Alma Tuuva blev känd bland unga för sitt mem-konto på Instagram, men bland en äldre generation var det många som skrapade sig i huvudet av förvåning då hon formligen brakade in i Helsingfors stadsfullmäktige på Vänsterförbundets lista i våras med över 2500 röster. Fokuset för Tuuva i politiken kommer att vara att se till att de fattiga hörs.
Alma Tuuva (född 1992) är en mångsysslare. För tillfället håller hon bland annat på att skriva en bok, men hon gör också digital konst, har ett Instagram-konto (Pikakahvimemegirl) med 43 300 följare och sitter numera även i Helsingfors stadsfullmäktige.
Tuuvas barndomsdrömmar rörde sig kring konst och som liten ville hon bli bildkonstnär eller författare.
– Nu är jag ju egentligen båda två, eller inte kanske helt ännu, för boken har inte ännu tryckts men jag håller på att skriva den.
Politik var inte något som Tuuva intresserade sig för när hon var yngre. För det första är det få små barn som drömmer om att bli politiker, men Tuuva nämner också att det är något som har att göra med klasskillnader.
– Det är delvis också en klassrelaterad fråga att som barn veta vilka yrken som finns och vad man kan jobba med som vuxen. Det har på ett sätt varit svårt att drömma om sådana saker som har känts så avlägsna.
Tuuva ställde upp för Vänster-förbundet i Helsingfors stadsfullmäktigeval som hölls i april 2025 och kammade hem 2 588 röster. Trots det har vägen till stadsfullmäktige inte varit den mest traditionella för Tuuva.
Sociala medier blandas med politik
På sitt Instagram-konto Pikakahvimemegirl har Tuuva i fem års tid publicerat vänsterinriktade samhällskritiska mem som utsmyckas med starka färger och personer kända från populärkulturen, bland annat Paris Hilton och Kim Kardashian. Med mem avses numera en bild eller video som bygger på imitation och har ofta ironisk eller humoristisk underton. Mem kan snabbt bli virala på sociala medier och är ofta relaterbara inom en viss kulturgrupp.
Tuuvas mem handlar ofta om fattig-dom, antikapitalism och ifrågasättande av den nuvarande regeringens tillvägagångssätt, med nedskärningar som drabbar de fattiga medan skattesänkningar kommer de rika till godo.
Kontots popularitet har varit till stor hjälp i Tuuvas politiska karriär. När hennes kampanj drog igång använde hon sig mycket av sitt Instagram-konto för att göra reklam för kampanjen. Tuuva frågade också sina följare om de ville vara med och sprida flyers med Tuuvas röstningsnummer och slogan runtom i Helsingfors under kampanjen.
Undgår inte ifrågasättande
Vissa har ifrågasatt Tuuva och hon har fått svara på frågor som ”vad ska du egentligen göra där i fullmäktige, mem?”.
– En sådan fråga känns lite förminskande. Ingen annan som ger sig in i politiken skulle få frågan ’vad ska du göra där, klippa hår?’ om till exempel en frisör skulle råka komma in.
Det finns mycket fördomar kring sociala medier. Tuuva säger att speciellt personer som själv inte använder sig av sociala medier kan ha en bild av att det bara handlar om att publicera selfies och snack om smink. Enligt Tuuva är sociala medier de facto väldigt mångsidiga och det finns massor av innehåll som även är politiskt betydelsefullt. Även personer som inte nödvändigtvis annars ges utrymme i traditionella medier får sin röst hörd där.
– Det känns konstigt när någon frågar om jag ska till stadsfullmäktige och göra mem, jag far ju dit för att bedriva politik precis som alla andra fullmäktigeledamöter, hoppas jag i alla fall.
Enligt Tuuva är kommunalpolitik ofta osynligt och sällan något som medier skriver nyheter om. Från förhandlingsbordet kommer det inte några mäktiga rubriker och arbetet når nödvändigtvis inte ut till väljarna, men enligt Tuuva spelar det en väldigt stor roll vem som sitter vid bordet och vad som diskuteras.
Känsla av utanförskap
Hos Tuuva växte intresset för politik fram av att se och uppleva ojämlikhet och orättvisa, hon är bekant med fattigdom både sedan barn-domen och under livet som ung vuxen. Hon började fundera på den känsla av utan-förskap som hon hade. Vad förklarar den? Varifrån kommer den? Är det något fel på en själv när det känns som att man inte klarar sig i samhället?
