Den finlandssvenska träffpunkten Baltic Jazz i Dalsbruk firar sitt 30-årsjubileum med ett program som är manna för själen för inbitna tradjazzentusiaster, men som för andra kan kännas lite för mycket som en upprepning av tidigare års utbud. Svenska Carling Family, med kopplingar både till nynazism och invandringsfientlighet, kunde kanske ha lämnats utanför jubileumsfirandet, menar Ny Tids utsände.
– Jag tror nog att det är stämningen på festivalen som har gjort att den överlevt i 30 år.
Det säger Sanna Järf, som är ordförande för Intresseföreningen för jazzmusik i Dalsbruk, organisationen bakom Baltic Jazz. Festivalen stampade igång med en gratiskonsert på den berömda jazzgatan i Dalsbruk under fredagens tidiga eftermiddag. Maarian VPK:n soittokunta, som stod för musiken, noterade att under deras 10-åriga historia som öppningsorkester för Baltic Jazz, har de aldrig någonsin spelat för en så stor publik som 2017. Otvivelaktigt fick de lite draghjälp av det varma vädret, som efter en rätt så ruskig sommar påpassligt infunnit sig till evenemanget.
Vädret är naturligtvis alltid en faktor då det gäller publiktillströmningen, och förstås artistutbudet, men Sanna Järf menar att det framför allt är den gemytliga och familjära stämningen på Baltic Jazz som lockar både publik och artister till den lilla bruksorten i Åbolands skärgård år efter år. Många artister uttrycker vid ankomsten till varje festival hur glada de är att vara tillbaka.
Detta är förstås både en styrka och en svaghet. På senare år har det också framförts viss kritik mot den konstnärliga ledaren Antti Sarpilas programhelheter. Och otvivelaktigt är det så att bulken av programmet har sett rätt likadant ut nu under de senaste tio-femton åren – om inte de senaste 30 åren. Marian Petrescus trio är fantastisk, Antti Sarpila är en bandledare och klarinettist i världsklass, mångbegåvningen Ulf Johansson Werre är svårslagen, Pentti Lasanen, Mikko och Johanna Iivanainen, Hans Backenroth, Andreas Pettersson och Keith Hall går inte heller av för hackor.
Men har man sett dem på Baltic Jazz sisådär tio-femton-kanske-tjugo gånger tidigare, känns det som om man hellre skulle se något lite nytt och överraskande – om man nu inte är en riktigt fanatisk anhängare av swing och dixieland. En ”slölyssnare” av jazz som denna artikelskribent orkar inte riktigt hoppa jämfota av iver då programmet utlovar festivalens n:te tributkonsert till Louis Armstrong eller Benny Goodman. Och de riktigt stora fansen av traditionell jazz från genrens guldålder är tyvärr också en generation som långsamt men säkert blir allt glesare i leden, vilket de senaste åren synts i festivalens biljettintäkter. Detta är något som man inom organisationen också är medveten om.
– Ett alternativ för framtiden är att göra Baltic Jazz till en mindre och intimare festival, men å andra sidan har ”baltiken” varit en tillställning som också livat upp Dalsbruk, och ortsborna vill gärna ha kvar den klassiska jazzgatan, och de vill att festivalen ska synas i gatubilden. Och gör man den till en festival som endast bjuder på små, intima cafékonserter och dylikt, så försvinner den biten, säger Järf.
Ett annat alternativ skulle naturligtvis vara att ändra musikprofilen, men då skulle festivalen förlora sin särprägel som en av de få festivaler i Finland som fortfarande bjuder på riktigt klassisk tradjazz, något som Sarpila utgående från intervjun i HBL på torsdagen uppenbarligen inte entusiastisk över.
Men utgående från uppslutningen på fredagens konsert på jazzgatan, lever Baltic Jazz åtminstone ännu i år gott på sitt beprövade koncept.
