Världsförbättringen efter 2015

av Janne Wass

Hur bygger vi en bättre värld? Det är grundfrågan för FN:s toppmöte 25–27 september, då den så kallade Post-2015-agendan diskuteras. Mötet innebär startskottet för andra fasen i det globala världsförbättringsarbetet som inleddes 2000 då de åtta så kallade millenniemålen slogs fast. Millenniemålen har varit en större framgång än många vågat hoppas, och flera av delmålen har uppnåtts (se faktarutan på sidan 21).

Den kanske mest ljudliga kritiken mot millenniemålen var att programmet för att uppnå dem var dikterat von oben, ofta utan att länderna vilka de berörde, eller gräsrotsrörelser, hade konsulterats. FN har försökt dra lärdom av kritiken, och sedan 2012 har nu en rad breda projekt pågått för att utarbeta en plan för arbetet för hållbar utveckling efter 2015. Den så kallade Post-2015-agendan ska dels uppdatera de gamla millenniemålen och dels utarbeta ett nytt ramverk för att förverkliga dem.

En av utgångspunkterna är en rapport från en FN-panel som publicerades 2013. Panelen stakade ut fem huvudmål för arbetet:

  • Ingen nödställd ska förbises
  • Hållbar utveckling ska vara grunden för allt
  • Världens ekonomier ska förändras för att främja jobb och inkludering
  • Fred och demokrati ska byggas genom öppna, tillförlitliga regeringar och institutioner
  • Ett nytt globalt partnerskap ska etableras.

En annan viktig byggsten är projektet A Million Voices: The World We Want, för vilket en miljon personer i 88 olika länder konsulterades. Som en fortsättning på den rapporten presenterade FN:s utvecklingsgrupp UNDG en annan rapport i september 2014, som slog fast sex punkter som speciellt viktiga för att uppnå målen. De handlar i korthet om att arbetet bör utgå från lokala omständigheter, att olika folkgruppers specifika kulturer måste tas i beaktande, och att medborgarsamhället och den privata sektorn ska ha centrala positioner i arbetet.

Inför septembermötet har man utarbetat 17 nya universella mål, som ska gälla alla länder och inte bara utvecklingsländerna. Enligt dem ska man:

  • Utrota fattigdomen
  • Utrota hungersnöden
  • Garantera alla möjlighet till god hälsa
  • Garantera högklassig utbildning för alla
  • Uppnå jämlikhet mellan könen
  • Garantera alla tillgång till rent vatten
  • Garantera alla tillgång till förmånlig, pålitlig och ekologiskt hållbar energi
  • Säkerställa ekonomisk tillväxt och full sysselsättning världen över
  • Bygga hållbar infrastruktur, främja inkluderande och ekologiskt hållbar industrialisering och främja innovationer.
  • Minska ojämlikhet mellan och inom länder
  • Göra städer och bosättningar säkra, inkluderande och hållbara
  • Säkerställa ekologiskt hållbar konsumtion och produktion
  • Ta omedelbara steg för att bekämpa klimatförändringen
  • Säkerställa havens mångfald och miljöskydd
  • Motarbeta skogsskövling och garantera biodiversitet och ett friskt ekosystem
  • Främja fred, rättvisa och demokrati i samhället
  • Stärka det globala samarbetet för en hållbar global utveckling.

Som Sonja Mäkelä skriver på sidan 20, hänger mycket av arbetet med Post-2015-agendan på resultatet av det stora finansieringstoppmötet i juli. Men lika viktig är att strategin för implementeringen av millenniemålens efterträdare fungerar i praktiken. Det är här FN:s septembermöte kommer in. Den kanske allra knepigaste biten av pusslet är klimatfrågan, som även den kommer att bli förlänad ett alldeles eget toppmöte. Sedan millenniemålen slogs fast 2000 har bekämpningen av klimatkrisen blivit en allt mer akut fråga, och en som i det långa loppet kan bli tungan på vågen för alla andra målsättningar.

Janne Wass

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.