Svar till Jan Rundt
Jan Rundts inlägg (Ny Tid 13/2012)om hur vi skall gå vidare var bra. Själv fick jag av hans inlägg en idé ur en lärobok i finska för folkskolan som jag läste på nytt för tjugo år sedan.
Två kråkor for in mot staden för att smörja kråset med fågelungar. Kråkorna på marken åt mask. De sade åt kråkorna i luften att inte försöka äta fågelungar. Det var farligt. Kråkorna från skogen skrattade och flög vidare. Då fick de alla stadens småfåglar emot sig och var tvungna att fly tillbaka till skogen. Vad var det vi sade, ropade kråkorna som åt mask.
Nu är det så, att också en sparvhök klarar kanske ett gäng småfåglar av att knäcka, men vad gör de när duvhöken kommer?
Ulf Modin
De gamlas uppgifter
Ulf Modin reflekterar kring unga, gamla och alternativ till kapitalismen.
Arbetarklassens uppgång och fall
Ulf Modin belyser bakgrunden till de populistiska partiernas framgångar bland arbetare i Norden och på kontinenten.
Bildning, utbildning och Sven-Eric Liedman
Disciplin och frihet. Bildning och utbildning. Forskning och skolning. Att forma och att formas. Med Sven-Eric Liedman som utgångspunkt ger Ulf Modin en överblick av skolans idéhistoria.
Sven-Eric Liedman, professor emeritus, har varit professor i idéhistoria vid Göteborgs universitet och är en av Sveriges främsta tänkare under 1900-talets senare hälft. I sin bok Stenarna i själen. Form och materia från antiken till i dag, har han ett kapitel om bildning och utbildning, där han på ett elegant sätt framlägger sin bildningssyn. Vad formar en människa?
Liedman börjar med att citera den italienske filosofen Giovanni Pico della Mirandola, som i ett tal från år 1488 låter Gud Fader beskriva människans plats i världen: ”Andra varelsers natur begränsas inom av oss föreskrivna lagar. Du är av inga gränser instängd, utan skall fastställa dem själv med din vilja som jag lagt i din hand. Mitt i världen har jag ställt dig för att du därifrån så mycket lättare skall kunna skåda runt omkring dig allt som finns i världen. Varken himmelsk eller jordisk, varken dödlig eller odödlig har vi gjort dig på det att du … fritt och ärofullt må kunna ge dig den gestalt du helst vill ha.”
Upplösning, dekandens och historien som en spiral
I Berlin ville man att det skulle råda ordning. Det var därför som Beatles och i synnerhet Rolling Stones betraktades som så farliga av statsledningen i DDR. Riktigt nog var det också intellektuella, vilka som barn eller unga hade tagit till sig denna musik, som inledde demonstrationerna under den sista tiden av DDR:s historia, Die Wende. I dagens Europa lyssnar både de som var unga för 40 år sedan och deras barn just på dennna omvälvande musik.