För Tuuva kändes det ofta som att personerna runtomkring henne på något sätt hade det lättare och att de gick framåt i livet. Hon funderade på varför det hade varit så svårt för henne i tidigare livsskeden. Det tog väldigt länge före Tuuva började känna att saker började falla på rätt plats.
– Jag var kanske 26 eller 27 år gammal när det hände. Före det kändes det som att allting kring studierna, arbetslivet och människorelationerna var svårt och jag hade en känsla av att jag inte kunde åstadkomma någonting.
Eftersom Tuuva ändå alltid har varit intresserad av samhälleliga frågor har det också varit lätt för henne att förstå att alla inte har samma utgångspunkt. Alla har inte samma förutsättningar att uppnå sina drömmar eller ett gott liv.
Att gå med i partipolitiken har länge funnits i Tuuvas tankar, eftersom hon i flera år hade tagit del av den politiska debatten genom sitt Instagram-konto. Flera personer har även frågat Tuuva om hon någon gång planerar att ge sig in i parti-politiken.
– På sätt och vis bestämde jag mig att nu är det dags, eftersom nästa kommunalval inte skulle vara förrän 2029 och det kändes som att det var för långt bort, så jag bestämde mig för att kandidera i valet.
I början av kampanjen blev Tuuva chockad över hur mycket ny information som hon måste lära sig under en kort och intensiv period. Nya människor som hon måste lära känna och ny information ramlade in från alla håll hela tiden – hon förklarar att det kändes som ett informationsöverflöd.
– Det kändes som att huvudet skulle sprängas av allting nytt, fast nu i efterhand förstår jag att det är ju en självklarhet att det skulle hända, men jag var kanske inte beredd på det, förklarar Tuuva.
Konkretare diskussion om fattigdom
Överflödet av information har inte avtagit. Tuuva förklarar att trots att det är intensivt, så har det också varit underbart. Hon har kastat sig in i sin nya roll med öppet sinne och hon tycker att det är häftigt att få lära sig nytt och utveckla sig.
– Mest ser jag fram emot att kaoset lägger sig och jag får börja lära mig mera om hur jag kan använda den makt som jag blivit tilldelad på bästa sätt.
Tuuvas främsta mål inom politiken är att föra fram diskussionen om fattigdom på ett mera konkret sätt än det förs fram idag. Hon menar att diskussionen om fattigdom inte borde vara ett tema som någon vänsterpolitiker tar upp i den politiska debatten endast då och då, utan att det borde finnas med i alla diskussioner redan från start.
– Fattiga människors ställning ska i det här samhället inte längre ignoreras. Det är nog något som styr allting i mitt politiska engagemang och var närvarande redan när jag höll på med fattigdomsaktivism, säger Tuuva.
Enligt Tuuva är kommunalpolitik ofta osynligt och sällan något som medier skriver nyheter om. Från förhandlingsbordet kommer det inte några uppseendeväckande rubriker och arbetet når nödvändigtvis inte ut till väljarna, men det spelar en väldigt stor roll vem som sitter vid bordet och vad som diskuteras, påpekar Tuuva.
– Det handlar främst om att utmana andra partiers synvinklar, diskutera, försöka förhandla, lyssna, tvinga dem att lyssna.
Sociala medier är inget mirakelmedel för samhällets ojämlikhetsproblem, men så länge vi har det verktyget och genom det kan engagera människor, föra diskussioner och själv lära oss nya saker så tycker jag att det vore dumt att inte använda sig av det.
Sociala medier – ett bra verktyg
Tuuva ser positivt på att politik blandas med sociala medier. Det är oerhört viktigt för demokratin att olika sorters människor aktiverar sig i politiken och aktivismen, resonerar hon. När människor aktiverar sig i samhällsfrågor behöver det inte nödvändigtvis vara frågan om parti-politik, men Tuuva önskar att så många som möjligt skulle engagera sig ens på något sätt.
Enbart positiva aspekter ser Tuuva inte i sociala medier. Hon nämner bland annat mobbning och rasism som sprids snabbt och lätt på de olika kanalerna som vanliga problem i den omgivningen.
– Sociala medier är inget mirakelmedel för samhällets ojämlikhetsproblem, men så länge vi har det verktyget och genom det kan engagera människor, föra diskussioner och själv lära oss nya saker så tycker jag att det vore dumt att inte använda sig av det, säger Tuuva.
