En gemensam angelägenhet

av Ylva Larsdotter

Höstens viktigaste text är en av svenska statens offentliga utredningar. Det kan låta knastertorrt och urtråkigt att tillbringa höstkvällarna tillsammans med Jämställdhetskommissionens rapport En gemensam angelägenhet (SOU 2020: 46). Det är faktiskt en riktig bladvändare och mumma för oss med hjärtat till vänster. Tillsammans med nio andra kamrater i Vänsterpartiet Uppsala läser och diskuterar vi innehållet kapitel för kapitel, går igenom graf efter graf, jämför tabeller och statistik.

Utgångspunkten för denna tusensidiga lunta är att utifrån gedigen forskning beskriva läget uti monarkin Sverige i detta nu, nådens år 2020. Hur kommer det sig att Sverige från att ha varit ett av världens mest jämlika länder idag har OECD-ländernas snabbast växande klyftor på i princip alla områden? Hur kommer det sig att självbilden här fortfarande är att Sverige är ett rättvist, jämställt, välkomnande land, när den rådande politiken och det offentliga samtalet snarare visar motsatsen? Klyftorna ökar och nu gör coronakrisen sitt. 19 procent av svenskarna riskerar fattigdom eller social utestängning enligt EU:s statistik. Sverige hör dessutom till ett av de få länder där fattigdomen ökar. Bakom denna siffra finns ensamstående mammor som just blivit vräkta eller unga människor som aldrig får ett jobb på grund av hudfärg, efternamn, kön, religion. Så läs och begrunda denna siffra nästa gång Sverige hyllas i namn av jämlikhet.

Rapporten tar verkligen ett samlat grepp på vår samtid, från vaggan till graven och allt däremellan. Ja, till och med före vaggan och efter graven. Egentligen inga rafflande nyheter för en vänsterpartist. Det här är ju vår politik och det vi säger och gör år efter år. Här är alla våra skarpa förslag samlade. Att det tidiga livet spelar stor roll för hur vi formas och utvecklas, hur våra föräldrar har det, vikten av jämlik utbildning, vård, boende, yrkesliv och hälsa. Att ett samhälle med stora klyftor kostar mer – på alla plan – än ett jämlikt samhälle.

Rapporten slår hål på liberala föreställningar och myter. Som när det gäller arbetslivet. Sveriges (och för den delen Finlands) åldrande befolkning med allt färre yrkesarbetande som ska sörja för allt fler kräver en ökad arbetskraftsinvandring och ökad invandring överlag. Den strukturella rasismen är en viktig orsak till att rasifierade och utrikesfödda är arbetslösa. Det stämmer till exempel inte att det så kallade RUT-avdraget i Sverige skapar fler jobb åt utrikesfödda kvinnor. Bara för att nämna några exempel.

Det går att säga att nu får det vara nog. Här får vi förslag till och verktyg för att skapa ett jämlikare samhälle. Hur barns skolgång ska bli mer rättvis (skippa friskolorna). Hur bostäder ska bli tillgängliga för alla (bygg billigare hyresrätter) och hur trygghetssystem ska återgå till att vara just trygghetssystem (och inte varor på en marknad). Det är egentligen inte så svårt. Höj skatten! Omfördela resurserna! Stoppa utförsäljningar! Förbjud vinster i välfärden! Som det står i Sveriges grundlag:  ”Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.”  Det är med andra ord en gemensam angelägenhet.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.