Xi Jinping bygger en nationalism med en uttalad ambition att minoritetsfolken ska assimileras in i den han-kinesiska kulturen. Åtgärden ingår i den politiska ledningens plan för ”nationell enhet”, som tillsammans med en stark ekonomi ska ge legitimitet både åt Xis utvecklingspolitik och hans assimileringspolitik.
I en ny obligatorisk lärobok för universitetsstudenter och statsanställda presenteras president Xi Jinpings vision för hur ”nationell enhet” ska uppnås. Läroboken En introduktion till Zhonghua minzu-gemenskapen distribuerades 2024 till anställda inom vissa delar av statsapparaten samt landets stora och mest prestigefyllda lärosäten. Därmed lämnade Folkrepubliken Kina (Zhonghua renmin gongheguo-) sin länge uppburna mångkulturella politik bakom sig.
Minzu betyder etnicitet. Zhonghua- minzu är en politisk term i modern kinesisk nationalism som knyter an till nationsbyggande och etnicitet. Termen lanserades av kommunistpartiet efter Mao Zedongs död och användes för att beskriva alla etniska grupper i Kina som en kollektiv kinesisk familj. Xis vision som presenteras i den nya läroboken är ett skifte från att hylla kulturella skillnader till att hylla en han-kinesisk dominerande- identitet – en han-centrerad och värdekonservativ -nationalism.
Trots att Kinas grundlag garanterar minoriteters rättigheter och de autonoma regionerna politisk autonomi föreslår läroboken en identitets-förändring – att mongoler, tibetaner, uigurer och andra folkgrupper ska assimileras in i den han-kinesiska kulturen. Läroboken och Xis nya syn på hur ”nationell enhet” ska tolkas och levas mötte motstånd från en betydande mängd han-kinesiska tjänstemän och tjänstemän tillhörande olika minoriteter. Motståndet tystades. Den auktoritära statsmakten omorganiserade regeringsdepartement, avlägsnade minoritetstjänstemän som övervakade etniska frågor och använder nu hårdare tag i minoritetsbefolkade områden.
Stark ekonomi ska ge legitimitet
Politbyråns ständiga utskott (Kinas högsta exekutiva organ bestående av sju ledamöter – män) är bekymrad över Kinas ekonomiska utveckling. Under ett möte med politbyrån i december 2024 sade Xi att landet står inför ”mycket mödosamma utmaningar” 2025.
Idag är det mångkulturella Kinas tidigare uppburna minoritetspolitik nedmonterad. Istället råder ett han-kinesiskt herravälde, särskilt i Xinjiang och Tibet, och i allt högre grad även i den autonoma regionen Inre Mongoliet. Nu vill statsmakten dessutom att mongoler, tibetaner, uigurer och andra folkgrupper ska assimileras in i den han-kinesiska kulturen.
Autonoma Uiguriska Regionen Xinjiang är viktig för Kinas ekonomiska tillväxt. Regionen hyser landets största oljereserver, är en av Kinas största energiproducenter och står för 85 procent av bomulls-produktionen – en väsentlig komponent i en av Kinas främsta exportvaror, textilier.
Ansvariga företrädare för statsmakten i Xinjiang säger att de utvecklingsprojekt, däribland utbyggnad av energisystem och järnvägsnät, som halvmilitära Bingtuan (även kallad Produktions- och -konstruktionskåren i Xinjiang) bedriver ökar välståndet för befolkningen i regionen. Xinjiangbor, från olika folkgrupper, hävdar att Bingtuan- använder hot, våld och tvångsförflyttningar i sin ambition att nå de av partistaten uppsatta målen.
Bingtuan lyder inte under regionens regering, utan är en statlig kader som driver vinstinriktade projekt och av inhemska människorättsaktivister pekas ut som huvudman för de arbets- och omskolningsläger där uigurer och andra muslimska minoriteter hålls mot sin vilja. -Enligt Australian- Strategic Policy Institute används vissa läger, och andra anläggningar i och utanför Xinjiang, för att hysa fabriker där bland annat uigurer tvingas tillverka kläder för globalt kända företag. Statsmakten hävdar att uigurer vistas frivilligt i ”center för yrkesutbildning” som ett led i statens fattigdomsbekämpning. FN å sin sida konstaterar att mer än en miljon uigurer blivit godtyckligt fängslade i interneringsläger där de har tvingats avsäga sig sin etniska identitet och religiösa övertygelse och svära trohet till staten. Kvinnor har därutöver tvingats till abort och steriliserats mot sin vilja.
Han-kineser ska legitimera assimileringspolitik
Samtidigt har partistaten under detta decennium avskaffat en stor del av högskoleundervisningen på uiguriska, i stor utsträckning gjort mandarin till undervisningsspråk i grundskolor och omvandlat uigurisk-språkiga förskolor till mandarinspråkiga internat i den officiellt tvåspråkiga regionen Xinjiang.
Enligt den kinesiska grundlagen ska alla folkgrupper vara jämställda och deras rättigheter och intressen skyddade. Minoriteter i de autonoma regionerna åtnjuter en särskild hög grad av självstyre, med rätt att använda det egna språket och slå vakt om sin egen kultur.
Idag är det mångkulturella Kinas tidigare uppburna minoritetspolitik nedmonterad. Istället råder ett han-kinesiskt herravälde, särskilt i Xinjiang och Tibet, och i allt högre grad även i den autonoma regionen Inre Mongoliet. Nu vill statsmakten dessutom att mongoler, tibetaner, uigurer och andra folkgrupper ska assimileras in i den han-kinesiska kulturen.
Genom att göra läroboken till obligatorisk läsning för anställda inom vissa delar av statsapparaten och på landets stora och mest prestigefyllda lärosäten vill den politiska ledningen både ingjuta stolthet i den han-kinesiska majoriteten och klargöra för studenter och statsanställda som tillhör minoritetsfolken att de måste avsäga sig sitt modersmål, sin kultur och sin religiösa tillhörighet om de vill nå sina professionella mål. Genom att nu öppet lyfta fram den han-kinesiska kulturen som den rättmätiga, lämnar politbyråns ständiga utskott dessutom plats för han-kineser att vara den korrigerande entiteten i samhället – att i skolan, på arbetsplatser och offentliga platser peka ut / tillrättavisa de som inte anses vara nog assimilerade. I gengäld räknar den politiska ledningen med att (förutom den redan aktiva han-nationalistiska rörelsens fortsatta stöd) få den han-kinesiska majoriteten på sin sida både vad gäller utvecklings- och assimileringspolitik.
Illustration: Yang Junsheng
