Regnbågsfamiljer och transpersoner samt andra inom hbtiq-spektret har fortfarande en snårig väg ut ur byråkratihärvan som heter Finlands lag. Trots att man nått en del milstolpar under åren verkar kampen för lika rättigheter inför lagen inte se något slut inom en snar framtid.
Enligt Finlands grundlag bör alla vara lika inför lagen. I praktiken finns det ändå många missförhållanden som hbtiq-personer (homo- och bisexuella, transpersoner, interkönade och queer) i decennier har kämpat för att rätta till. Internationella aktörer ger årligen anmärkningar åt Finland för brott mot mänskliga rättigheter eller grundlagen.
En stor vinst för regnbågsfolket är den jämlika äktenskapslagen som ska träda i kraft nästa vår. Efter äktenskapsfrågan har regnbågsfamiljerna lyfts fram i diskussionen. Trots att deras juridiska ställning förbättrats något under 2000-talet, är barn som föds i samkönade relationer inte jämställda med barn i heterosexuella relationer.
– Vi har varit tillsammans väldigt länge och drömt om barn, men vågade inte bilda en familj förrän den interna adoptionsprocessen godkändes. Då hade barnets ställning varit ännu svagare än i nuläget, berättar bildkonstnär Katriina Rosavaara.
Egna barn ska adopteras
Sedan år 2009 har samkönade par kunnat genomgå en intern adoptionsprocess som ger juridiskt föräldraskap till den enes biologiska barn. Årligen drabbas kring 150 barn av det bristande rättsskyddet. Adoptionsprocessen kan brytas om föräldrarna som inte lever i ett registrerat partnerskap skiljer sig före barnet föds eller om den biologiska föräldern dör under eller efter födseln. Då kan barnet tillfälligt bli utan juridisk vårdnadshavare, och barnets rätt att få träffa båda föräldrarna och att få underhållsstöd äventyras.
– Då vårt första barn föddes hade vi redan tagit alla steg tillsammans med fertilitetsbehandlingarna och rådgivningen. Det kändes otroligt kontroversiellt att inte ha juridisk rätt till det nyfödda barnet man efter en lång väntan fick omfamna, säger Rosavaara.
Genom den interna adoptionsprocessen har hon blivit juridisk förälder till de två barn hennes partner fött.
– Socialmyndigheten handhar adoptionen och en adoptionsrådgivare utvärderar den sökandes egenskaper för föräldraskap. Dokumenten skickas via familjen till tingsrätten, där beslutet godkänns eller fälls. Processen kan ta några månader eller längre beroende på hemorten. För att ge barnet ett gemensamt efternamn behövs ett ytterligare domstolsbeslut.
Exakt samma process upprepades med familjens andra barn. De fick upprepa allt de berättat under senaste besök, men den här gången var deras förstfödde så gammal att hen redan förstod en del av diskussionen.
– Jag respekterar det finska adoptionssystemet och myndigheternas arbete, men i vårt fall kändes det helt enkelt som om deras arbetstid gått till spillo. Den utdragna processen kostar samhället och oss som genomgår adoptionen, säger Rosavaara.
Medborgare ryter till
För två somrar sedan demonstrerade flera hundra människor utanför justitieministeriet. Regnbågsfamiljerna krävde att samkönade par skulle uppmärksammas i behandlingen av faderskapslagen. Förändringskraven besvarades inte då, men folkets tryck fick regeringen att förbereda ett lagförslag.
Justitieministeriet arbetade fram moderskapslagen som skulle trygga barnets familjerelationer redan före födseln. Kvinnopar skulle få erkänna föräldraskap under ett rådgivningsbesök likt mannen i ett heteropar numera kan göra. Detta skulle gälla i situationer då graviditeten fått sin början vid fertilitetskliniken med två kvinnors samtycke och då det inte går att fastställa en far.
Under förra regeringsperioden kunde moderskapslagen ha gått vidare till riksdagen, men kristdemokraterna stoppade den.
– Moderskapslagen berör endast få, men alla som tar sig tid att tänka efter förstår att det här är en sak som verkligen har en betydelse i människors liv, säger Fredrika Biström (bilden ovan) som är verksamhetskoordinator för Regnbågsankan rf.
Rosavaara är förargad över att enskilda partier och deras ideologiska ståndpunkter kan påverka frågor som handlar om grundläggande rättigheter. Det är inte heller klokt att ministerierna bereder lagar som sedan överges. Moderskapslagen var i praktiken en färdig lag, och även translagen lades på hyllan.
Enligt jämställdhetsombudsmannen Pirkko Mäkinen uteslöt förra regeringens människorättspolitiska program helt och hållet hbtiq-personer. En del lagförslag bereddes men de blev halvvägs.
– I den nuvarande regeringen har man inte heller engagerat sig för att förbättra sexuella minoriteters och könsminoriteters juridiska ställning. Lyckligt-vis fick vi i varje fall en diskrimineringslag och en delreform av jämställdhetslagen i fjol, säger Mäkinen.
Enligt den förnyade lagen är det inte längre endast ett brott att diskriminera någon på grund av kön, utan också ”på grund av könsidentitet eller -uttryck”. Lagen medför också en skyldighet att förebygga dylik diskriminering.
Långsam förändring
En handfull organisationer, bland dem Amnesty, Förbundet för mänskliga rättigheter, Seta, Regnbågsfamiljerna och Regnbågsankan, startade ett medborgarinitiativ för moderskapslagen som man kunnat skriva under sedan 28.11.2015. Enligt Regnbågsfamiljernas verksamhetsledare Juha Jämsä skulle medborgarinitiativet inte vara möjligt ifall lagen inte beretts av ministeriet.
