Socialdemokraterna i Sverige rusar i opinionen. I Statistiska centralbyråns (SCB) partisympatiundersökning skulle Magdalena Anderssons parti få 34,6 procent av rösterna om det var val idag (kolumnen är skriven 2.12, red.anm.), en uppgång på lite mer än fyra procent sedan det svenska riksdagsvalet. Sossar i mina sociala medie-flöden jublar. Men glädjen är prematur.
Den blåbruna regeringen har suttit i knappt en månad. Regeringens första budget är inte godkänd i riksdagen än. Och framförallt går det så bra för Socialdemokraterna för att regeringen gått ut starkt med att bryta vallöfte efter vallöfte, inte för den egna politikens skull.
I Sverige stiger elpriset, räntorna, hyrorna och matpriserna samtidigt, i en perfekt storm. Sänkt bränslepris med 10 kronor, lovade regeringens stödparti Sverigedemokraterna inför valet. Moderaterna gick till val på ett elprisstöd till hushållen som skulle vara klart den 1 november.
I skrivande stund landar ett elprisstöd för södra Sverige hos konsumenterna i februari. Bor du i norra Sverige betalas inget stöd ut alls. Stödet beräknas efter tidigare konsumtion och saknar tak. Ju mer du förbrukar, desto mer pengar får du. Vinnare är de svenska miljardärerna.
Likaså slopar moderatledaren Ulf Kristerssons regering ett system för reseersättning som skulle gynna dem som åker kollektivt framför dem som väljer bilen. I stället får bilresenärer högre milersättning, vilket ser ut att gynna Stockholms medelklass.
Sverige är på väg in i en lågkonjunktur med en regering vid rodret som de kommande fyra året kommer att göra livet bättre för vita, rika människor.
Väljarna känner sig lurade av regeringspartierna Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna, samt stödpartiet Sverigedemokraterna. De privatekonomiska lättnader de blev lovade i valrörelsen lyser för många med sin frånvaro.
Det är inte konstigt att många väljare vänder blickarna mot Magdalena Andersson och vad som hade kunnat vara. Men förutom de orealistiska vallöftena de blåbruna gav, saknade Socialdemokraterna med stödpartier både en gemensam berättelse och konkret politik för att förbättra människors liv. Andersson har dessutom i intervjuer vägrat ta avstånd från den extremt hårda migrations- och straffpolitiken regeringen planerar att genomföra.
Sverige är på väg in i en lågkonjunktur med en regering vid rodret som de kommande fyra året kommer att göra livet bättre för vita, rika människor. De som har permanenta uppehållstillstånd i Sverige riskerar att få dem omvandlade till tillfälliga. Den skola som segregerar och gör ägare rika saknas det genomgripande reformförslag för. Det finns inga åtgärder för att hindra den ökande ojämlikheten. Kulturen riskerar att styras politiskt ute i kommunerna samtidigt som pengarna till folkbildningen minskar drastiskt.
Vid nästa riksdagsval riskerar Sverige vara ett land vars klimatpolitik går ut på att bygga kärnkraftverk och som utvisar icke-medborgare för att de har ett ”levnadssätt” som misshagar Sverigedemokraterna.
I stället för att hurra över opinionssiffror måste Socialdemokraterna blicka inåt, ägna sig åt politikutveckling och inför nästa val återkomma med en berättelse om hur Sverige åter kan bli en grön välfärdsstat. Risken är att Sverige snarare står inför åtta år av blåbrunt vanstyre som resulterar i ett samhälle som blir rent ut sagt farligt för rasifierade och HBTQ+-personer, allt medan rika blir än rikare.