Vem är Friedrich Merz?

av Irma Swahn

Det stormar i den tyska politiken efter att Olaf Scholz regering föll. Irma Swahn tecknar ett porträtt av Friedrich Merz, som med all sannolikhet kommer att tillträda som Tysklands nästa förbundskansler. 

 

Lille Friedde lär ha varit ett envetet barn. Mycket tidigt visste han vad han ville ha och opponerade sig högt och ljudligt om det blev ett nej.

Barnsköterskorna (ty sådana får man anta att fanns) i familjens pampiga residens i den lilla staden Brilon i Nordrhein-Westfalen sa att Friedde är lika orubblig om det är något han vill eller inte vill, det må sen vara en tur med trädgårdsmästarens fyrhjuling eller vägran att komma ner till middagen.

– Envis som synden själv, viskade en sköterska. Tjurskallig, sa en annan. Fru Merz suckade men hennes man menade att motgångar danar personligheten. Kanske tingsrättsdomare Joachim Merz redan då tänkte att sonens målmedvetenhet inte var någon dålig egenskap. Upprepade inte lille Friedde att han skulle bli nånting ”stort” fast han ännu inte kunde formulera exakt vad han menade?

På motgångar skulle det inte råda någon brist.

 

Ingen dragning till vänstern

Joachim-Friedrich Martin Josef Merz föddes 11 november 1955 som den äldsta av fyra barn i en katolsk konservativ juristfamilj. Hans mor var född Sauvigny, ett familjenamn med tyngd i den lantliga småstaden. Morfar Josef Paul Sauvigny var stans borgmästare fram till 1938, då han gick med i Nationalsocialistiska partiet. Att han redan fem år tidigare hörde till Hitlers SA-trupper hade inte väckt något större uppseende. Sådana var tiderna. Från Brilon var det ungefär lika långt till Berlin som till månen.

Friedrich Merz beskriver sig själv som en uppstudsig skolelev. Han gillade Rolling Stones och lät håret växa. Han började röka när han var tretton och korkade sin första ölflaska ett par år senare. En ganska normal uppväxt alltså, i slutet av 1960-talet. 

Merz poängterar alltid ”att han inte kände någon dragning till droger” och framhåller också att ”vänster” var han minsann aldrig. Merz har upprepat det här så många gånger att intrycket ohjälpligen blir att han likställer ”droger” och ”vänster” som det mest avskyvärda han vet.

Lille Friedde studerade juridik som famijetraditionen bjöd och anslöt sig till det kristdemokratiska partiet CDU redan under studietiden.

Kanske han redan då formulerade det som politisk makt; att förändra det tyska samhället enligt sin egen övertygelse. Att ”våga kapitalism”, fri företagsamhet, så lite stat som möjligt. Devot anhängare av ”trickle- down”. Vi ska satsa på ny teknologi, nya innovationer, skrota den kvävande byråkratin och vara den ledande staten i Europa. 

Men den unge Friedde skulle få vänta över 35 år på att förverkliga sin vision.

Knappast har någon avgående regeringschef blivit så utskälld som den blide sossen Scholz. 

Marken skälver

Mycket vatten har runnit i floden Spree kring den ärrade Reichstag – symbolen som rustades upp när Berlin blev huvudstad igen 1990, efter ”die Wiedervereinigung”, återföreningen av det forna DDR med Västtyskland. 

Kortare arbetsresor hade Friedde visserligen haft till Bonn, men hågen stod till maktens centrum – var den än var. Och, ska vi kanske tillägga, hur den än såg ut.

Visserligen blev han redan 1989 vald till Europaparlamentet men det kändes närmast som en förvisning. 1994 blev han invald i Förbundsdagen, ledde riksdagsgruppen ett tag 1996 och återvaldes 1998. CDU:s partiledare Wolfgang Schäuble såg redan den ambitiöse Merz som sin efterträdare.

Men nu börjar marken skälva. ”Återföreningens fader” Altkanzler Helmut Kohl hamnade ut i kylan. Väljarna hade svårt att svälja att CDU mottagit miljontals D-mark av privata- donatorer – utan redovisning. När det avslöjades att även Schäuble hade fiffelaffärer med en ökänd vapenhandlare stod krist-demokraterna utan ledarskap. Ungdomarna Angela Merkel och Friedrich- Merz kallades in. ”Du, Angela, tar över partiet” och ”Du, Friedrich, övertar riksdagsgruppen”. Det var ”take it or leave it” och båda två förstod att erbjudandet inte skulle upprepas. 

 

Merz får revansch

Efter valet 2002 kände sig ”Kohls flicka” Angela så säker i sadeln att hon krävde att bli gruppordförande. Merz valdes till hennes vice. Det måtte ha svidit.

Några år senare försvann Friedrich Merz in i finansvärlden. Ingen trodde att han skulle dyka upp igen. De underskattade ändå Friedrich Merz. 

I augusti 2018 meddelar Merz på CDU:s partidag sin kandidatur för partiledarposten. Han förlorar först mot Annegret Kramp-Karrenbauer, sen mot Armin Laschet men i januari 2022 blir uthållige Friedde vald till partiordförande.

Han lovar då upprätta en hållbar brandmur till ytterhögerpartiet AfD.

I dag stormar det igen i den tyska politiken. 

SPD:s Olaf Scholz grälsjuka regering föll och efter kanslerns regeringsförklaring fick der Oppositionsführer ordet. Valkampanjen startade med blixt och dunder. Hårda ord, provokationer och smädelser hör till i Förbundsdagen men må inte Friedde tills vidare ta hem priset. 

Knappast har någon avgående regeringschef blivit så utskälld som den blide sossen Scholz. Det verkade nästan som om Merz tog ut sin revansch; kvitterade förödmjukelsen under ärkerivalen Merkel, utdömde hennes samarbete med sossarna och den slappa finanspolitiken, allt avfärdades som odugligt.

– Jag samarbetar aldrig med Ert parti, Herr Bundeskanzler, deklarerade Merz syrligt. När AfD-ledaren Alice Weidel inte kunde låta bli att ropa emellan snäste han av: med er talar jag när ni kan föra förnuftiga diskussioner.

Få se om, hur och när Tyskland kan återta sin position som Europas ledande land med en ”Fredrik den Store” vid rodret? 

Med en kansler som fascineras av system men inte döljer sitt människoförakt? Som kallar flyktingar ”välfärdsturister”, muslimska skolbarn ”små paschor” och ogillar samkönade äktenskap? Låter bekant?

Efter hård kritik har Merz sedermera backat på många punkter. 

Partiordförandeaspiranten Merz insåg givetvis 2018 att tiderna hade förändrats. Det var inte längre möjligt att påverka AfD:s opinionssiffror genom att komma med ännu radikalare uttalanden – något som han offentligt medgav att han försökte ännu i början av 2000-talet.

Anklagelser om ”hets mot folkgrupp” började droppa in. 

Vid samma tidpunkt väckte också Frieddes uttalanden om Berlins borgmästare Klaus Wowereit, som var öppet gay, förtrytelse. ”Så länge han inte gör några närmanden mot mig, är det mig likgiltigt…” Ännu 2020 sade Merz att ”homosexualitet inte är något problem, så länge det sker inom lagens gränser och inte involverar barn.”

I fråga om Ukraina har Merz meddelat Zelenskyj sin plan; Ukraina ger Putin 24 timmar för att avbryta bombningarna av civilbefolkningen. Om inte, levererar vi Taurusrobotar med en räckvidd på 350 kilometer – utan begränsningar på användningen, avslutar Friedrich Merz.

Lämna en kommentar