Finländarna litar på medier mer än tidigare. Detta framgår av en färsk undersökning utförd av Näringslivets delegation EVA. Sex av tio anser att de får en mångsidig och sanningsenlig bild av världshändelserna genom finländska medier, vilket är klart högre än på 1980- och 1990-talet. Mest pålitliga är Yle (76 procent), STT (69 procent), MTV (65 procent) och Helsingin Sanomat (61 procent).
Tilliten till Yle är ändå låg hos en relativt stor del av befolkningen, särskilt bland dem som röstar högerkonservativt, vilket också tidigare undersökningar har visat. Enligt EVA:s undersökning anses Yle betona ett vänsterperspektiv i sina nyheter mest av alla stora medier – hela 40 procent anser att Yle lutar mot vänster. Framför allt Sannfinländarnas (78 procent) och Samlingspartiets väljare (61 procent) är av den åsikten.
Samtidigt anser väldig få att Yle lutar mot höger – endast 13 procent av Vänsterförbundets väljare och 5 procent av alla respondenter. Också bland de rödgröna partiernas väljare anser flera att Yle lutar mot vänster än höger – 18 procent av Vänsterförbundets väljare, 16 procent av De Grönas väljare och 11 procent av Socialdemokraternas väljare.
I och med att partiernas väljarstöd i dagsläget är starkt könsbundet kan skillnaden i hur Yles politiska vinkling bedöms också ses i hur stor andel av män (54 procent) och kvinnor (26 procent) som anser att Yle lutar mot vänster.
På sociala medier delades undersökningen av flera sannfinländare som ett tydligt bevis på Yles vänstervridning. En betydligt högre andel av befolkningen anser att Yle lutar mot vänster än höger medan endast vänsterpartiernas väljare bedömer Yle som någorlunda politiskt neutral – det måste väl bekräfta att Yle verkligen är partisk? Om man litar på folkets förmåga att bedöma politisk vinkling i medieinnehåll är tolkningen rimlig. Men hur uppfattas egentligen begreppet “vänster”?
Någon entydig definition av den politiska vänstern finns inte och genom historien har begreppet haft flera olika betydelser. Själv skulle jag väldigt förenklat tänka att vänstern omfattar politiska rörelser som grundar sin samhällsanalys på en olöslig konflikt mellan arbete och kapital som bör åtgärdas genom att avskaffa eller begränsa kapitalismen. En sådan definition skulle inkludera alla partier som traditionellt anses hör till vänstern, från kommunister till socialdemokrater, och naturligtvis utesluta Yle.
Det är ändå klart att begreppet “vänster” i dag används i en mycket bredare bemärkelse. Exempelvis anser sig 66 procent av De Grönas väljare vara vänster, enligt en undersökning utförd av Stiftelsen för kommunal utveckling (KAKS). Få skulle associera De Gröna med kritik av kapitalismen och marknadsekonomin.
Stora delar av befolkningen uppfattar sannolikt “vänster” främst som en samling socialliberala värderingar, vilket speglar en allmän avpolitisering eller postpolitisering av den nyliberala marknadsekonomin. Inflytandet från USA och de så kallade kulturkrigen som dominerar amerikansk politik är tydligt. De mest synliga politiska tvisterna mellan “vänstern” och “högern” handlar inte om ekonomi och arbete, utan om HBTQ-frågor, invandring och klimatet.
Yle behöver alltså inte sprida marxistisk kapitalismkritik för att uppfattas som vänster. Det räcker med att ge synlighet till olika minoriteter eller neutralt rapportera om något ämne som kan uppfattas som woke för att få stämpeln. Det är lätt att hitta otaliga exempel på detta på sociala medier.
Några vattentäta bevis på Yles påstådda vänstervridning går det knappast att uppbåda. Få medier är lika försiktiga som Yle med att inte ens av misstag uttrycka något som kan uppfattas som partipolitiskt. Däremot hör det till Yles lagstadgade public service-uppdrag att producera innehåll som riktar sig till alla finländare och genom sitt innehåll främja bland annat tolerans, jämlikhet, jämställdhet och kulturell mångfald. Utan tvekan är redan detta ”vänster” enligt många.
På det stora hela är tilliten till Yle fortfarande hög. Och medan det är oroväckande att 40 procent anser att Yle lutar mot vänster anser klart färre, endast 16 procent, att Yles nyheter inte ger en sanningsenlig bild. Snarare än att säga något om Yles politiska vinkling tyder resultaten på att ”vänster” är ett väldigt diffust begrepp för både anhängare och motståndare.
Huvudnyheten borde i stället vara att en betydande del av befolkningen verkar leva i en fullständigt alternativ medieverklighet. Över hälften av Sannfinländarnas väljare anser att Yles nyheter inte ger en sanningsenlig bild medan endast en tredjedel tycker motsatsen. Undersökningens resultat är i linje med tidigare forskning som har visat att högerkonservativ ideologi hänger ihop med lägre tillit till traditionella medier och högre användning av alternativa nyhetskällor, på senare tid särskilt podcasts och Youtube-kanaler.
Det är inte överraskande att Sannfinländarna konstant attackerar Yle. Ju mer Yle uppfattas som politisk, desto mera nära till hands är ytterligare nedskärningar i Yles finansiering och begränsningar av Yles mandat. Att 40 procent anser att Yle lutar mot vänster tyder på att Sannfinländarnas anti-Yle-kampanj har goda förutsättningar att fortsätta vara framgångsrik.
Foto: Wikimedia Commons
