Provokation
Det senaste årets teaterhändelse i Sverige torde vara Turteaterns Scum-manifestet, som också spelades på Hangö teaterträff i lördags – en recension återfinns på sidan 8 i denna tidning.
Föreställningen hade premiär för ungefär ett halvår sedan och då visade det sig att Valerie Solanas över 40 år gamla text också provocerar på teaterscenen – så till den grad att föreställningen mordhotades. Arga föräldrar till gymnasieelever (mest pappor verkar det som) har ondgjort sig över att deras barn (mest söner verkar det som) ska behöva se Scum-manifestet under skoltid. Akronymen står för Society for Cutting Up Men och även om den är dubbeltydig kan innehållet ges en blodig tolkning där patriarkatet, som ställt till med så mycket elände, nu skall krossas en gång för alla – till exempel genom att män skickas till självmordskliniker. Ur Turteaterns perspektiv är detta satir men samtidigt har teatern givetvis en agenda, något man vill påverka, frågor man vill lyfta fram.
Fan, jag är ju feminist!
Astra Novas nya chefredaktör Sara Eriksson tänker ta ut tidningens redaktion på nätet för att kunna kommentera dagsaktuella frågor. Foto: Janne Wass
Sara Eriksson oroar sig över att vi håller på att återgå till gamla könsnormer och hemmafruideal. Som ny chefredaktör på Astra Nova vill hon ha en klarare feministisk linje.
En fräsch och högklassig feministisk tidskrift, som är sympatisk även för en manlig läsare. Ungefär så formulerade sig Paavo Lipponen då han i fjol korade Astra Nova till årets finlandssvenska tidskrift. Vid rodret för denna fräscha och sympatiska trycksak stod då ännu den meriterade och uppskattade veteranjournalisten, författaren och forskaren Karmela Bélinki. Den 1 juni gick hon i pension, och den som nu ska lotsa skutan framåt är 23-åriga litteraturvetaren Sara Eriksson, som fram tills nu har arbetat som redaktionssekreterare.
– Det är spännande att ta över som chefredaktör, men ganska stressigt just nu. Vi håller för tillfället på att planera det första numret som ska ut gill Göteborgs bokmässa. Så det kommer att bli ganska bråttom att få det klart. Dessutom är vi just uppe i processen med att anställa en ny layoutare.
Eriksson har alltså studerat nordisk litteratur och – kanske lite otippat – klassisk arkeologi. Hon har också arbetat på Hufvudstadsbladet, på Schildts förlag och alltså på Astra Nova. Det sistnämnda var naturligtvis en vägande orsak till att hon sökte jobbet.
Det gröna huset
Småhus kan vara familjens sätt att minska på människans ekologiska fotavtryck. Det säger personerna bakom en pågående utställning om ekologiskt boende i Helsingfors.
Utställningen Smart boende visar hur mycket naturtillgångar vi kan spara genom att bo i ett ekologiskt hus. Den ger idéer och tips för hur man sparar naturtillgångar men också för ekonomi och hälsa. På utställningen finns det miniatyrmodeller av hus från tjugotalet till idag, arkitekterna har skapat exempel på hur småbyggande kunde se ut, till exempel på vilket sätt solvärme kan bevaras.
Tjugofyra procent av koldioxidutsläppen orsakas av boende. Utställningens kuratorer Pekka Hänninen och Yrjö Suonto vill att finländarna skall vara medvetna om vad som sker.
Blaue Frau fick Antonia-priset
Årets Antoniapris går till gruppen Blaue Fraus föreställning Wall to Wall. Priset delades ut på Hangö teaterträff förra veckoslutet. Juryn letade i år efter risktagande, nya synvinklar och sätt till att göra teaterkonst, men också efter en föreställning som berörde medlemmarna på ett personligt plan.
Juryn, som i år bestod av ljud- och ljusdesigners, samt en kostymör och scenograf, anser att Wall to Wall är en intim och personlig upplevelse.
”Skådespelarnas närvaro är dessutom stark och genomträngande, oberoende av om vi ser dem eller inte. Kontakten med publiken är självklar och respekterar åskådarnas integritet. Den behöver inte förstärkas med falsk interaktivitet. Audiovisuellt är Wall to Wall minimalistisk, men föreställningen har allt som behövs för att skapa en gemensam värld för skådespelarna och publiken. Den här världen är inte isolerad – gatan utanför och också andra utrymmen utnyttjas på ett effektivt sätt och det här binder föreställningen till den omgivande världen och söndrar en redan obefintlig fjärde vägg. Redan idén att använda en butik som scen känns fräsch och just den här butiken är som skapad för denna föreställning. Också dockorna i mänsklig storlek har en viktig roll som vittnen, skådespelarnas alter egon, samt som en viktig del av scenografin.”
Med Nalle i Voksenkollen
Björn Wahlroos, mannen som enligt egen utsago skriver fortare än han lever, målar i sin bok upp en nyliberal solskensvärld där det enda som hotar framgången är demokratin, skriver Janco Karlsson
Medan jag petar i dillglassen och tycker att den märkvärdiga norska delikatessen borde ha krönts med en kokt kräftstjärt fortsätter chefen för kommunikationsavdelningen med sitt tal: Vi får inte glömma moder Teresa, vi måste ta hand om varandra, älska varandra … Ja, han gör sig till och med lustig över Teresas sätt att gå, vilket väcker en hel del munterhet bland kollegorna. Jag tycker inte att det är så lustigt, snarare patetiskt, en konstig blandning av sentimentalitet och ironi. Tänker att det bara gått några månader sedan många fick foten på grund av de nya avkastningsmålen och att vi var den ivrigaste saneraren. Men nu ska vi alltså ta hand om varandra, krama varandra, älska varandra. Nåja, det må vara som det är. Men när chefen sedan stoppar ännu en prilla under läppen och säger att han älskar oss, får jag nog och går ut på terrassen för att röka. Sätter mig på en stol under taket och stirrar på det norska duggregnet och det grå landskapet. Fattar inte varför vi ska fraktas ända till Voksenkollen på seminarium för att lyssna på den nya kommunikationsstrategin, i synnerhet då jag inte fattat nåt om vad den handlar om. Och inte vill jag heller bli älskad av chefen, det räcker med att han lämnar mig i fred så mycket som möjligt och inte säger ett ord om avkastning på eget kapital. Efter en stund kommer två spanjorer ut på terrassen. De sätter sig vid bordet bredvid med varsin ölflaska. Fattar att de är i Voksenkollen för att fixa nåt byggprojekt, har säkert tröttnat på att vara arbetslösa i sitt hemland. Och Norge lär ju ha bra löner. Fast prisnivån är därefter.
