Sällan har man med större fog kunnat säga att en pjäs ligger rätt i tiden än ifråga om Wasa Teaters första premiär i år. Mattias Anderssons Acts of Goodness är brännande aktuell teater om svåra frågor.
Vi möter här situationer som är bara alltför välkända i dagens konfliktfyllda värld med aldrig sinande flyktingströmmar: drunkningsolyckor på flyktingbåtar i Medelhavet, romska tiggare, våldsamma slagsmål, med mera.
Ändå skrevs Acts of Goodness innan höstens flyktingkatastrof fick sin historiska omfattning, och den har en mycket speciell tillkomsthistoria. Mattias Andersson, mångfaldigt prisbelönt dramatiker-regissör, har sammanställt pjäsen på basen av hundratals intervjuer som han gjort med ungdomar runtom i Europa. De fick alla frågan ”vad är en god handling?” Längre och kortare sanna berättelser från dagens Europa fogades så samman till en tät pjäs, som presenterar och undersöker handlingar som vi anser vara goda. Andersson som arbetar på Backa Teater i Göteborg, där Acts of Goodness hade urpremiär, har tidigare använt samma metod med insamlat intervjumaterial i The Mental State of Gothenburg som hade premiär 2006.
Den aktuella pjäsen undersöker begreppet godhet, pekar på godhetens nödvändighet men också på dess komplexitet. Bakom den goda handlingen kan ligga dolda agendor, som inte alltid är så goda. Viljan att hjälpa kan gå över styr och paradoxalt nog tvingas på människor med våld.
Pjäsens berättelser återges av röster både på svenska och på andra europeiska språk, som en bild av vår världsdels mångfald. En del av berättelserna gestaltas sceniskt, andra inte. Flera av historierna får i det dramatiska flödet en särskild pregnans. Mannen som ligger slagen, blödande på gatan i bara kalsongerna blir hjälpt av en förbipasserande, som ger sina egna kläder till honom. Men strax kastas rollerna om, och hjälparen blir i sin tur den hjälptes offer, slås brutalt ned och får kläderna stulna. Scenen upprepas fram och tillbaka, tills den ena av dem vänder skeendet genom att ångra sin handling.
Så har vi kvinnan som vill hjälpa den romska tiggerskan genom att bjuda hem henne. Där eskalerar hennes hjälpvilja med ens till något som liknar en våldshandling. Tiggerskan som skall ”hjälpas” utsätts för ett tvångsmässigt givande som avslöjar giverskans egna problem. Genom detta vändande på förövare-offer-rollen gestaltar pjäsen godhetens komplexitet.
Den välfungerande, strama regin står Henrika Andersson för. Hon har gjort ett gediget arbete med personregin, för alla roller blir jämlikt starka och spelas genomgående med övertygande engagemang. Den avskalade scenografin av Katrin Brännström med flyttbara boxar understryker stramheten. Mängden stenar som ingår i rekvisitan blir symboler för den enskilda människans samvete, bördor att bära. I föreställningens slut ges också en sten till en av åskådarna.
Pjäsens problemställningar och konfrontationer manar till självrannsakan hos åskådaren. Hur handlar jag själv? På vilket sätt är jag villig att hjälpa, är jag redo att avstå från någon egen fördel? Vilka är mina innersta motiv?
I denna appell ger Acts of Goodness kraftfull relevans åt pjäsens komplexa frågeställningar. Den starka regin och de fina skådespelarprestationerna placerar Acts of Goodness i angelägenhetsklass nummer ett.
Text: Carita Nyström
Foto: Frank A. Unger
Acts of Goodness
av Mattias Andersson.
Regi: Henrika Andersson.
Scenografi: Henrika Andersson/Katrin Brännström. Kostym: Katrin Brännström.
Ljus: Mats Antell. Ljud: Tim Stratton.
Mask: Anna Vesterback.
I rollerna: Johan Aspelin, Kajsa Ek,
Linda Mattsson, Tove Qvickström, Marco Luponero, Henrik Heselius.
