I juni publicerade Reuters Institute sin årliga Digital News Report. Rapporten innehåller en del tankeväckande siffror utöver den vanliga framgångssagan om de nordiska ländernas höga nyhetskonsumtion och starka public service.
Finländare litar mest på nyheter av de 46 länder som inkluderas i rapporten. 69 procent svarade att de litar på nyheter i allmänhet, 75 procent litar på nyheter de själva konsumerar.
Av de finska medierna klarar sig Yle bäst, med 84 procent av befolkningens förtroende och den största publiken. Public service tar också förstaplats i resten av Norden, vilket inte är så överraskande med tanke på den långa historia och starka position public service har i länderna.
Vissa demografiska faktorer påverkar förtroendet mera än andra, både för Yle och för nyheter i allmänhet. Högt utbildade litar på Yle mera än lågt utbildade (90 vs. 78 procent), kvinnor mera än män (88 vs. 81 procent), höginkomsttagare mera än låginkomsttagare (89 vs. 81 procent).
Politisk position har den största inverkan på förtroendet för Yle, vilket är intressant med tanke på public service-ideal som universalism och oberoende. 91 procent av de som identifierar som vänster litar på Yle, medan bara 75 procent av de som identifierar som höger gör det. De som identifierar som center eller inte vet ligger någonstans emellan.
Det som gör skillnaden på 16 procentenheter ännu mera märkvärdig är att ingen annan av de stora nationella nyhetsmedierna (MTV Uutiset, Helsingin Sanomat, kvällstidningarna) har en lika stor skillnad i förtroende mellan höger och vänster. HS kommer närmast med 8 procentenheter mellan vänster och höger, för resten är skillnaden bara två eller tre.
Hos alla kommersiella konkurrenter är förtroendet högst bland centerpubliken och högre hos vänstern än högern, vilket i sig är aningen överraskande med tanke på HS och kvällstidningarnas rätt så tydliga högerprofilering.
För jämförelse är höger-vänster-skillnaden i förtroendet för nyheter i allmänhet bara 4 procentenheter. 70 procent av vänsterpubliken litar på nyheter i allmänhet, 66 procent av högern.
Situationen är likadan i Sverige och Norge. Skillnaderna är lite mera dynamiska än i Finland, men också i våra västra grannländer är förtroendet för public service mera polariserat (faktiskt mera så än i Finland) än förtroendet för något av de andra stora nationella nyhetsmedierna. Ett undantag är Danmark, där både de stora dags- och kvällstidningarna polariserar publikens förtroende mera än DR.
Kan man då säga att Yle är politiskt polariserande? Inte egentligen, åtminstone gällande konsumtionen. Polariseringen av olika mediers publik kan mätas genom att jämföra höger-vänster-förhållandet bland befolkningen med samma förhållande bland publiken. Beräkningsmetoden som Reuters Institute använder är lite komplicerad, men i korthet kan det konstateras att alla stora finska nyhetsmedier har extremt låg publikpolarisering. Skillnaderna mellan mediepublikernas och befolkningens höger-vänster-förhållanden är nästan obefintliga.
De finska medierna skiljer sig alltså från exempelvis Fox News eller The Guardian, som inte bara har tydlig höger-vänster-polarisering i förtroendet utan också i konsumtionen. I själva verket är det finska medielandskapet rätt så unikt i och med att det inte existerar något större nyhetsmedium med klart höger- eller vänsterbetonad publik.
Att bara 75 procent av högerpubliken litar på Yle är inte heller helt så dåligt som det kanske låter, eftersom de litar ännu mindre på de andra stora nyhetsmedierna. Lite över 70 procent av högerpubliken litar på MTV och HS, lite under 60 på kvällstidningarna.
I internationell jämförelse är 75 procent till och med rätt så högt. Exempelvis litar 55 procent av Storbritanniens befolkning på BBC, vilket gör BBC till landets mest betrodda nyhetskälla. Men också BBC:s förtroende är betydligt lägre hos högern än resten av publiken.
Man kan fråga sig varför högerpublikers förtroende för public service så konsekvent är lägre. En allmän allergi mot allt som har med staten och skattepengar att göra spelar sannolikt någon roll. Högermissnöjet med Yle påverkar trots allt inte konsumtionen, alltså handlar det kanske om något annat än utbud och journalistisk kvalitet.
Högerpopulistisk retorik lär vara en till orsak. Bara 61 procent av de som identifierar sig som väldigt höger litar på Yle. Enligt flera andra undersökningar har högerpopulistiska partiers väljare oftast lågt förtroende för institutioner i allmänhet, särskilt medier och beslutsfattande.
Förtroende för medier är naturligtvis inget egenvärde – som mediekonsument är det viktigt att upprätthålla en kritisk läskunskap och förstå sig på mediernas makt och intressen i samhället. Bristande förtroende handlar oftast inte om att nyheterna skulle upplevas innehålla felaktig information, utan att de upplevs vara ensidiga och avlägsna från ens eget liv. Det är inte orimligt att fråga sig huruvida Yles nyheter speglar ens egna erfarenheter av världen.
För medierna är publikens förtroende ett levnadsvillkor. Polariseringen av förtroendet orsakar problem särskilt för public service, som till skillnad från kommersiella medier inte fritt kan välja vilken del av publiken de riktar sig åt. Frågan om hur public service kan svara på högerpopulistisk förtroendebrist är därför svår. Att börja bejaka en högerpopulistisk världsbild i sina nyheter skulle vara ett misstag. Att kategoriskt inte lita på Yle framstår ändå som någon grad av verklighetsfrånvändhet.
De traditionellt starka nordiska public service-medierna får redan i dagens läge utstå hård påtryckning från de kommersiella konkurrenterna. Om förtroendet blir ännu mera polariserat lär politiska påtryckningar också öka. Då växer risken för mera reglering, begränsningar och nedskärningar.
