Budgetförhandlingarna i Finland är i full gång inom regeringen och på bordet ligger ytterligare nedskärningar, många av vilka är impopulära bland folket. Samtidigt har det uppstått flera debatter kring invanding, med rasistiska förtecken. Först var det diskussionen om ett förbud av burka och niqab i skolorna, sedan finansminister Riikka Purras (Sannf) värdelösa budgetförslag som innehöll ett totalt avskaffande av kvotflyktingssystemet, och nu senast Sannfinländarnas viceordförande Teemu Keskisarjas rasistiska uttananden om invandrare i tv-programmet A-studio på Yle. Keskisarja upprepade den i högerextrema kretsar populära konspirationsteorin om befolkningsutbyte och radade upp ett antal påståenden om invandrare som helt saknar grund i verkligheten, samt kallade invandrare för “nykomlingar av låg kvalitet”.
Dessa utspel kommer inte bara i samband med budgetförhandlingarna, utan också samtidigt som ett flertal rapporter publicerats som visar att regeringens politik inte bara misslyckats med sitt uttalade syfte – att minska på statsskulden – utan också har katastrofala följder för sysselsättningen, driver allt fler människor in i fattigdom och i förflyttar pengar från de fattiga till de rika.
Det är ingen slump att Sannfinländarna väljer att rulla ut sin torped Teemu Keskisarja just nu. Trots att det har talats om att Keskisarja valdes till viceordförande med proteströster av medlemmar som anser att partiet under Riikka Purra misslyckats med att driva väljarnas sak, agerar Keskisarja helt enligt partiledningens playbook.
Invandringsfientligheten, rasismen och de konservativa värderingarna är i dagens läge det som håller ihop Sannfinländarna, och det som framställer partiet som väsensskilt från Samlingspartiet, vars ekonomiska politik Sannfinländarna anammat med hull och hår sedan Purra tillträdde som partiordförande. Det är viktigt för Sannfinländarna att med jämna mellanrum påminna sina väljare att partiet inte bara är en nedskärningsmaskin utan fortfarande med vigör försöker göra Finland vitt, heterosexuellt och könsbinärt.
Än viktigare: rasistiska och hbtqi+-fientliga utspel får uppmärksamhet i medier, både traditionella och sociala, och riktar bort uppmärksamheten från regeringens och partiets förda politik. Det var till exempel ingen slump att en diskussion om hur många biologiska kön det existerar blossade upp inför kommunalvalet. Diskussionen lyftes upp av högerpopulistiska krafter i syfte att boosta den sannfinländska retoriken inför valet, avleda uppmärksamheten från ekonomiska och sociala frågor och dessutom försöka slå en kil mellan olika kandidater också inom vänstern. Vissa kandidater inom den finländska vänstern nappade på betet och gick rakt i högerpopulisternas fälla. Att vissa av de samma personer igen föll i samma fälla vad gäller burkadiskussionen bara visar hur effektiv Sannfinländarnas strategi är.
Samma mönster upprepar sig gång efter gång och strategins huvudsakliga syfte är att stjäla syret från diskussionerna om regeringens socialpolitik, arbetsmarknadspolitik och ekonomiska politik. Sannfinländarna vill gärna få oss att glömma att vi är fattigare, mindre sysselsatta, sjukare och mer deprimerade på grund av den nuvarande regeringen.
Det vi borde diskutera är varför vår regering envist fortsätter driva en politik som försämrar den finländska ekonomin och fortsätter använda sig av sanktioner och straff för fattiga och arbetslösa som inte fungerar. Nedskärningarna i bostadsbidrag och socialskydd har inte förbättrat ekonomin, de har gjort folk hemlösa. Slopandet av arbetslöshetsersättningens skyddsdel har inte föst in fler i heltidsanställningar, utan skapat fler arbetslösa. Sanktioner och nedskärningar för arbetslösa (som kravet att söka fyra jobb i månaden och gradvisa nedskärningar i arbetslöshetsunderstöd) har inte ökat sysselsättningen, utan gjort att fler personer fallit under fattigdomsgränsen. Sjuka och arbetsoförmögna har inte tid och energi att fokusera på rehabilitering, eftersom de ständigt är tvungna att kämpa med byråkrati för att få sina stöd utbetalade. Höjningen av den statliga subventioneringen av privat hälsovård har inte gjort att fler personer sökt sig till privata läkare, utan att de som redan tidigare använde privata läkartjänster (läs: de som redan tidigare hade råd att göra det) nu kanaliserar ännu mer pengar till de privata vårdjättarna ur statens kassa. Kronan på verket är regeringens förslag till sänkt marginalskatt, som i praktiken endast gynnar landets höginkomsttagare.
Regeringen vill inte att vi diskuterar det ovanstående. Därför får Purra och Keskisarja hållas. Samlingspartiet och SFP säger att Keskisarjas utspel kräver “allvarliga interna diskussioner”. Påminner inte det här mest om Timo Soinis berömda “borstningar” av rasister som släppte ur sig grodor i offentligheten? Lika lite som Soinis borstande hade några konkreta följder kommer dessa “allvarliga diskussioner” att förändra någonting. Sannfinländarna vet att de sitter med all trumf på handen: de “moderata” högerpartierna har för länge sedan visat att de inte kommer att sparka ut Sannfinländarna ur regeringen, oberoende av vad de hittar på. Rasismen kommer inte spräcka den här regeringen – tvärtom använder regeringen den som en avledningsmetod för att vi ska glömma att protestera mot den ekonomiska högerpolitiken.
