Jag vet inte varför jag redan från början, innan jag ens satt mig in i den världen, har en så tveksam inställning till allmänna poesiforum på internet. Eller så vet jag, jag vet exakt, men skäms över att erkänna att jag har en sådan fisförnäm åsikt när det gäller poesi. För jag vill faktiskt hålla dikten högt, som en delikat konfekt, litet av en lyxvara. Därmed inte sagt att bara de förnämsta, någonslags elit, ska ha tillgång till den, absolut inte. Konfekt för alla, varje dag!Så jag närmar mig med en redan bestämd åsikt; beslutsam och orubblig som en sten är jag, redo att få bevis för det jag redan vet. Att allmänna poesiforum är, ja, fulla med skit helt enkelt.Och efter att ha vadat genom drivorna av den naiva pubertetspoesi som dominerar de virtuella diktforumen, tycker jag till en viss del att jag haft rätt. det känns som om dikten blivit avklädd den vackra dräkt som den i mitt huvud svept runt i, stolt och sval, och nu istället hasar sig fram i joggingbyxor och svettig T-shirt. Aj.

Men det är förstås inte allt. Sida vid sida med pubertetspoesin trängs en skrivarglädje, en iver och en uppfinningsrikedom som det är lätt att uppslukas av. Jag klickar mig runt bland skribenter som gång på gång överrumplar mig. Det fascinerar och inspirerar att se vilka möjligheter det finns: hur språket går att vända och vrida på, hur dikter kan spreta och dra, hur olika stilar det finns, hur olika skrivstilar känns. Här finns av allt – samtidigt. Plågsamt klichéiga tonårsdikter, varvade med katharsiskänslan som infinner sig när man har läst något riktigt bra.

Man talar ibland om dagens poesiscen som något av en utdöende art; de få poeterna som finns kvar utgör ett nästan slutet sällskap, som skriver men knappt blir lästa eftersom modern poesi kan te sig svår att förstå, kanske helt omöjlig att ta till sig. Ja, vad är det för poäng med att läsa någonting som bara lämnar en förvirrad.
I den meningen fyller de virtuella poesiforumen en viktig funktion. De fungerar som armar som sträcks ut, plockar ut dikten ur dess lilla låda och ger den till ”de stora massorna” att göra med den vad de vill, förändra, omformulera, ta den till nya rum.
Poesin försvinner inte om den blir mer allmän, inte heller mister den sin vikt om den brukas av alla. I stället växer den om den blir synlig; sprids som en språk som växer ju fler det talas av.

Och allt finns på internet, så varför inte dikten?

Klyscha & sonett

Sockerdricka.nu och poeter.se är två communitys med samma idé: att vara ett forum där dess medlemmar kan publicera texter, läsa varandra, kommentera och diskutera. Mötas, för att utvecklas i sitt skrivande. Medlemmarna är skrivande, poesiserande, människor som samlas kring ett gemensamt intresse. Ålder, liksom tema och stil i texterna, varierar kraftigt.

Sockerdricka.nu presenterar sig på hemsidan som ”poesins oas på internet”. I en liten ruta till höger finns medlemmarnas senast publicerade texter listade. Här publiceras främst dikter och noveller, men också artiklar och recensioner.

Att publicera en text på sockerdricka.nu är inte bara att skriva och klicka på ”spara”. Först ska man välja vilken kategori texten ska placeras i och tillägga en obligatorisk beskrivning av dikten. Man kan välja bakgrundsfärg och textfärg, kursiv eller fet stil, byta font, högerjustera eller centrera text. För att nämna några exempel. Här kan man stöta på neongrön text i extra stor storlek på klarblå bakgrund, bloddripande röd kursiverad text på svart bakgrund… På sockerdricka.nu trängs också en massa extrafunktioner: man kan publicera egna zines, beställa en inramning av sin text, bli betalande vip-medlem för att kunna ladda upp foton eller läsa in dikter, o.s.v. o.s.v. …

Desto skönare för ögonen är poeter.se; svart text på vit bakgrund och diskreta senapsgula detaljer. Fri från onödiga specialfunktioner och störande reklamer. Avskalad; här är det texterna som är det viktiga: dikter, noveller, haikudikter eller ”bara ord”.

