Hatretoriken har slagit igenom

av Erik Nyström

Sociologen Karin Creutz ser överallt effekterna av ett hårdnat finskt samhällsklimat och ett ökat stöd för våldsam extremism.

Den som jobbar inom ett eldfängt debattklimat måste ibland andas utanför hetluften.

På en ort i den svenska ödemarken, som hon kallar det, över tre timmars bilfärd norrut från Stockholm, slipar forskare Karin Creutz på sin doktorsavhandling. Hon har nu i några veckor övergett el och rinnande vatten, och så gott som alla möjligheter att vara kontaktbar.

– Lite olämpligt förstås att temperaturen sjönk till minus 23 grader. Veden har varit på väg att ta slut, konstaterar hon per telefon från närmaste by.

Till vardags jobbar Creutz på Centrum för forskning om etniska relationer och nationalism vid Helsingfors Universitet. Att vara utan e-post har en stor inverkan på arbetsron. Creutz har som sociolog specialiserat sig på islam, migration och mediernas rapportering om ämnena.

Hennes forskningsområde är aktuellare än någonsin, och föremål för en hätsk debatt som ofta blir personlig. Vi avstår därför från en del detaljer i intervjun, som namnet på hennes tillflyktsort i Sverige.

– I en tid där kvinnor i offentligheten bemöts med misogynism och politiker får hylla fascistiska och rasistiska ideal blir man fundersam när det gäller samhällets civilisationsnivå.

Banbrytande forskning

I fjol uppträdde Creutz ofta i medierna som expert på islamofobi och radikalisering. Vid sidan om sin doktorsavhandling arbetar hon nu på heltid med forskningsprojektet Diskriminering, polarisering, ungdomar och våldsam radikalisering (SYPONUR).

Det är frågan om ett banbrytande projekt i samarbete med doktoranden Juha Saarinen och antropologen, filosofie doktor Marko Juntunen. Frågan är vilka samhälleliga aspekter som skapar våldsam radikalisering, och vad som får en person att lämna landet för att delta i en väpnad konflikt.

Projektet tog fart efter attacken mot satirtidningen Charlie Hebdo i Paris, säger Creutz. Veckan efter det anmäldes 50 brott mot muslimer i Frankrike, dråp och brandattacker mot moskéer inräknade.

– Vi tyckte det var häpnadsväckande hur mycket våld som riktades mot muslimer samtidigt som debatten bara handlade om rädslan som icke-muslimer upplevde, säger hon.

Ändå är det bara muslimerna som tvingas frånsäga sig våld. Upplevelserna av orättvisa skapar en frustration som bidrar till radikaliseringen, enligt Creutz. Forskningens delrapport utkom i december.

Forskning sedan WTC-attackerna

Karin Vreutz

Karin Creutz

När Creutz en dag för snart 15 år sedan gick hem till sin dåvarande lägenhet på Museigatan i Tölö kom hennes granne rusande ut i trappan. Han skrek att det brinner i teven.

– Jag förstod inte överhuvudtaget vad han sa. Jag tänkte att han kanske blivit galen, minns hon.

Det var då flygplanen hade kört in i WTC-tornet och hela världen satt fastklistrad vid rutorna. Det exceptionella med det här terrordådet var att händelserna visades live, säger Creutz. Efter den dagen började den politiskt artikulerade islamofobin sprida sig från USA till Europa, ända in i Norden.

Creutz deltog då i en kurs i forskningsmetodik på Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet. Mediernas rapportering av attackernas efterdyningar blev ett ypperligt ämne för kursarbetet.

Hon har fortsatt på samma spår ända fram till sin doktorsavhandling, där hon undersöker hur diskussionen om islam förts i medierna under 2000-talet. I början av forskarkarriären var det svårt att ana vidden av polariseringen mot islam som hade tagit fart.

– Jag utgick från att okej, det finns en del okunskap inom det här området, stereotyper och fördomar. Jag tänkte att det är en liten grej som kan korrigeras.

Radikalisering går att förklara

Via intervjuerna för SYPONUR träffade Creutz tiotals familjemedlemmar och nära vänner till personer som åkt från Finland till kriget i Syrien. Hon blev ett vittne till den dystra verklighet som vuxit fram i Finland, en bördig grogrund för radikalisering.

Det råder stor enighet om att den fientliga inställningen mot muslimer är en av de centrala bidragande faktorerna till radikalisering. Glåpord, våld och diskriminering skapar frustration.

– När de konstant utmålas som att de inte hör hemma här börjar ungdomarna söka bekräftelse någon annanstans, säger Creutz.

En del åker till Syrien för att de inte vill att deras barn ska växa upp i den miljö som nu råder i Finland. Andra stannar för att de inte vill ta med barnen till ett konfliktområde. Situationen upplevs som paradoxal.

