År 1906 var Norden fattigt, kallt och ogästvänligt. Den magra jorden gav bönderna dålig skörd. Som en räddare i nöden dök då det Brasilianska Kontoret upp i Malmö, ett försök av Brasilien att locka till sig arbetskraft efter att slaveriet i landet hade avskaffats och plantagerna stod tomma. De nordiska arbetarna lockades med gratis mark och ett bra klimat. Kring 4000 svenskar, norrmän, danskar och finlandssvenskar nappade på erbjudandet. Det var inte bara bönder, utan också stadsfolk: kontorsarbetare och en del sjömän. Argentina och Brasilien framstod som ett paradis för de fattiga nordborna. Många sålde det lilla de ägde och åkte iväg.
Men det var för varmt och marken de tilldelades var svårodlad. Utan pengar att återvända, vandrade de istället iväg till Argentina. Där bosatte de sig i den lilla byn Bonpland – döpt efter den franske botanikern Aimé Bonpland. Många av utvandrarna fick sätta livet till på vägen på grund av hunger och feber, det blev något som de senare kallade ”dödskaravanen”.
De som överlevde fick mark i djungeln och började odla den koffeinhaltiga busken yerba mate – då Brasilien började koncentrera sig på kaffe i början av 1900-talet blev Argentina världsledande producent av mate. Snart byggde de skolor och en kyrka i byn. Villa Svea byggdes av svenskarna och blev det nya samhällets gemensamma nav. De gifte sig med landsmän, men blev också välbekanta med den inhemska befolkningen, många av dem från urfolket guarani.
De fick en mobil sjuksköterska som vandrade i djungeln och erbjöd medicinsk hjälp och sällskap: syster Sigrid Bjurström, som senare gifte sig med konsuln och läraren Erik Holmström.
Snart samlades alla dessa nordiska invandrare och byggde staden Villa Svea – senare Oberá – som invigdes den 9 juli 1928. Den mångkulturella staden präglades av invandring och diversitet. Staden blev en smältdegel för jordlösa européer som hade flytt krig och misär. I Argentina fick de leva i fred och bygga en ny framtid för sina familjer.
Oberá är idag en modern stad med 80 000 invånare som fortfarande präglas av det nordiska arvet. De svenska och finländska kyrkorna skickar regelbundet hit präster som leder gudstjänster på både finska och svenska.
Nästan inga av de ursprungliga invånarna återvände någonsin till Norden – de var för fattiga för att betala den dyra resan. Men några av deras barnbarn och barnbarnsbarn har åkt på studiebesök till Norden och blivit mottagna som fränder. År 2028 firas hundraårsjubileum för denna argentinska stad som grundats av nordiska migranter.
Foto: Wikimedia Commons
