Vänstern måste på allvar utmana det kapitalistiska tillväxtnarrativet och erbjuda ett alternativ till den rådande ekonomiska politiken i Finland. Det var en av slutsatserna då den finlandssvenska vänstern samlades till landsmöte i Dalsbruk den 6 september (läs mer om landsmötet på nästa uppslag).
Bara ett par veckor efter det, den 22 september, publicerade vänstertidningen Kansan Uutiset en debattartikel av ekonomerna Anni Marttinen och Merja Turpeinen, där skribenterna provocerande frågar sig om den finländska vänstern sitter lika hårt fast i tillväxtnarrativet som högern.
Marttinen och Turpeinen noterar att det i Vänsterförbundets partiprogram och övriga styrdokument finns tydliga antikapitalistiska drag som formar hela partiets linje. Men, skriver artikelförfattarna:
”Ändå kretsar de ekonomiska diskussionerna kring ett visionslöst urval av verktyg istället för att man skulle tala om den grundläggande ekonomiska omställning som Finland eller Europa behöver för att förhindra klimatkrisen och ojämlikheten”.
Inom vänsterkretsarna verkar det finnas en rörande enighet om att det behövs ett alternativ till tillväxttänket och nedskärningspolitiken, men likväl presenterar Vänsterförbundet i val efter val sina egna nedskärningslistor och tillväxtprogram istället för att erbjuda nya infallsvinklar.
Som Marttinen och Turpeinen skriver är vänstern visserligen bra på att kritisera regeringens politik, men sämre på att göra egna, modiga diskussionsöppningar och styra diskussionen. Förslaget på en miljonärskatt är ett steg i rätt riktning, men håller sig ändå tryggt inom ramarna för det rådande ekonomiska paradigmet.
Inom vänsterkretsarna verkar det finnas en rörande enighet om att det behövs ett alternativ till tillväxttänket och nedskärningspolitiken, men likväl presenterar Vänsterförbundet i val efter val sina egna nedskärningslistor och tillväxtprogram istället för att erbjuda nya infallsvinklar.
Man kan argumentera för att det i det rådande politiska läget inte är realistiskt att driva en revolutionärt annorlunda ekonomisk politik än majoriteten av partierna gör – det kan skada den ”realpolitiska” trovärdigheten och stänga dörrarna till regeringssamarbete. Å andra sidan ser vi både i USA och Europa följderna av en politik som präglas av alternativlöshet. När folket känner att alla partier är samma skrot och korn ges en öppning för för högerpopulism och demokratifientliga ledare.
De amerikanska Demokraternas stora misstag var att de blockerade Bernie Sanders presidentkandidatur, vilket i praktiken skyfflade presidentämbetet i famnen på Donald Trump. Samtidigt är politiker som Sanders och Alexandria Ocasio-Cortez sådana som drivit på en politik som i amerikanska förhållanden tett sig högst utopistiska – och har genom det samlat ett brett stöd bland gräsrötterna och slussat in vänsterpolitkern Zohran Mamdani, som med största sannolikhet blir New Yorks nästa borgmästare. Ocasio-Cortez har redan börjat nämnas som ett potentiellt namn i samband med nästa presidentval.
Skulle det också i Finland finnas en potential att nå soffliggare som tappat tron på politiken och demokratin genom att erbjuda ambitiösa framtidsutsikter, snarare än variationer på rådande politik?
2 kommentarer
Så sant!
Ocasio-Cortez och Sanders har ett gemensamt: de har lärt sig hur ekonomin på riktigt fungerar och de vet, att det som lärs ut om ekonomin på universiteten är inget annat än ideologisk propaganda som låtsas vara vetenskap.
Här i Finland har vi inte en enda vänsterpolitiker med deras insikt. Har just fått färdigt min bok (på finska) som så enkelt som möjligt berättar vad de vet och hur det kan tillämpas i EU och Finland.
Jag är inte säker på att det handlar om insikt, utan tror kanske snarare att det handlar om att finländska vänsterpolitiker känner att de måste spela högerns spel för att kunna vara med vid bordet.
/Janne