Stark lokal förankring
Och vissa specialiteter bjuds också på under detta 30-årsjubileum. Bland annat har festivalen beställt ett specialprogram av vibrafonisten Panu Savolainen, vilket Järf gärna lyfter fram.
– Man brukar tala om beställningsverk, men det här är kanske snarare ett beställningsarrangemang, som består av finländska klassiker och Savolainens egna kompositioner, som han har specialarrangerat för oss.
Savolainen framför specialprogrammet på lördagens jubileumskonsert i Dalsbruks park tillsammans med den finländska jazzens superstjärna, saxofonisten Timo Lassy.
En glädjande aspekt av årets festival är att det lokala kunnandet lyfts fram. På fredag kväll hålls i gamla mekaniska verkstan konserten Baltic Goes Local, med hela tre lokala grupper, och de färgerna syns också i flertalet andra sammanhang. För de yngsta bjuds som vanligt på en barnkonsert, denna gång med veteranerna Sås & Kopp, och de lite äldre torde dras till humorgruppen KAJ, som på senare år gjort succé på festivalen. Söndagens ”Jatkot” har också lokal prägel med rockbanden Atomic Annie, Piia Kolima & Kozmic Company, samt Pargas rockstjärnor TrrTrrTrr, som också uppträder för n:te gången på Baltic Jazz – fast de har väl en liten bit kvar tills de kommer upp i samma siffror som Kim & Janne Engblom eller Allan & the Astronauts.
Flyktingkritiker med nynazistkopplingar
På öppningskonserten på jazzgatan består en ansenlig del av publiken av de syriska flyktingar som under de två senaste åren anlänt till Dalsbruk, och som säkert gläds av att kunna ta del av festivalens gratisutbud. För en by som så öppenhjärtat tagit emot flyktingar, känns det en aning nedslående att en av huvudartisterna på jubileumsfestivalen är svenska Carling Family. Musikaliskt är gruppen fenomenal, men efter ett par års bejublade uppträdanden på Baltic Jazz uppdagades familjeorkesterns patriark Hans Carlings kopplingar till nynazistiska rörelser, varefter gruppen i flera år inte bjudits tillbaka till festivalen. År 2015 skapade bröderna och bandmedlemmarna Ulf och Max Carling uppståndelse genom protester mot ett asylboende, och störde också ett bygdeföreningsmöte som skulle ta ställning för boendet genom att provocerande spela klarinett under mötets gång. Höganäs kommunalråd Peter Kovacs sade efter incidenten till SVT att han under sina ”13 år som kommunstyrelsens ordförande aldrig träffat personer med så främlingsfientliga åsikter”. Flera konsertarrangörer avbokade sina spelningar med Carling Family efter incidenten.
Sanna Järf säger att frågan om familjen Carlings medverkan på Baltic Jazz har diskuterats i festivalens styrelse.
– Först av allt vill jag säga att Baltic Jazz på inga sätt omfattar de värderingar som vissa av gruppens medlemmar har gett uttryck för. Och för det andra gäller det inte hela familjen.
Frågan om en eventuell avbokning av orkestern togs upp också av Baltic Jazz arrangörer då de blev medvetna om händelserna för två år sedan. Men enligt Järf resonerade man som så, att det inte skulle vara rättvist att avboka Carlings för politiska åsikter som vissa av orkesterns medlemmar står för, då inte heller andra orkestrars politiska ställningstaganden bakgrundskollas då de bokas.
– Vi har bokat orkestern för musikens skull, och att vi har bokat dem betyder alltså inte att vi delar de här värderingarna som det har kommit fram att förekommer inom gruppen.
Men vill man inte betala 40 euro för att se Carlings på jubileumskonserten i Verkstan på lördagen, så finns det som sagt ett digert utbud av både tradjazz och annan musik att spisa på festivalen, som detta år ju verkligen ser ut att gynnas av vädermakterna.
Text & foto: Janne Wass
