Fullt ös både på scen och från ovan på årets Pori Jazz

2,K

• Dela
• Dela

Årets Pori Jazz hade minst sagt otur med vädret, men publiken dök ändå upp med färgglada regnrockar och gott humör. Finlands äldsta jazzfestival levererar årligen musik av hög kvalitet och i år var det kvinnorna som stal showen.

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder, tyckte publiken på årets Pori Jazz. 200 000 besökare på nio dagar blev saldot, uppger man från arrangörshåll i dagstidningen Satakunnan Kansa. Jazzfestivalen Pori Jazz i Björneborg bjöd sin publik på färgsprakande underhållning också i år.

Trots att programmet höll hög nivå i år, känns det ändå viktigt att nämna att under festivalens huvudsakliga konsertdagar (torsdag-lördag) var det männen som fick paradplatserna i programmet, det vill säga äran att avsluta en festivaldag. John Legend, Lewis Capaldi och Simply Red är starka namn som drog stor publik, men jag skulle ha önskat en bättre könsfördelning bland huvudaktörerna.

För faktum är att det var kvinnorna som dominerade.

Tinashe stod för årets bästa framträdande.

En av artisterna jag personligen sett mycket fram emot var Tinashe. Tinashe har varit aktiv musiker i över 10 år, men har tyvärr inte ännu fått tillräckligt mycket uppmärksamhet. Från första sekund tog hon OP-scenen i besittning och förtrollande hela publiken, som växte till antalet med varje låt. Hon och hennes gäng levererade en genomtänkt och balanserad show med riviga danslåtar varvat med lugnare låtar. Hennes trummis, den enda livemusikern hon hade med sig på scen, drunknade lite i dansarnas scennärvaro, men var trots allt en viktig länk i helheten med tanke på hur viktig rytmen är för RnB och hiphop. Tinashe bjöd på kanske det bästa musikframträdandet jag någonsin upplevt på en festival i Finland.

Rovaniemibördiga Rosa Coste öppnade dag två med personlig och vacker musik på finska. Det är sällan man som publik får uppleva ett spektrum av olika känslor under en och samma timme, men Coste levererade allt från glädje och hopp till sorg och frustration. Coste sjunger bland annat om hur det är att vara mörkhyad i Finland, hur man ska hålla fast vid viktiga personer i ens liv och att det är bra att ta ner tempot emellanåt. En för mig nyupptäckt musiker som från och med nu har en naturlig plats i spellistorna, med bland annat låtarna “musta” och “tatska”.

Souldrottningen Emeli Sandé uppträdde på Pori Jazz för tredje gången.

Vi kan inte tala om kvinnorna på Pori Jazz utan att nämna skotska souldrottningen Emeli Sandé, vars röst nog kan anses vara en av 2000-talets bästa. Sandé är behagligt personlig och bjuder in publiken med historier från bland annat sin barndom. När hon sätter sig vid pianot och spelar låten “Clown”, en av hennes egna personliga favoriter att sjunga live, håller publiken andan. Låten handlar om den tuffa musikbranschen och andras uppfattning om en själv. Det var ett känslosamt framträdande och det märktes att låten betydde mycket för henne. Sandé har tidigare uppträtt på Pori Jazz 2012 och 2015, och vi hoppas att få se henne fler gånger i Finland.

Förutom mina topp tre: Tinashe, Rosa Coste och Emeli Sandé, så finns det en mängd andra artister som förtjänar ett hedersomnämnande och som det lönar sig att kolla in.

“Thank you for coming to the Billie Eilish coverband”  säger Domi från DOMi & JD Beck, en ytterst musikalisk jazzduo med väldigt engagerad publik. Deras senaste låt och musikvideo “Take a Chance” kom ut i början av juli, och vem är med om inte USA:s just nu kanske hetaste musiker och producent Anderson Paak.

Neal Francis – ett sista-minuten-tillägg som inte gjorde någon besviken.

På tal om duktiga musiker; här måste Emma-Jean Thackray få lite creds. En skicklig trumpetist som såg ut att bo på scenen. Bekväm i sin musikalitet, lyckades Thackray och hennes band ge jazzen ett nytt ansikte och lockar förhoppningsvis en ny publik till musikstilen.

Amerikanska bandet Neal Francis var ett ganska sent tillägg till programmet i stället för artisten Yola. Bandet har starka 70-talsvibbar och i rock and rollen de spelar hör man influenser från bland annat jazz, funk, och blues. Att blanda musikstilar är någonting som har blivit vanligare och Neal Francis gör det mästerligt. Ett sista-minuten-tillägg som inte gjorde en besviken.

Franska popbandet L’impériatrice, som i år firar 10-årsjubileum, var en annan trevlig överraskning i programmet. Med sina svängiga rytmer fick de Pori Jazz-publiken att dansa i regnet och de tillägnade sången “Peur des filles” (på svenska ungefär ‘rädd för tjejer’) för “män som är rädda för sin egen femininitet”, som leadsångerskan Flore Benguigui uttryckte det. Popmusik med inslag av disco och funk – kan det bli bättre? Jo, allt blir bättre när det sjungs på franska.

Skön discopop från Frankrike är L’impériatrices framgångskoncept.

Nu har jag tagit fasta på ganska många artister som inte nödvändigtvis uttryckligen håller på med jazz, men oroa er inte, programmet var fyllt av jazzmusiker. Det som jag uppskattar med Pori Jazz är att det finns utrymme för en bredare tolkning av både jazz- och festivalkonceptet. Dessutom lockar en diversitet i programmet också en större publik – det finns någonting för alla. Vill du picknicka på gräset eller rocka loss mitt i publikhavet så är det fritt fram. Och det ordnas dessutom program för barn. Med sina 56 år är Pori Jazz Finlands äldsta jazzfestival (om man inte räknar 2020 då coronapandemin tvingade branschen att ta paus) och de har med åren utvecklat och diversifierat sitt program mer och mer. Jag ser redan fram emot nästa år!

Foto: Azra Arnautović