Sociala medier erbjuder även ett alternativ till traditionella medier. Tuuva beskriver en hypotetisk situation där en journalist skriver en artikel om en minoritetsgrupp på ett specifikt sätt som nödvändigtvis inte stämmer. Då kan personer som tillhör minoritetsgruppen ta narrativet i sina egna händer och föra fram sina budskap på sociala medier.
– Det möjliggör en ’från oss till oss’-diskussion (meistä meille är ett etablerat uttryck på finska i aktivistkretsar, red.anm.) då det inte finns en journalist som bestämmer vilka citat som blir valda, från vilka vinklar bilderna tas eller vem som får höras.
Feminismen är en grundprincip
Vänsterförbundets stadsfullmäktige-grupp i Helsingfors består av tretton kvinnor och två män. Tuuva ser neutralt på läget. Att det finns könskvoter i förtroendeuppdrag har varit en utmaning; eftersom det finns så många kvinnor i Vänsterförbundet och det finns ett visst antal platser som måste tillsättas med män, är det ibland ganska svårt att hitta personer till dem, anser Tuuva.
Fler män vore väldigt välkomna, men Tuuva lägger inte mycket tanke-möda på det – hon anser att feminism är en av Vänsterförbundets grundprinciper och hoppas att män automatiskt skulle vara intresserade av det eftersom feminism berör även dem.
– På ett sätt skulle man hoppas att viljan att delta kom från männen själva, inte att det handlar om att ’här står jag och upplyser män om feminism’, utan att det skulle finnas män som själva vill engagera sig i rörelsen. Utan att man behöver pressa eller locka dem dit.
Står upp för fattiga
Tuuva har länge försvarat fattiga människors rättigheter. På grund av hennes personliga erfarenheter har viljan att föra fram fattigas rättigheter vuxit sig starkare. Hon har först senare i livet förstått att hon inte har varit dum under tidigare livsskeden, utan hon har helt enkelt inte haft samma resurser, möjligheter eller sociala kontakter som andra kanske har haft.
Tuuva poängterar att det inte alltid handlar om att en individ är lat eller dålig om HRT:s tilläggsavgift eller läkaravgifter har gått till utmätning och att det lett till en skuldfälla – det handlar främst om ett samhälleligt misslyckande.
– Jag kommer själv ihåg den där känslan så levande att jag vill skydda andra från att behöva känna så.
Det finns också mycket stigma kring fattigdom. Att tala öppet om fattigdom men också ha en kritisk syn på hur medier lyfter fram framgångsrika människor i jämförelse med hur de skriver om fattiga anser Tuuva att är bra att tänka på när det kommer till att komma till rätta med stigman.
Traditionella medier har en tendens att skriva artiklar med en patetisk ton när det kommer till fattigdom eller fattiga människor. Bilderna i artiklarna kan vara osmickrande och trista och ofta handlar artiklarna om antingen överlevnads- eller- offer-historier. Om man själv som fattig inte känner igen sig i någondera av narrativen, kan man få en känsla av att man inte har en plats i samhället, menar Tuuva.
– Det kan föda tankar som ’varför skriver ingen något om min synvinkel’, varför är de alltid personer som tillhör medelklassen och har avlönat arbete som får synas och varför är det deras synvinkel samhälleliga diskussioner utgår ifrån.
Regeringens nedskärningar slår hårt
Tuuva anser att regeringen Orpo står för systematiskt hat mot fattiga människor. Hon pratar om ett exploaterande förhållande. När man skär ner stöd samtidigt som mediers narrativ signalerar att fattiga är lata och i värsta fall onda, ökar trycket för mindre bemedlade att ta emot vilka jobb som helst. Det som blir vrickat är att jobben kan vara ogynnsamma för en själv och hälsan på grund av väldigt dåliga villkor och lön.
Regeringen har enligt Tuuva haft ett tydligt motiv som ingen har uttalat explicit.
– Pressen att ta emot jobb med dåliga villkor ökar för fattiga människor, vilket blir billigare för arbetsgivaren, så egentligen handlar det om att producera billigaste möjliga arbetskraft vilket gynnar kapitalets representanter eftersom de själva får större vinster.
Hur ser din framtid ut?
Tuuva försöker ta ett steg i taget inom politiken, men att ställa upp i riksdagsvalet verkar lockande.
– I nuläget kan jag bedöma att det nog ligger på bordet, säger Tuuva.
Foto: Kiia Pekola
