GameStop och myten om Robinhood

av Mikael Brunila

Robin Hood var folkets enda hopp. Han stal från de rika och gav åt de fattiga.” Så börjar den svenska versionen av den tecknade filmen Robin Hood (Disney, 1973). I slutet av januari i år var Robin Hood igen aktuell, fast denna gång stavad Robinhood, i egenskap av en uppstickare bland mäklarföretag. Ja, för Robinhood heter företaget som banade vägen för den typ av amatörinvesteringar på börsen som låg bakom den fantastiska uppslutningen bakom aktierna för företagen ­GameStop och AMC, bland många andra.

Robinhood grundades 2012 av Vladimir ­Tenev och Baiju Bhatt, två före detta Stanford-studerande. Grundarna hade jobbat inom finansvärlden i New York och menar att de insåg att ”de var en del av problemet”, kanske delvis på grund av Occupy Wall Street-protesterna som ägde rum i finanskvarteret på Manhattan 2011. Verksamheten startade på allvar 2015, med parollen att ”demokratisera finans för alla”.

I viss utsträckning har Robinhood uppfyllt sina högtravande löften. Företaget introducerade en helt ny affärsmodell, som tillät vem som helst att ladda ner en mobilapp med ett lättanvändbart och klatschigt användargränssnitt. Tidigare behövde investerare tusentals dollar för att ge sig in på aktiemarknaden och varje köp kostade mellan tio och femton dollar i mäklaravgifter. Robinhood gjorde köpen gratis och snart kände sig andra mäklarföretag tvungna att följa exemplet. I den mån skakade Robinhood verkligen om vissa grundläggande spelregler på finansmarknaden. Att investera var plötsligt lika enkelt som att spela ett mobilspel.

Robin Hood och Lille-John springer genom skogen, känner inga bojor, lever efter egen lag. Tänker bara på sitt fria liv och hur man klarar sig”, nynnar berättaren i Disneys film. I en intressant intervju beskriver Jaime Rogozinski, grundare för r/wallstreetbets – alltså Reddit-tråden där vågen av GameStop-köp först koordinerades – generationsskillnaden mellan olika aktieinvesterare. Medan en tidigare generation av ­”boomers” tittade på företagens fundament, analyserade standardavvikelser och investerade därefter, har en ny generation intagit en fullständigt anarkisk hållning.

”Folk bryr sig inte längre om hur aktiepriserna rör sig eller de bakomliggande mekanismerna, de tycker bara det är kul. De har sjukt roligt och ibland tjänar de pengar”, säger Rogozinski. Allt är ”lulz”, liksom för den tidiga piratrörelsen. Plötsligt har vanliga konsumenter fått ett visst marknadsinflytande genom ”meme­aktier” som GameStop. Onekligen känns det djupt tillfredsställande när mängder av vanliga människor avslöjar aktiemarknadernas absurda hyperverklighet och bristen på fundament bakom aktiernas upp- och nersving. Varför skulle massmobilisering genom memer vara en illegitim metod för krig på en marknad som ändå mest styrs av nycker och spekulation från hemlighetsfulla storföretag?

Men samtidigt som företaget Robinhood öppnade dörrarna för amatörinvesterare, så måste verksamheten kamma hem vinst enligt de påbud som lyder för alla startup-företag, speciellt de har uppbackning från riskkapital. I det syftet får Robinhood stora intäkter genom så kallade betalningar på orderflödet (payment for order flow). Vad innebär det? Jo, då någon köper aktier i låt oss säga GameStop på Robinhood, går inte företaget direkt till börsen för att köpa dem. Istället går man via en mellanhand, en så kallad likviditetsgarant (market maker), som köper aktierna för att sedan sälja dem till Robinhood.

Likviditetsgaranten gör vinst på skillnaden mellan dessa köp och får därtill värdefulla data på hurdana köp som är att vänta, som de sedan kan använda för blixtsnabba köp genom så kallad högfrekvenshandel. Därför är det likviditetsgaranterna som betalar Robinhood och andra appar för att erbjuda dem sin tjänst, inte tvärtom.

”Wall Street älskar data”, som det föredetta Wall Street-proffset Alexis Goldstein skriver i en läsvärd sammanfattning om Robinhood. ”Om du inte betalar för det, är du själv produkten.” Varningen som länge upprepats ifråga om sociala medier gäller i viss mån också för Robinhood. Robinhoods främsta likviditetsgarant är Citadel Securities, ett dotterföretag till Citadel LLC som i sin tur är en jätteaktör inom finansvärlden. När köpen av GameStop i slutet av januari hotade sänka värdepappersfonden Melvin Capital, var det Citadel LLC som gick i godo för fonden. Och när Robinhood utan förvarning hindrade all handel i GameStop den 28  januari, menade en del att det var Citadel som tvingade företaget att dra i nödbromsen.

Riktigt så var det väl inte: istället fick företaget ett ultimatum av sitt clearinghus, en annan typ av mellanhand som säkerställer att både köparen och säljaren kan slutföra transaktionen. Både likviditetsgaranter och clearinghus är den typ av osynlig infrastruktur som förutom att garantera en viss stabilitet på finansmarknaden också gör det mycket tvivelaktigt ifall dessa institutioner verkligen kan ”demokratiseras”.

“Vet du en sak Robin, du tar för många risker”, klagar Lille-John i filmen. Men till skillnad från Robin Hood, verkar Robinhood när det kommer till kritan föra över alla risker på sina kunder: gerillastyrkan av amatörinvesterare som för ett mycket asymmetriskt krig mot de stora institutionerna på Wall Street. Något beundrandsvärt och hoppingivande ligger det i denna sammanslutning trots allt. Det de redan åstadkommit är att skaka tron på en hel rad institutioner som inte borde ha haft något förtroende från första början.

1 kommentar

Profilbild
Glad F. 23 februari, 2021 - 18:37

“Robin Hood stal från de rika”. Egentligen återbördade han till folket orättmätigt uppburna skatter. Snarare en libertariansk frihetskämpe än en tjuv med samvete.

Reply

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.