna­ Lindholm inte kunde lämna sin namne i och med Projekt Ines. Den röda kvinnan hade mer att säga. Det finns säkert många andra finlandssvenska kvinnor i den socialistiska rörelsen som det skulle vara intressant att veta mera om, men få, om ens någon, har lämnat efter sig ett så stort, skriftligt material i arkivens hyllor. Här fanns det ännu mycket att hämta och en del av materialet blev boken Den rätta färgen. En biografi om socialisten Anna Wiik.

Jag tror att det är med samma fascination som Lindholm läste dagböckerna och breven i arkiven som jag läser hennes bok. Anna Wiik blev under läsningen något av en idol för mig.

Anna Forsström, som hon ännu hette, kom tidigt in i den politiska verksamheten och var nästan under hela sitt liv på ett eller annat vis en del av rörelsen.

Den rätta färgen är inte bara en lyckad biografi, utan boken lyckas också skildra en dramatisk tid i Finlands historia genom Anna Wiiks filter. Det är kanhända ingen objektiv bild av tiden, men en desto starkare upplevd erfarenhet.

Innan jag läst Lindholms biografi hade jag väl inte stött på Anna Wiik annat än som hustru till K. H. Wiik, och så tvingades hon väl också tidvis se sig själv.

Citaten ur breven och dagboken ger en mångfacetterad och levande bild av Anna Wiik, som radikal socialist, men också som en djupsinnig, grubblande och också humoristisk person.

Brinnande idealist

Anna Wiiks tid som socialistisk aktivist var dramatisk. Storstrejken 1905, första världskriget, ryska revolutionen, Finlands självständighet, inbördeskriget, fascismens utbredning, andra världskriget… Det var i den här världen hon försökte skapa sig som människa. Trots allt fanns det också tid för svärmeri och romantik vid sidan om politiken och det var där Karl Harald kom in i bilden och blev ett parallellt livsöde.

Lindholm lyckas väl med att föra­ Anna Wiik genom de här tiderna. Makarna förenades av en internationalistisk och pacifistisk socialism. De stod främmande för såväl kommunisternas stalinism som högersocialdemokraternas undfallenhet mot Tyskland. Ändå var de ganska olika till sina personligheter. Karl var realpolitiker och en kompromissernas man, medan Anna var motsatsen. Hon brann för det hon trodde på och om någon svek idealen var hon långsint och hade svårt att förlåta. Hon var också mycket mera intresserad av psykologiska och filosofiska frågor än sin man, för vilken Marx räckte mer än nog.

Annas intresse för filosofi och särskilt Nietzsche drog henne till Atos Wirtanen, som under en tid kom att bli en mycket nära vän. Men också här kom världspolitiken att förändra relationen dem emellan. Världskrigets fronter blev också fronter mellan vänner och kamrater och gränsen drogs även rakt genom det socialdemokratiska partiet. Här stod makarna på samma sida, medan Wirtanen drogs högerut tillsammans med Tanner och partieliten. K. H. Wiik åsidosattes och kom, som många andra, att dömas till fängelse för sitt krigsmotstånd. Wirtanen kom senare att medge sitt misstag men Anna kunde inte förlåta honom och Tanner var och förblev ett av hennes främsta hatobjekt.

Många frågor kvarstår

Karls fängelsedom tycks ha fört makarna närmare varandra, trots avstånd och murar. Anna lade ner sin energi på solidaritetsverksamhet till förmån för de fängslade krigsmotståndarna och Karl intresserade sig för sin hustrus religionsfilosofiska teorier, som man gärna skulle ha läst mera om.

Fängelsevistelsen förstörde Karls hälsa och Annas bitterhet hade vuxit. Hon gick inte längre aktivt in i partipolitiken. Hon blev, som ett av kapitlen i Lindholms bok heter, en politisk eremit. Man kan ju också fråga sig om hennes nära kontakter och brevväxling med den svenska syndikalistiska agitatorn Ave Johansson här spelade någon roll. Deras brevväxling skulle säkert innehålla en mängd intressant stoff.  Anna Lindholms bok är en otroligt intressant biografi som inte bara presenterar läsarna för en kvinna med den rätta, röda färgen, utan också med en epok i Finlands historia. Som alla goda böcker väcker den många frågor. Anna Wiik har inte försvunnit in i historiens glömska. Jag tror att det ännu finns mycket att hämta i arkiven.

Anna Lindholm: Den rätta färgen.
En biografi om socialisten Anna Wiik.
Schildts & Söderströms, 2021. 368 s.

En intervju med Anna Lindholm finns att läsa i Ny Tid nr 11/2020 och på nytid.fi

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.