Diem25 – en herrelös hund?

av Janne Wass

Vad är Diem25? Det var den överhängande frågan efter den finländska lokalavdelningens grundande möte den 3 mars 2016 på Forsthuset i Helsingfors. Vi skrev tidigare en lång Facebookpost om Diem25:s grundande möte i Berlin, se nedan. Men i korthet handlar det om en löst sammansatt rörelse vars initiativtagare och frontfigur är den avsatte grekiska finansministern Yannis Varoufakis. Rörelsens mål – åtminstone enligt det manifest som publicerades i februari – är inget mindre än att åstadkomma en totalreform av EU: strukturer till och med år 2025. Därav namnet Democracy in Europe Movement 2025. Tanken är att de nuvarande kapitalstyrda och svårgenomträngliga strukturerna ska ersättas med ett demokratiskt, medborgardrivet styre, som sätter social rättvisa, miljö och hållbar utveckling framom ekonomisk tillväxt och storbolagsintressen. För detta ändamål ska en grundfördragskommitté tillsättas genom transeuropeiska val, och denna kommitté ska sedan utforma ett nytt grundfördrag för EU.

Efter Berlinmötet tog vi oss an Diem25:s manifest, och konstaterade att initiativet är välkommet – EU behöver en reform. Problemet med manifestet är snarast att det sätter upp väldigt ambitiösa mål med en snabb tidtabell, men erbjuder egentligen ingen vägkarta för hur vi ska nå fram till dem. Vi förundrade oss också över avsaknaden av en bakomliggande organisation för rörelsen, något som åtminstone i en nordisk kontext ter sig som en svaghet.

Skulle detta vara en sann folkrörelse skulle avsaknaden av strukturer inte vara ett så stort problem, men det är det inte, trots att Diem25 försöker framställa sig som en sådan. Men det enda som egentligen finns är ett manifest sammanställt av vad man kan anta att är Yannis Varoufakis och en liten klick europeiska vänsteraktivister. På Berlinmötet var det inte det europeiska folkets röster som hördes, utan Varoufakis diskuterade med den australiensiska cyberaktivisten Julian Assange och den slovenske filosofen Slavoj Žižek.

Samtidigt är det positivt att rörelsen kommer med ambitiösa målsättningar, målsättningar som inte behöver ta i beaktande den realpolitiska verkligheten, utan kan sikta mot stjärnorna. Ett av vänsterrörelsens stora dilemman i Europa har varit svårigheterna med att formulera ett ”trovärdigt” alternativ till vårt marknadsliberalistiska status quo. Men här kan vi i dag se något av en brytningspunkt, då till exempel tankar om basinkomst, som gröna- och vänsterrörelser länge propagerat för, vinner gehör också i andra politiska läger. Syriza, Podemos, Jeremy Corbyn och Bernie Sanders har visat att det finns ett nyväckt intresse för socialistiska idéer i Väst. Diem25, och andra europeiska demokratiseringsrörelser, kommer alltså ur den synvinkeln lägligt.

Men den stora frågan för Diem25 är hur man ska skrida från ord till handling. Den största stötestenen här är avsaknaden av en organisation, något som också påtalades under den mycket välbesökta diskussionen i Helsingfors. Utan en organisation riskerar Diem25 att bli en social rörelse i stil med Joukkovoima, som ordnar demonstrationer och kommer med utlåtanden, men som inte har mycket verklig genomslagskraft. Avsaknaden av en organisation märktes tydligt på Forsthuset, där mycket tydde på att de drivande krafterna inom Diem25 Finland uppgår till Vänsterförbundets Heikki Patomäki, samt sociologistuderanden Katariina Pietiläinen – den senare har tydligen dragit det tyngsta lasset med att introducera rörelsen i Finland genom att översätta manifestet till finska. Se en kort video från mötet nedan.

Någon bred publik kommer rörelsen inte heller att nå utan lite bells and whistles. En deltagare på det grundande mötet i Berlin påtalade för Ny Tid avsaknaden av all form av populism. Där vänsterrörelser i Sydeuropa varit bra på att skapa karnevalstämning på sina tillställningar, lär Berlinmötet ha varit en osedvanligt tråkig tillställning, helt renons på flyers, vimplar, slagord, banderoller osv. För vår Facebooktext fick vi lov att ta en Creative Commons-bild från nätet, eftersom Diem25 inte hade en enda pressbild att bjuda på på sin webbsida, inte ens en logo. De enda kontaktuppgifter man hittar är en allmän info-mail, och det finns inga som helst uppgifter om vem som står bakom rörelsen, hur den är organiserad eller ens riktigt vad den är för något.

Samma sak gick igen i Helsingfors. Inte en roll-up-banderoll, inte ett flygblad, inte ett utprintat manifest, inte en vimpel eller pins eller ens en profil-badge för Facebook. I stället fick vi Heikki Patomäki och Thomas Wallgren som stod i mörkret bakom ett podium, gömda av datorskärmar och krafs, och höll mycket allmänna anföranden om demokratiseringen av EU och den nya europeiska vänstern. Wallgren varnade också för sitt anförande för att Diem-rörelsen kanske väntar sig för mycket för snabbt, och förutspådde att kampen mot EU-strukturerna kräver politiska framgångar för förändringskrafterna i medlemsländerna innan man kan vänta sig några förändringar i EU-ledningen.

­– Vi måste segra i valen i 28 länder.

Och då är vi igen tillbaka till samma fråga: för valsegrar krävs en organisation. Men för en organisation krävs också att rörelsen definierar vad den är. Är det en vänsterrörelse eller inte? Är det ett parti? Är det en paraplyorganisation för vänstergröna partier och organisationer? Är det en lobbyorganisation? Det första man borde göra i Finland är att grunda föreningen Diem25 Finland. På så vis skulle man åtminstone få en styrelse, en kontaktperson och personer som förbinder sig till ett visst ansvar. Att forsthusets föreläsningssal på torsdagen fylldes till bredden, och den livliga diskussion som fördes där, visar att det finns ett stort intresse för Diem25 i Finland, men det gäller då att ta vara på det intresset snarast möjligt, så att alltihop inte bara blir en Twitter-hashtag.

Janne Wass
är Tids chefredaktör

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.