Skilsmässa mellan makten och politiken

av Axel Vikström

Nationalismen och rasismen breder sig ut i ett vilset Europa. Sociologen Zygmunt Bauman hoppas att utökad dialog ska rädda det sjunkande skeppet.

Kön utanför auditoriet på LUX-huset vid Lunds Universitetet ringlar sig ända fram till ytterdörren. Inne i auditoriet trängs folk på fönsterbräden, i trappuppgångar och i varandras famnar. När sociologilegenden Zygmunt Bauman är på besök är brandregler inte att tänka på.

89-årige Bauman är inbjuden för att föreläsa om nationalismens renässans i Europa.

– Vi upplever en ”glokalisering”, där det lokala växer i betydelse samtidigt som globaliseringen breder ut sig. På sina håll går denna hand i hand med en chauvinistisk populism, säger han.

Osäkerheten förstärks ytterligare av det som Bauman kallar för ”skilsmässan mellan makten och politiken”. Nationalstaterna har tappat mycket av sin reella makt till EU, som ännu inte blivit en aktör som handlingskraftigt kan välja strategi och verktyg för att lösa kriser. Dessutom får icke-nationsbundna terrororganisationer som IS och Boko Haram allt större makt.

– Det råder identitetskris i nationalstaten, slår Bauman fast.

Främlingsfientligheten tilltar i sin tur eftersom invandrarna förkroppsligar globaliseringen. De blir ”vandrande dystopier”, representanter för den framväxande osäkerheten.

– Folk romantiserar en tid där de kände alla människorna på gatan, hade ett jobb och enkelt kunde planera sin framtid. När de nu blivit av med sina jobb läggs skulden på alla ”konstiga människor” som syns på gatan.

Bauman ser det som lönlöst att försöka isolera sig från globaliseringen. Lösningen på dagens konflikter är inte heller att låsa in sig i ekokammaren på Facebook. För att nå förändring efterlyser han utökad dialog.

– Dialogen sker inte naturligt, den måste övas fram. Och den borde främst ske mellan andra aktörer än nationer, eftersom de alltid vill prioritera sina egna fördelar.

Som exempel ger han den ideella hjälporganisationen Läkare utan gränser.

– Där ser man människor som prioriterat bort sin egen komfort för att istället visa solidaritet.

För att dialogen ska fungera krävs det att båda parterna går in i diskussionen med ett öppet sinne. Debatten får inte handla om vem som vinner, utan målet ska vara att alla inblandade berikas av samtalet.

– Världen går framåt när människor med olika åsikter möts, men inte om folk har attityden ”Jag har rätt och du är dum”.

Baumann blickar ut över sin unga publik.

– Dialogen är mycket svårare, mer omskakande och mer irriterande än bekvämlighetszonen. Men jag hoppas att ni kommer utveckla den. Ni har hela livet på er.

Han samlar ihop sina papper.

– Och att det känns omöjligt är ingen orsak till att inte försöka.

Text och foto Axel Vikström

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.