OM STATYER OCH BLOMMOR
När jag läser nyheten om att den kinesiska regeringen nu ska låta uppföra den hittills mest gigantiska statyn av Mao Tse Tung, mindes jag en drömlik scen från min första resa till Ryssland efter nedmonteringen av Sovjetunionen. Scenen ägde rum i slutet av maj 1996, för drygt tio år sedan, i de vidsträckta trädgårdar som omger Nya Tretiakov, en ful och eklektisk konstruktion som inte har något som helst gemensamt med gamla Tretiakov som ju är fullt av konstnärliga pärlor på varje kvadratmeter.
Trädgårdarna stod i full blom. Det förvånande var emellertid att mitt bland den rikliga blomningen som uttryckte den ryska vårens kromatiska våldsamhet, fanns ett oändligt antal statyer utspridda. Jag frågade min tolk, som svarade att de föreställde historiska personer som på senare tid hade förlorat sina piedestaler i Ryssland. Eller med andra ord: de som utifrån sin vertikala position hade vakat över en nyss svunnen forntid hade intagit nutidens horisontella läge.
LÖGN PLUS LÖGN BLIR SANNING
Aldrig tidigare hade en så uppenbar lögn förvandlats till en så bedrövlig sanning, skriver Rafael Argullol om Sions vises protokoll.
Hundra år har förflutit sedan en av historiens mest seglivade och tragiska litterära falsifikationer började ges ut: Sions vises protokoll. Med anledning av detta har den israeliska juristen Hadassa Ben-Itto publicerat boken The lie that wouldn’t die, i vilken han i en anda som närmar sig detektivromanen följer intrigen bakom masstillverkningen och distributionen av smädeskriften under 1900-talet. Dessutom påvisar han att texten i början på påföljande sekel – det vill säga i dag – fortfarande åtnjuter utbredd prestige, inte bara i arabländerna, där den inte sällan återfinns i biblioteken som ett vetenskapligt verk, utan också letat sig så förvånande långt bort som till Japan.
Skriftens succé förefaller otrolig om man har i åtanke att förfalskningen, som är alltför grov för att vara övertygande, upptäcktes redan tidigt; det var tidsandan i vilken den kom till som förvandlade en absurd lögn till en gemensam sanning. Intresset för det ursprungliga ljudet dränktes i det bedövande ekot, och tusentals läsare, många med all säkerhet redan väl benägna, lyssnade andaktsfullt till budskapet.