Terrororganisationen IS mystifieras och det fokuseras på rörelsens brutalitet i stället för att man skulle uppmärksamma att radikalisering går att förklara samhällsvetenskapligt. Dessutom blandas olika saker ihop. Att stöda våldsam extremism och att vara ideologiskt konservativ är olika saker, påpekar Creutz.

Internationell forskning visar att stark religiositet inte hänger samman med ungdomars anslutning till IS. Ändå får en konservativ muslim snabbt på sig terrorstämpeln, liksom familjemedlemmar till dem som åkt till Syrien. De vågar inte tala världspolitik av rädsla att dömas.

– Om jag som ung människorättsaktivist inte fått diskutera världens orättvisor, så vet jag inte hur jag skulle ha utagerat det. Många muslimer berörs starkt av det som pågår i Palestina och i Syrien, men de vågar inte tala öppet om det. Det får en del unga att söka sig till extrema nätpredikanter.

svenska motståndsrörelsen fascism högerextremism nynazism foto peter isotalo wiki c

Svenska motståndsrörelsen

Fascismen har blivit rumsren

Som forskare inom Creutz expertisområde får man en stark känsla för samhällets atmosfär. Intervjuerna för SYPONUR berörde henne djupt. Det går inte att trycka på en knapp för att stänga ut intrycken man får i arbetet.

– Att se på teve var omöjligt. Efter fem minuter märkte jag att jag funderade på något och plockade fram papper och penna.

Idealismen är en stark drivkraft för Creutz, trots den negativa konnotation ordet fått. Men hon är oroad för samhället. Uppvuxen i en invandrarförort i Stockholm på 1980-talet, minns hon att det funnits en helt annan optimism för en jämlik värld. I dag ser man bara hot omkring sig.

– Tidsandan är färgad av individualism och hård politik, medan kollektivism och humanism betraktas som något feminint, och således irrationellt. Man framställs som hippieflicka eller blomsterhattstant, trots att humanismen bygger på kritisk samhällsanalys, säger hon.

Illvillig e-post har Creutz fått sedan tidigt 2000-tal. Då var det frågan om några tiotal människor med koppling till högerextrema rörelser. Snöbollseffekten tog fart efter Sannfinländarnas valframgång i kommunalvalet 2007. Nu finns det en utbredd aversion mot migrationsrelaterade frågor och religion. Hotfulla meddelanden och samtal hör till vardagen.

– Visst känns det tidvis jobbigt att veta att någon har en under sin lupp, men man blir härdad. Värst är ändå att fascismen blivit rumsren, säger Creutz.

Som exempel nämner hon riksdagsledamot Olli Immonen (Sannf), som tilläts komma undan sin ”krigsförklaring mot multikulturalism” med att endast tillfälligt avgå från partiet.

– Aldrig någonsin trodde jag att sådana människor en dag skulle sitta som beslutsfattare. Kanske en sociologs fantasi inte är så bra som man brukar påstå.

Ger inte upp optimismen

Ohållbarhet är ett ord Creutz fäst sig vid. Det talas om ohållbar konsumtion, men inte om ohållbar politik. Man har gjort ohållbarhet till ett individuellt ansvar, som till exempel valet att köra bil eller kompostera.

– Jag skulle önska en diskussion om hurdant ett ohållbart samhälle är. Exploatering av den fattigare delen av världen framställs som status quo, likaså den begränsade rörligheten för vissa. Men det är frågor som skulle gå att åtgärda.

Hon understryker att man inte ska se ner på kunskapsbrist. Därför ställer hon upp på intervjuer och paneldebatter alltid när hon kan. Det tär ändå på optimismen när diskussionerna om till exempel flyktingsituationen börjar styras av känslor i stället för analys.

– Här behandlar man frågan som en nationell katastrof. Samtidigt har lilla Libanon lyckats ordna skolgången för en hundratusentals flyktingbarn.

Det är viktigt att ta sig ur ekorrhjulet emellanåt, tycker Creutz. Nu har hon ett tag fått vara eremit i Sverige, förra sommaren tillbringade hon i Marocko som gästforskare. På en tågresa förde hon en diskussion med en berber, som tyckte det var konstigt att man kan lida av depression och ångest i en välfärdsstat där ingen dör av svält.

– I Marocko kan man vittra bort om man är fattig eller sjuk och inte har sociala nätverk. Men optimismen och tron på något bättre var det sista de var beredda att ge upp. Kollektivismen har en kraft som skulle behövas i ensamhetens tidsålder.

Text: Erik Nyström
Foto: Peter al Fakir & Wikimedia Commons

1 kommentar

Frilansarens slavkontrakt och andra länkar – Livet & Helsingfors 29 januari, 2016 - 23:25

[…] En intervju med forskaren Karin Creutz om hur hatretoriken normaliserats. […]

Reply

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.