Årets ideologi 2016

av Elis Karell

Elis Karell.

I något bekymrande kontrast till 2015:s skrattgråtande emoji utsåg Oxford Dictionaries i november ”post-sanning” till årets ord 2016. Valet, som är meningen att karakterisera det förra året, förklaras till stor del med Trump och Brexit, men den cirkus vi kallar politik har utan tvivel spårat ur på andra håll också. I en intervju med The Guardian säger Oxford Dictionaries ordförande Casper Grathwohl att han ”inte skulle bli förvånad om post-sanning blir ett av de ord som definierar vår tid”.

Grathwohl har både rätt och fel. En närmare titt på ordets definition («… relaterar till eller betecknar omständigheter där objektiva fakta påverkar den allmänna opinionen mindre än känslor och personliga uppfattningar») avslöjar, förutom en naiv uppfattning om vad politik överhuvudtaget är, att ordet inte alls beskriver något nytt fenomen, utan snarare allmänna mänskliga villkor. Att beklaga folkets påstådda dumhet är ett av de äldsta klagomålen i politikens historia, bekant redan från antikens Grekland. Att se ideologiska skillnader som olika versioner av sanningen, mer och mindre ”rätta”, avslöjar inget annat än den egna partiskheten. Och det är just hur ideologiskt årets ord är som är mest påfallande.

”Post-sanning” är lätet som en framtidslös nyliberalism utstöter då högerpopulismen trampar på dess fötter. Genom att lyfta objektiva fakta – statistik, siffror – över ideologisk substans förminskar den politik till förvaltning, och antyder att den nyliberala kapitalismen, vars egna misslyckanden ignoreras, representerar sanningens ljus, och att allt som utmanar det måste bygga på lögner och dumhet – en farlig attityd oberoende av vilken ideologi man står för.

Att högerpopulistisk politik varit så framgångsrik, trots sina uppenbara lögner, beror inte uteslutande på folkets dumhet, utan på att den erbjuder en berättelse som ingjuter hopp i de människor vars dystra vardag sträcker sig in i en utsiktslös oändlighet. Förändringen Obama talade om, som visserligen till stora delar förblev på retorisk nivå, motiverade miljontals väljare, många samma som nu röstade på Trump. Att den starka efterfrågan på alternativ till åtstramningarnas och osäkerhetens realism nu främst verkar ha förkroppsligats i hat och bakåtsträvande, har gett upphov till en oförtjänt arrogans bland representanter för den nyliberala kapitalismens status quo – Hillary Clinton och Remain-kampanjen är utmärkta exempel på detta – som inte kunnat ge dessa väljare en enda orsak att rösta på dem förutom att de INTE är högerpopulister. Clintons svar till Trump, ”America is already great”, talar klarspråk om att liberalers förhållande till sanningen också är, minst sagt, problematiskt.

Å andra sidan kan Grathwohl ha delvis rätt då han noterar att det är något unikt och oroväckande på gång. Individualismen som kännetecknar vår tid har, på gott och ont, gjort sanningsskapandet mer demokratiskt. I kampen om språk, åskådningar och hegemonier – modern parlamentarisk politik, med andra ord – har traditionella institutioner förlorat stora delar av sin auktoritet. För dem som identifierar sig med den historiska eliten är detta ju beklagligt, men för oss övriga finns det inget behov av sådan förvrängd nostalgi. Jag skulle gissa att de flesta som klagar på dagens «post-sanning» inte drömmer om att återgå till tider av auktoritära kungars gudomliga rätt.

Då högerpopulister framgångsrikt har lyckats vädja till den affekt miljoner människor upplever räcker det inte, som det ofta ser ut bland icke-högerpopulister, att konstatera att man har den objektivt bättre modellen för hur samhället ska se ut, och att folket som inte förstår sig på den är enfaldiga. Ju grövre lögner och värre rasistiska utspel folket är redo att svälja i hopp om förändring, desto tydligare blir det hur stark dess önskan om förändring är. Det tyder på missnöje, inte övergiven sanning. Affekter spelar en betydande roll i politik, och det skulle vara viktigt för politiska aktörer utanför högerpopulismen att inse detta.

Elis Karell
studerar journalistik på Soc&kom

Foto: CC/Mattia Notari

1 kommentar

Ernst Mecke 18 februari, 2017 - 22:14

I do not think that Casper Grathwohl was really meaning to say that the neoliberal view were ”the truth”, but rather think that the ”post-sanning” phenomenon could be more helpfully described in terms of general psychology. About, in this way:

There are a number of ways of opinion making, among them ”rat think” (i.e. opinion making on the basis of self-experienced – by that, well-established – observations, and deductions from them; also science works that way) and ”monkey think” (i.e. opinion making on the basis of hearsay in the widest sense, including hearsay which is supposed to come from unquestioned authority). Of these two, monkey think has recently increased its influence explosively with the help of a number of factors: (a) the social media which make it possible to spread in very short time unlimited amounts of nonsense of whatever (also religious) type; (b) the seeming decision of the mainstream media that good relations to those in power are more important than any truth (which, e.g., made the media defend – even fiercely so – an official version of the events of 9/11 which is simply incompatible with even that bit of physics which most of us learn at school; (c) the stress on ”political correctness”, which allows anybody to demand that inconvenient facts be avoided without any reasoning about the matter; (d) the unhindered introduction of more and more demagogy into the public discussion; further reasons of course not excluded … . Altogether, we live in a situation where monkey think is simply steamrolling over most ”deviant” opinions (from there the term ”post-truth era”). But this does not mean that rat think were dead. It just would need better possibilities to spread (a job for, e.g., journalists, teachers and politicians) – I even tried myself to help the situation a bit by initiating a group about political psychology (see Facebook group ”Political Psychology – julkinen ryhmä”) to which new members would still be warmly welcome … .

Reply

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.