Urkult, Näsåker, Sollefteå, Västernorrland, Norrland, Sverige.
Mångkultur, mångmusik, mångglädje och mångåldrar i förening, sommarvackert beläget vid Nämforsens vilda brus. Sveriges i sanning mysigaste festival firade i helgen sitt 21:a år. Urkult har genom dessa två decennier byggt upp, och kanske framförallt behållit, sin prägel och charm. En prägel av folkmusik och världsmusik från en bred musikalisk karta, nära jorden och nära människan med en storbydoftande charm. Själv bevistade jag mitt första Urkult … ja när var det? 1996, 1997 vill jag minnas, och känslan är densamma som då: en avslappnad hemkänsla med en ständigt brinnande nyfikenhet. En nyfikenhet på vad som händer på poesiscenen, på alla uppträdanden och de spontana jamen överallt. Och inte minst campinghänget med alla nya bekantskaper varje år. Årets lineup på artistfronten var som vanligt belamrat med, åtminstone för mig, okända akter som därför alltid bär på överraskningens potential. Till exempel indiepoparna Amason, brasilianska popjazzarna Badi Assad och Simone Sou, crossoverukrainarna Dakhabrakha, de skönt rumpskakande kenyanska damerna i Ogoya Nengo & The Dodo Women’s Group eller den senegalesiska rapbruden Sister Fa. Vid sidan av mer kända artister som Väärt, Merit Hemmingson och Goat.
Hiphop med en stor dos ilska, coolness och glädje stod Umeåbördiga Cleo för på fredagen. Även den som normalt inte får igång alla cylindrar på genren hiphop kunde fångas av ett mycket svängigt band och en driven scenshow. Och även om ens öron inte hinner uppfatta alla bitska stavelser och politiska adjektiv i låtarna så är det svårt, nej omöjligt, att missa Cleos genuina brinn och feministiska övertygelse i uttryck och mellansnack. Hon är ett sällsynt bra exempel på en artist som lyckas legera en relaxad scenpersona med en fet uppercut i etablissemangets ansikte. Undras om vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt som sågs på festivalen fick med sig några nyvunna ilskor, eller för den delen sköna dansmoves, att ta med sig till riksdagen?
Urkult är verkligen barnens festival, med en ständigt välbelamrad lekpark på festivalområdet, clowner, barnteatrar och oändliga ängar av lekmöjligheter. Närheten till Ångermanälven för behövlig badsvalka är också ett årligt måste, även om detta år kanske var i kallaste laget. För alla finns också en uppsjö av kurser, workshops och prova på-grejer att ta del av. Eller för den late eller melankoliske: bara sitta i en campingstol och njuta av rörelsen, pulsen och livet runtomkring.