När man publicerar texter kan man dessutom välja mellan dagbok, sonett, prosa och essä, tillägga taggar och publicerar texten i kritikerpoolen om om man vill ha tuffare och mer detaljrik kritik. Genom att samla texter och ladda upp en bild som bokomslag kan man publicera egna ”böcker”.

Både poeter.se och sockerdricka.nu är öppna forum där vem som helst kan publicera vad som helst utan att texterna går igenom någonslags kontroll. Poesiforumen är allmänna anslagstavlor, virtuella klotterhäften, och det leder till att man ofta måste vada i dåliga dikter. Alla är inte födda att bli poeter, men det hindrar ingen från att försöka. (Det är här som joggingbyxorna och svettiga skjortan kommer in i bilden.)

Det är mycket hjärta och smärta, suktande och skenande hormoner i klyscha efter klyscha, särskilt på sockerdricka.nu, där medelåldern verkar vara lägre än på poeter.se, trots åldersgränsen på 15 år.Virtuella skrivarkurser

Dikt360.se är ett annat svenskt poesiforum. Det skiljer sig från ovanstående sidor genom att redaktionen fungerar som ett slags filter som läser alla inkommande texter och väljer vilka som publiceras på sidan, då ofta tillsammans med en intervju med skribenten i fråga. Utöver det kan man läsa poesinyheter och recensioner, kolla in bildpoesi och diskutera skrivande. En gång i månaden ordnas en happy hour-kväll, då alla texter som under en bestämd timme skickas in blir publicerade.
På dikt360.se är det särskilt intervjuerna som fångar mitt intresse. Här får man träffa en brokig skara förläggare, estradpoeter, haikuspecialister, artister och andra konstutövare, kulturskapare.

Om man befinner sig i Sverige, Norge eller Danmark och känner för lite litterär uppläsning lönar det sig att kolla in litlive.se/no/dk. Litlive startades för sex år sedan och var då endast dansk. 2007 utökades sidan och finns nu också i norsk och svensk version. På vardera lands sida finns en kalender över aktuella uppläsningar, samt recensioner av skönlitteratur av litlives redaktion. Här kan man alltså inte publicera egna texter.

Någon finsk/finlandssvensk version av litlive finns inte (ännu), och ovanstående forum är alla rikssvenska, men även här i Finland poesiseras det flitigt framför datorn.
I vintras hölls den första virtuella skrivarkursen, arrangerad av Finlands Svenska Litteraturföreningar rf. Kursen hölls i bloggform, i vilken medlemmarna publicerade sina texter, för att bli kommenterade och själva kommentera. Under den tre månader långa kursen presenterades varje vecka en ny uppgift för deltagarna, utgående från månadens tema: rum, vatten och namn. Det kunde vara att beskriva sin hemort, skriva en berättelse med så många likadana begynnelsebokstäver som möjligt, skriva tre dikter utgående från ett textstycke, ett ord eller ett namn. Formen var fri om inte annat nämndes i uppgiften.

Texterna går att läsa och kommentera på bloggskrift.blogspot.com. I april startar en ny skrivarkurs, och det lönar sig att vara snabb med förhandsanmälningen, för intresset är stort i diktens lekparker, vardagsrum, växthus.

---

poeter.se
Öppet diktforum där texterna står i centrum.sockerdricka.nu
Skriv, läs, publicera egna zines, kommentera, diskutera…

dikt360.se
Poesiforum där redaktionen väljer vilka texter som publiceras och gör intressanta intervjuer.

litlive.se/no/dk
Litterär kalender över uppläsningar i Sverige, Norge och Danmark.

bloggskrift.blogspot.com
Läs och kommentera texterna från den första finlandssvenska skrivarkursen i bloggform.