– Medborgarna har inte samma resurser för lagberedning, vilket syns i att förnyelsen av äktenskapslagen inte blev lika omfattande som man hade tänkt. Om lagen hade behandlats på regeringens initiativ hade ministeriet även kunnat rätta till ojämlikheter som berör regnbågsfamiljer, och då hade man kanske inte ens behövt en skild moderskapslag.
Medborgarinitiativet för en jämlik äktenskapslag samlade över 100 000 underskrifter på en enda dag. Initiativet fick slutligen över 160 000 underskrifter. Presidenten stadfäste lagen i april och den ska träda i kraft nästa vår.
Katriina Rosavaara.
Enligt Rosavaara har framgångsberättelsen en bakomliggande arbetsprocess som pågått i flera årtionden. Därtill hade man redan före initiativet och dess kampanj försökt få riksdagen att behandla lagen. Tahdon 2013-kampanjen hade ändå en effektiv självorganiserad grupp bakom sig.
– Först tänkte man att det här med moderskapslagen kommer att gå lätt i svallvågorna av den jämlika äktenskapslagens succé. Så blev det inte alls, säger Biström.
Det har gått fem månader sedan initiativet för moderskapslagen väcktes, och i skrivande stund har kring 16 900 röster registrerats på nättjänsten kansalaisaloite.fi eller via andra vägar*. I slutet av maj bör minst 50 000 namnunderskrifter ha samlats in för att initiativet ska gå vidare till riksdagens behandling.
Jämsä tror att moderskapslagen fortfarande kan få tillräckligt med underskrifter. Utmaningen är att väcka solidaritet hos människor som inte berörs av frågan. Några stora planer om att dra ut på barrikaderna finns inte, men en slutspurt kommer att ta plats i form av ökad aktivitet på sociala medier samt insamling av underskrifter på olika evenemang.
– Framförallt skulle det vara viktigt att få så mycket synlighet som möjligt i de traditionella medierna. Initiativet har inte fått så stor medieuppmärksamhet som vi hade hoppats på, säger Jämsä.
*[Under de elva dagar som förlöpte mellan att pappersversionen av Ny Tid 5/2016 gick i tryck 2.5 och utkom 13.5 sköt antalet underskrifter i höjden, mycket tack vare en aktiv kampanj under mors dag. I dag har medborgarinitiativet redan samlat kring 50 000 underskrifter. Red. anm.]Enskilda initiativ viktiga
Diskrimineringsombudsmannen Kirsi Pimiä menar ändå att medborgarnas roll är enorm och att de flesta positiva förändringarna i människorättsfrågor har haft sitt ursprung i enskilda människors, folkrörelsers eller föreningars aktioner.
– Om medborgarinitiativet för moderskapslagen inte går igenom nu hoppas jag att man inte ger upp utan söker nya sätt att föra ärendet vidare, säger Pimiä.
Ifall initiativet faller kan det kan hända att man väntar till nästa regeringsperiod, eller så börjar organisationerna och medborgarna driva någon annan hbtiq-fråga, spekulerar Biström. När moderskapslagen väl gått vidare till riksdagens behandling tror hon det är en fördel att det är pappersfråga. Även Rosavaara ser att lagen kommer att förändras förr eller senare. Hon anser att det ändå var viktigt att man gick fram med initiativet nu.
– I slutändan vet i varje fall fler människor vad det handlar om nu. Oberoende av hur det går med initiativet fortsätter arbetet på många fronter som det gjort hittills. N
Text & foto: Lilian Tikkanen
Mer information finns på: seta.fi, sateenkaariperheet.fi, äitiyslaki.fi, kansalaisaloite.fi
Lång kamp om lika rättigheter
Regnbågsfinland har genomgått synliga förändringar under de senaste decennierna. Homosexualitet avkriminaliserades år 1971 och ströks ur sjukdomsklassificeringsregistret 1981. År 1995 förbjöds diskriminering på grund av sexuell läggning. På 2000-talet har regnbågsfolket nått många milstolpar, som lagen om registrerat partnerskap och lagen om fastställande av könstillhörighet för transpersoner.
”Uppmuntran till homosexualitet” var straffbart i Finland från år 1971 till 1999. Lagen påverkade hur homosexualitet framställdes eller förtegs i medierna, konsten och det offentliga samtalet. En del av Regnbågsfinland har alltså suddats ut ur historien. Katriina Rosavaara arbetar med projektet Finland 100 år – i regnbågens färger som strävar till att synliggöra hbtiq-personers berättelser som en del av det självständiga Finlands historia.
Enligt Fredrika Biström vid Regnbågsankan är det bästa sättet att främja förståelse och även lagförändringar i det långa loppet att göra regnbågsfamiljer mer synliga och att vidga människors uppfattning om hurdana familjer det finns. Rosavaara betonar att barn aldrig kan välja sina föräldrar.
– Varför ska regnbågsfamiljernas barn lida extra mycket för att de och deras föräldrar anses vara mindre värda än andra? Vuxna har sätt att klara sig i otäcka situationer, men barn får inte utsättas för sådant.
Hela familjelagen kan inte förnyas i ett slag utan förändringarna måste tas ett steg i taget. Det behövs tålamod och långsiktigt arbete, säger Juha Jämsä vid Regnbågsfamiljerna.
– Lagstiftningen släpar alltid efter. Även om folkopinionen och attityder tar länge att ändra är lagen den sista som reagerar, kompletterar jämställdhetsombudsmannen Pirkko Mäkinen.
Mäkinen berättar att man på senare tid satsat på jämlikhetsarbetet i grundskolorna, bland annat har lärare och personal utbildats enligt de nya kraven för likabehandling. Könets och sexualitetens mångfald ska vara saker man kan diskutera med vem som helst utan stigmatisering.
Lilian Tikkanen
